Nu är det bara 10 veckor kvar tills jag åker iväg på det största reseäventyret på många år: 7 veckors rundresa i Sydostasien, med tåg och lokalbuss och vad det nu blir. Backpacking lär det kallas, vad nu det betyder; att man packar i en ryggsäck, som om jag någon gång skulle ha packat på något annat sätt?
Planeringen är i full gång. Flygbiljetterna är köpta. Passet är fixat. Guidebok har införskaffats. Jag har börjat med vaccinationer, och med tanke på att jag nu har hört flera stycken oberoende av varandra som har blivit jättesjuka i denguefeber så kommer jag att köra på allt.
Jag försöker lära mig lite Vietnamesiska och Thailändska. Khmer borde jag också lära mig några ord på men det verkar svårt och skriftspråket ser om möjligt ännu mer komplicerat ut än det Thailändska. Vietnamesiska känns nästan som fusk; de skriver ju med latinska bokstäver. Fransmännens förtjänst. Det är lite prickar och streck på bokstäverna, men man kan i alla fall läsa på ett ungefär vad det står.
Litteratur från länderna, översatt till svenska, har jag letat och listat. Jag har hittat en novellantologi från Kambodja, två böcker från Thailand, plus en på engelska, och hundratals från Vietnam. Mest förstås om "det amerikanska kriget" som det heter där. Just nu lyssnar jag på "När bergen sjunger" av Phan Que Mai Nguyen, som ljudbok på Biblio. Där finns fler.
Det börjar bli dags att boka lite också. Jag landar i Hanoi den 24 juni och åker från Bangkok den 11 augusti. Första veckan känns bra att ha planerad så jag inte behöver ge mig in i bokningsdjungeln det första jag gör i en helt ny världsdel. Jag vill gärna åka till bergen och vandra och på kryssning i Lan Ha-viken, och gå på någon konsert och vattendockteater. Och ska jag åka nattåg till Saigon sen borde jag boka det så att inte sovkupéerna tar slut. Just nu funderar jag på om jag ska stanna några dagar i Hoi An också, istället för att åka non stop genom hela Vietnam.
Men väl i Saigon blir det bra att bara köra på känn och lösa det längs vägen. Kanske Mekongdeltat, Phnom Pehn, Angkor Wat förstås, ett av huvudmålen med resan, någon badort, gärna mot slutet när jag säkert är lite restrött och troligen längtar efter någon västerlänningsanpassad turistort.
Jag fortsätter med min planering, det är ju en del av resan att drömma, planera och längta.
