Gå till Länna, norrifrån.

Knutby-Kolsjön

Vi tog bussen till Knutby en eftermiddag och steg av vid vårdcentralen, där Upplandsleden viker av från stora vägen, in på en grusväg som snart leder fram till en oljegrusväg som den följer några kilometer genom skogen. Leden viker sen in på en skogsstig, den finaste sträckan den här etappen.

Utsikt över Kolsjön

Efter några kilometer går den en kort bit på en annan väg och sen på en traktorväg fram till avstickaren mot vindskyddet vid Kolsjön, en vassrik fågelsjö där desperata djur trampat upp stigar till det stillastående utloppet, vars vatten vi först efter tio minuters kokning vågade använda till frukostgröten. Det är fin utsikt vid vindskyddet, och härligt befriat från andra ljud än fåglarnas och vindens.


Kolsjön-Länna

Vi började på en rätt fin skogsstig, som snart går över ett stort kalhygge och så småningom in i skogen igen. När vi kommit ut på vägen vid Söderby gick vi ned till badet vid Södersjön och åt lunch.

Sedan gick vi på väg och skogsstig till utkanten av Almunge där en bred och lättgången skogsstig tog oss till nästa väg som vi följde några kilometer fram tills leden åter viker in i skogen. Stigen är bitvis, dock inte alltid, lättgången, i synnerhet mot slutet efter Harparbol, där den går längs och över några små och vackra åkrar.

I blåbärs- och lingonskogen

Efter det är det inte långt kvar till vindskyddet. Döm om vår förvåning när det visade sig vara upptaget! Vi har inte sett några andra alls på våra vandringar här förr, så egentligen var det trevligt att se litet folk, och de slog upp tältet och lämnade generöst vindskyddet till oss.

Sträckan var litet i längsta laget för oss slövandrare men den bjöd på en hel del av skogens delikatesser, blåbär och lingon till rasterna och enbär och stensöta till kvällsteet.

Länna-Uppsala Östra

Lennakattens rök skymtar bakom
träden vid Långsjön

Vi packade ihop efter frukost när första morgontåget hade passerat på andra sidan sjön, för att ta nästa tåg mot Marielund och Uppsala Östra. Vandringen började i skogen och fortsatte på vägen genom hela Länna, där vi kom i tid till rälsbussen mot Uppsala, som vi hoppade av i Marielund eftersom vi ville åka ångtåg hem.

Vi fikade och åt honungsglass innan vi gick ombord på tåget, la ryggsäckarna på de säkert sparsamt använda bagagehyllorna och satte oss på träbänkarna i tredje klass.

Österbybruk

Slingan vid Österbybruk är en tur för dem som gillar att gå både i skogen och i bebyggd miljö. Det är ingen landsvägsvandring, utan smågator genom bruket och ett villaområde med gröna trädgårdar. Vi parkerade vid badet i Österbybruk, och började smågatsvandringen där. Ungefär halvvägs, när leden nästan kommit fram till landsvägen genar den över en gräsmatta och fram till en parkering varifrån det utgår ett motionsspår, som leden följer en liten bit innan den viker in på en skogsstig som rör sig runt i samma område som spåren, korsar dem ibland, går över ett blött hygge och slutligen längs sjöstranden, där det även finns en grillplats. Vi plockade blåbär och johannesört, som fanns i rikliga mängder.

Vid badet, som ligger precis på andra sidan campingen, finns en rastplats med picknickbord, vindskydd och grillplats vid ena sidan om vallen mellan dammarna, som vägen går på, och en liten sandstrand, en lång brygga och ett hopptorn vid andra sidan.

Det är en bra sträcka för en familj som vill både promenera och bada, och som tycker att vildmarkskänsla inte är så viktigt just idag.

Tågluff 2016. Del 3: Prag

← Del 2: Strobl och St Wolfgang.

Lördag kväll och framme i Prag, efter en tågresa via Wien och middag i restaurangvagnen. Tog oss till Chill Hill appartments och vår vindsvåning med egen tvättmaskin.

Statybesmyckat hus i Prag.

Söndag promenerade vi till spök-och legendmuséet Mysteriae Pragensis via gamla torget och Karlsbron. Det var mycket folk men inte alls så packat att det var något hinder för att ta sig fram i vanligt promenadtempo.

Prag är en fin stad att strosa i. Husen är så vackert utsmyckade med målningar, ornament och statyer att det är som att gå i ett konstgalleri.

