Liepaja och Ventspils

Vi kom tillbaka till Lettland och till Liepaja. Fin kuststad med vackra hus och ett jättehäftigt konserthus som ska likna en bärnsten. Vi tog en liten promenad. 

Sen tittade vi på en av alla befästningar från befrielsekriget i 1900-talets början. Det finns ruiner längs hela stranden både norr och söder om stan.

Därifrån åkte vi den sista biten till Ventspils och letade upp färjeläget, men det var några timmar kvar så vi tog en promenad på stan och åt middag på en restaurant. Också en trevlig stad, men lite stängd just idag. 

När vi skulle köra på färjan höll det på att bli panik, för man skulle checka in på kontoret innan man körde på med bilen. Ur bilkön och in på kontoret, det tog inte så lång tid, men det kändes bökigt för jag har aldrig varit med om det när jag åker färja med bil. 

Färjan var också en transportfärja med minimalt med förnöjelser. Just idag var det ganska tomt på bildäcken också så det kändes lite spöklikt. Men vi kom välbehållna till Nynäshamn. 

Tack och skål!

Sista dagen på vår roadtrip, genom ett helt land och lite av ett annat, från Vilnius till Ventspils där färjan går. Den går sent, så vi har gott om tid. Vi tar en liten sightseeingtur genom Kaunas, som verkar fin och intressant att lägga på minnet till nästa Litauenresa.

Sen hävdar Google maps att snabbaste vägen till Liepaja, som vi gärna vill se, är via Klaipeda, så vi åker dit och försöker sightseeinga lite där också men det är svårt att ta sig in i stan. Vi hittar dock en fin stor park med en massa statyer som vi tittar lite på. Sen tar vi en picknicklunch och fortsätter till Liepaja.

-Aciu! (Tack på litauiska.)

-Prosit! (Skål på tyska.) 

Vilnius

Vi kom fram sen eftermiddag och checkade in på hotell Kesminta mitt i stan. Efter en liten vila gick vi till Centralstationen och letade efter portalen till Lublin i Polen, men den hade de flyttat, vi såg den senare under uppbyggnad på ett torg i stan.

Vi gick vidare till gryningsporten och hann precis in i kapellet med den stora Mariabilden omgiven av gyllene kors och hjärtan, innan det stängde.

Middag åt vi på en litauisk restaurang, Etno dvaras. Vi testade friterat bröd med ostdipp, som överträffade pommes tyckte vi båda, sen åt jag potatiskorv med bacon och Alexander ostsallad.

Efter det tog vi en promenad på stan, kollade lite statyer och ghettot som varit mitt i centrala staden.

Gnugga lyckomagen, så får du lycka!

Morgonen därpå var vi på det sista KGB-museet i sviten, sen gjorde vi andra saker. 

Efter lunch gick vi på Museet om illusioner. Kul ställe med hologram och perspektivbilder och annat som lurar ögat.

Fikade på ett chokladställe och promenerade via Literatu gatve, ett utegalleri av olika författare, till Uzupis, den lilla självutnämnda konstnärsrepubliken med egen grundlag, som satt uppsatt på en mur på alla Europas språk plus några till. Vid ån var det en liten vilsam oas med konstverk, lite gräs och bänkar, där vi satt och slappade en stund.

Vi passerade katedraltorget med den enorma katedralen, där vi precis hann kika in innan mässan började, presidentpalatset, där de höll på med en flaggceremoni, och universitetet, en pampig byggnad med ytterligare en stor kyrksal vid innergården. 

Katedralens klocktorn

Väl på hotellet kom vi på att vi hade två timmar på oss att göra våra svenskinköp, eftersom det bara får säljas alkohol till kl 20 på vardagar och inte alls på helgdagar. Vi plockade två litauiska sorter, en med en massa örter och kryddor och en honungslikör, och lite till påskbordet, dels på Lidl, dels på en lite finare vin- och spritbutik vid sidan om.

På kvällen gick vi tillbaka till Etno Dvaras. När vi gick förbi Rådhustorget såg vi att portalen var igång så vi kunde stå och vinka till folk både någonstans i USA och i Polen. Sen provade vi lite fler litauiska rätter, potatis med smör till exempel, men smöret var kryddat och med gräddfil. Surkålssoppa minns jag från Polen och det hade de här också.

