Så kom vi äntligen till skott och gick på Östasiatiska muséets utställning om Kinas terrakottaarmé.
Den var maffig, utställd i två långa bergrum, förut tillhörande försvarsmankten, under Skeppsholmskyrkan. Det ena rummet handlade om Qin-dynastin, när kejsaren försökte ena Kinas provinser genom att införa gemensamma mått, mynt och skriftspråk, med hjälp av mäktiga arméer. En sådan armé ville han ha som vakt vid sin grav, för han skulle regera där i evighet. Figurerna var större än vanliga människor, övermänskliga, och stod avvaktande och väntade på slaget. Deras storlek och kläder visade deras rang, och de var tillverkade av schabloner som gick att variera mycket. Det avvaktande lugnet är en kontrast mot t.ex. europeiska bilder från den tiden, där stridsscener är vanliga.
Det andra rummet handlade om Han-dynastin, som kom strax efter. Där var det också viktigt att vara odödlig, att ha arméer som skydd, boskap som matförråd, tjänare och underhållare, allt i terrakotta. Kejsarens alkemister gjorde även dekokter, en del innehållande jade, som dracks ur jadebägare och sades leda till odödlighet, men i verkligheten mycket väl kan ha haft motsatt verkan. Rituella föremål som cirkelrunda bi-skivor och bilder av de fyra väderstreckens djur finns också utställda.
Efteråt åt vi på New Peking City vid Östermalmstog. Visserligen är restaurangen mer japansk-mongolsk-asiatisk, men namnet har i alla fall en doft av Kina. På buffén finns, förutom de vanliga "Biff med bambuskott", "Kycklingspett med jordnötssås" och "Friterade räkor i sötsur sås", både sushi och en buffé av rått kött, fisk, skaldjur, nudlar och grönsaker, som smaksätts med såser av olika slag och steks. Friterade bananer med glass ingår förstås också.