Spök- och legendmuséet är litet läskigt med spännande historier om spöken och legender. Bland annat om Golem, som rabbi Lööw skapade men som stojade så på sabbaten att rabbinen fick plocka ur den magiska sten som höll honom vid liv och stänga in honom på synagogans vind.

Sen åt vi lyxlunch på restaurang Svejk, Malostranska Pivnice. Vi åt Böhmisk panna med olika köttsorter och knödel, och drack Becherovka.

Golems vind, och
brandtrappan där
de nedersta trapp-
stegen tagits bort
av säkerhetsskäl

Efter lunchen gick vi till nygamla synagogan som Golem finns i. Men det finns ingen trappa till vinden, för kan turisterna komma upp så kan Golem komma ner. Intressant synagoga i övrigt, världens äldsta i bruk enligt församlingen, från 1270.

Vi hade köpt en kombibiljett till alla judiska sevärdheter så vi gick till Maiselsynagogan som har en utställning med tavlor, silver, textiler och annat ur Prags judiska historia. Sen var vi litet trötta och de skulle snart stänga, så vi bestämde oss för att fortsätta turen i morgon för biljetten gäller i en vecka.

Måndag fortsatte vi vår tur genom det judiska Prag med att gå till Pinkas synagoga som är ett minnesmonument för de döda i förintelsen och rymmer alla namn, och barnteckningar från Therezinghettot, den gamla judiska begravningsplatsen, där stenarna står tätt som en skog, ceremonihallen, som beskriver begravningsritualer och Klausensynagogan med utställningar om andra ritualer och vardagsliv. Vi avslutade med den spanska synagogan i litet morisk stil, som också hade utställningar, silver och andra föremål, om judiska traditioner, vardagsliv, författare och litet till.

Efter det hittade vi en normal mataffär, Alberts supermarket på Náměsti Republiky, där både texter och priser var tjeckiska, så vi fick litet mat inhandlad.

På kvällen gick vi på teater. Divadlo Ta Fantastika spelar svart teater, en speciell sorts pantomimteater, där osynliga svartklädda figurer rör föremål mot svart bakgrund, medan skådespelare spelar, filmer visas och musik spelas. Vi såg en Alice i underlandet-inspirerad pjäs om en ung flickas inträde i vuxenlivet i Pragmiljö, och om människolivets gång. Väldigt sevärt!

Tisdag började vi med Jakobskyrkan. Där finns armen som kyrkans stenjungfru slet av en tjuv som försökte stjäla juveler där.

Resten av dagen tillbringade vi på Pragborgen. Vi köpte en kombibiljett här med. Själva slottet rymde bland annat en ceremonihall där det hållits allt från kröningar till tornerspel, och rummet där några protestanter slängde ut några katoliker från ett fönster, och startade 30-åriga kriget.

St Veitsdomen med färgglada fönster och överdådiga gravar, och den litet mer sparsmakade
St Georgsbasilikan med en skelettstaty i en krypta ingick också.

Bloggaren själv, på
Pragborgens utsiktsterrass.

Gyllene gränden var en fristad för guldsmeder och andra hantverkare som ville slippa skråväsendets regleringar. Där har även andra, till exempel Kafka, bott. Vita tornet med tortyrkammare och en lång gång där soldater bevakat slottet och som nu har en rustningsutställning, finns också i gränden.

Vi avslutade med en promenad i södra trädgården som var gratis liksom huvudgatan på borgområdet.

På onsdagen satte vi oss på tåget mot Berlin, där vi bytte till Snälltåget, ett gammalt slitet nattåg till Malmö. Mitt i natten släpade vi oss upp för att uppleva färjan mellan Sassnitz och Trelleborg, vars sparsamma utbud i shoppen (som inte är taxfree längre men ändå) inte har utökats sen 1990. Sen stod vi stilla och sov i Trelleborg innan vi åkte in till Malmö på morgonen.

Vi fortsatte med ett annat Snälltåg till Stockholm. Trots sitt litet skamfilade utseende finns det en viss charm med gamla tåg. Förutom att det är bra att de tynande statliga bolagens utrensade vagnar kommer till användning är det faktiskt mer tågkänsla att sitta i kupé än i salong. Och restaurangvagnen är mycket trevligare än på snabbtåget, som inte ens går så mycket snabbare.

Tågluff 2016. Del 2: Strobl och St Wolfgang

← Del 1: Wien.