Aktivt nattliv i kväll, men vi går hem för att orka gå upp hyfsat tidigt i morgon.

Korskullen

På vår väg från Riga till Vilnius gjorde vi ett stopp vid Korskullen. Det är galet många kors där, från någon decimeter till sju, åtta meter höga, av trä, av metall, liknandes lyktstolpar eller totempålar, dekorerade med träsniderier, propellrar eller kugghjul. Kors uppställda av portugiser, armenier och flygare. Påve Johannes Paulus II hade varit där och kallat kullen för Guds gåva för att vara källa till välsignelse, tecknet för folkets försoning. Hur som helst ett ställe värt att stanna vid om man råkar ha vägarna förbi, kanske till och med ta en liten omväg till.

Riga

Vi anlände på kvällen till Muzeja apartments, ett ombyggd gammalt museum om Lenin med skum fasad och lite utställningsobjekt sparade i hallen. Efter lite vila tog vi bussen till stan för att äta och dricka lite. Gick på ett drinkcafe som har Riga black balsam i allt, och Riga folk club, en mysig källarkrog som säkert är helt fantastisk när det spelas livemusik där, vilket det tyvärr inte gjordes nu.

Förmiddagen därpå promenerade vi till KGB-byggnaden för en skrämmande tur i fängelset. 

Intagningshallen

Rastgården

Cellerna

På väg till ockupationsmuseet tog vi paus från terrorn och åt glass med Riga black balsam på samma cafe som igår.

Ockupationsmuseet var omgjort sen jag var där för 21 år sen, och nu är det uppbyggt som en tidsslinga som börjar med det fria Lettland efter ryska revolutionen, snabbt går in på andra världskriget, nazisterna, förintelsen, Sovjetockupationen, massdeportationerna, gulag, partisanerna, motståndsrörelserna under kalla kriget och slutligen självständighetskampen under perestrojkatiden. Mycket text men också mycket saker och snyggt uppbyggt.

När vi var klara med historielektionerna gick vi till den gigantiska Centralmarknaden och köpte billig rökt fisk, inlagda grönsaker och honung.

Sen såg vi på utsikten över stan från vetenskapsakademien, det balla huset som kallades Stalins födelsedagstårta på grund av de överdådiga utsmyckningarna.

Vi tog sen bussen ut till Lido, den överdådiga restaurangen i utkanten av stan, där det finns minizoo och rester eller uppbyggnadsmaterial till minitivoli. De höll på att fixa med dammar framför byggnaden så det blir nog fint framåt sommaren. Maten serverades på samma sätt som för 21 år sen, man tog saker från en buffe och betalade per rätt. Lite andra priser än då men fortfarande långt ifrån dyrt.

Sen åkte vi buss hela vägen till hotellet, med ett smidigt byte. Lätt att åka buss i stan. Biljetterna köps i matbutikerna och sen är det bara att blippa och köra.

Haapsalu och Häädemeeste

Vi styrde söderut från Tallinn mot Haapsalu på förmiddagen. Där gick vi en bit på en kulturpromenadslinga runt stan, som passerade Ilon Wiklands barndomshem, några anrika kurhotell och platser där kändisar som Tjajkovskij har semestrat. Promenaden går längs havet till en liten sandstrand med anor från förr och nutida lekplats. Där finns också fina strandängar med fåglar och fågeltorn.

Anrikt kurhotell

Utsikt över Afrikastranden från fågeltornet.

Vi fortsatte längs kusten och slog in på en sån där markerad vacker väg, som går genom tallskog och nära havet och genom pittoreska byar. Där hamnade vi i Häädemeeste, där vi först föll för kyrkan, som tyvärr var stängd, och sen såg ett museum som gjorde oss nyfikna.

Museet var ett fint litet hembygdsmuseum inrymd i kommunhuset. En trevlig och engagerad guide berättade om livet i Häädemeeste för länge sen, för mindre länge sen och nu. Namnet Häädemeeste betyder nåt med goda män, eftersom det fanns fiskare som hade räddat livet på folk i sjönöd och de uppkallade byn efter dem.

Det var förstås mycket fokus på fiske och båtbyggeri, och även på livet under Sovjettiden, då de i smyg behöll gamla högtider och traditioner, medan ungdomarna i skolan var med i pionjärerna och övade försvar mot kapitalistisk attack. Byn har nu en 12-årig skola som de kämpar för att behålla fast det går åt samma håll som i Sverige med nedläggningar av mindre skolor till förmån för större. 

De två kyrkorna i byn kommer sig av att ryssarna gav mark till alla som konverterade från protestantiska till rysk-ortodoxa kyrkan för länge sen, och jag antar att det gick till på liknande sätt på flera ställen. 

I omgivningarna finns också stränder, ett fint naturreservat med våtmarker och en fågelstation, men det får bli nästa gång. Det började bli sent så vi fortsatte mot Riga. 

Tallinn

Första anhalten på vår Baltikum-roadtrip påsklovet 2025. Kom med färjan från Kapellskär till Paldiski. Transportfärja, en båt man åker om huvudsyftet är att komma till Estland, snabbare och billigare och lika ändamålsenlig som kryssningskolosserna från Stockholm.

Vi började med att åka de drygt 4 milen till Tallinn, råkade ta kustvägen som var vacker, i synnerhet när den gick nära sanddynerna vid havet. 

Vi tog av vid Saku Suurhall, arenan sponsrad av ölmärket Saku, där Eurovision Song contest hölls 2002. Bakom den ligger friluftsmuseet med en massa hus och intressanta berättelser om dem som hade bott där i olika tider och delar av Estland, satt i sammanhang med händelser i världen runtom. 

Mest speciellt var nog lägenhetshuset från en kolschos. Där finns 4 lägenheter som representerar olika tider. Historien som visades var lite kortfattat: På 1960 och 70-talen hade folk på kolschoserna det relativt bra. När Sovjet upplöstes var det mycket som hände och de som inte hade varit så välbeställda innan Sovjettiden förlorade det de hade och hade inget att gå tillbaka till. Men nu har folk fått det bättre och Estland är ett modernt rikt land.

Efter att ha avslutat med ett besök i handelsboden (godis!) körde vi genom stan till den sovjetiska statykyrkogården vid historiska museet. Också intressant historiskt eftersom flera estniska kommunister presenterades jämte Lenin och Stalin.

I närheten fanns också ett skumt förfallet minnesmärke i form av en grå oblelisk och lite murar och gångar, som handlade om någon båt från andra världskriget.

Vi checkade in på vårt rum på City Center Garden Camping på eftermiddagen. Det är ett udda ställe med konstgräs på golven, som ska ge känslan av att bo utomhus, och där finns både rum och uppställningsplatser för husbilar. Mysigt är det i alla fall. 

När vi hade vilat oss lite gick vi till stan och passerade danska trädgården med tre munkstatyer.

Sen åt vi middag på Olde Hansa, medeltidsinspirerad mat och musikunderhållning på säckpipa och luta. Och ett högljutt sällskap som sjöng svenska snapsvisor, men sånt får man väl ta antar jag.

Flamberad kålrot på Olde Hansa, som vi sköljde ner med jättegott honungsöl.

Morgonen därpå hade vi bokat en tur på kgb-museet på hotell Viru. Där hade all avlyssningsutrustning av någon anledning blivit kvar och guiden berättade intressanta historier om hur Sovjet hade byggt hotell till turister för att skryta om sitt land men kontrollerat dem så att de inte skulle sprida kapitalistiska ideer till lokalbefolkningen.

Utsikt från hotell Viru.

Avlyssningsutrustningen.

Sen gick vi till försvarstornen vid Kiek in de köök och såg på museerna om cafekultur och krig, gick längs muren och i tunnlarna under jorden.

Utsikt över danska trädgården från stadsmuren vid Kiek in de köök.

1970-talets invånare i de gamla försvars/skyddsrumstunnlarna

Vi tog sen lunch/eftermiddagsfika på cafe Maiasmokk och åt estniska piroger och Kamakaka, och sen strosade vi på stan ett tag innan det var dags för middag på Vegan restoran V, av många ansedd vara stans bästa restaurang, alla kategorier, och de hade verkligen bra mat, bra service och härligt rustik miljö.