Vi anlände till vår Ferienwohnung på Windhagbauer efter en liten oplanerad omväg till Strobls busstation där vi tog en kall dryck på stationskrogen. Lägenheten är fin och utsikten fantastisk och vi har redan klättrat halvvägs upp i bergen från busshållplatsen Aigen-Voglhub där bussarna går en gång i timmen.

Onsdag morgon köpte vi nyplockade ägg och mjölk direkt från ladugården och hemgjort smör och åt till frukost.

St Wolfgang

Sen åkte vi till St Wolfgang och strosade bland de vackra husen och de mindre vackra souvenirshopparna. Vi åt en riktig finlunch på Vita Hästens terrass, där både maten och utsikten är underbar. Jag åt en helstekt rödingliknande fisk, som heter Rössling. Översättning sökes. Till efterrätt åt vi Kaisersmarrln som är lyxpannkakor med russin, och värmda plommon.

Väl hemma tog vi en kvällspromenad till byn på andra sidan fälten. Väldigt vackert!

Torsdag åkte vi till St Wolfgang igen och åkte Bergbanan upp på Schafberg. Vi åkte till toppstationen Shafbergspitze 1780 m ö h. Det var klart och fin utsikt utom alldeles på toppen. Vi fikade i topprestaurangen.

Utsikt från Schafberg över Wolfgangsee.

Sen tog vi en vandringstur på ett par km till mellanstationen Schafbergalm. Åt termossopplunch på vägen och njöt av utsikten över de gröna höga bergen och kossorna som betade i branta backar. Några hjortar höll också till där. Vid Schafbergalm hoppade vi på bergbanan och åkte den tillbaka till byn.

Fredag utforskade vi de vandringsleder som fanns nära oss. Vi gick till Strobl på en vacker lättgången stig längs ån och genom skogen. Picknickade vid en lekplats i Strobl. Gick sedan panoramapromenaden längs sjön och badade vid strandpromenaden. Gick sen upp till vägen och tog bussen tillbaka till Aigen-Voglhub. Där tog vi ett dopp till i ån. Sen blev vi sugna på öl och läsk och promenerade bort till krogen vid stora vägen.

Lördag morgon tog vi bussen till Salzburg. Där hade vi tre timmars byte och hann strosa till gamla stan, äta kroglunch och strosa tillbaka innan tåget mot Wien och Prag gick.

Del 3: Prag. →

Tågluff 2016. Del 1: Wien

Vi kom fram till Wien Hauptbahnhof på morgonen den 23 juli, efter 25 timmars färd från Uppsala. Allt fungerade smidigt och sonens första nattågserfarenhet blev bra.

Vi åkte ut till Camping Wien West och installerade oss i vårt lilla rum, som är litet slitet, men i övrigt är campingen bra. Duscharna är fräscha och gratis och det finns kök med kokmöjligheter och ett kylskåp, som i och för sig är så litet att det säkert inte räcker till i högsäsong. Receptionen har en liten butik med de viktigaste förnödenheterna, som mjölk och öl.

Stephansdom och Kapuzinerkirche

På eftermiddagen åkte vi in till stan igen för att beta av några sevärdheter, d.v.s. kryptorna under Stephansdomen och Kapuzinerkirche.

Kronbeprydd dödskalle i
kryptan under Kapuzinerkirche

Det blev rätt makabra upplevelser. I Stephansdomen fanns det urnor med inälvorna från kejsarfamiljen, medan kropparna ligger i Kapuzinerkirche och hjärtana i Augustinerkirche. Där finns också nyare gravkammare för vanligt folk, som de blev tvungna att sluta använda för att stanken från de ruttnande liken blev så stark att det inte gick att hålla gudstjänst i kyrkan ovanför. Sen skickade de ner straffångar i rummen som fick tvätta av benen och stapla upp dem efter väggarna, och så ligger de än i dag, fullt synliga.

Kapuzinerkirche var litet mer modest, för de enda dödskallar som syns där är skulpturer med kronor på hjässan som pryder kistorna.

Därefter inhandlade vi mat och lagade till pulverkroppkakor på campingen. Testade även att fylla med äpplen till Obstknödel enligt instruktion på paketet.

Grinzing

På fredagen, midsommarafton, åkte vi till Grinzing. Vid Heiligenstadts tågstation börjar en fin park med lekplatser för små och stora barn precis vid ingången och picknickmöjligheter i hela parken.

Vi strosade sedan i Grinzings hjärta runt övre delen av Sandgasse/Grinzinger strasse. Fikade. Åt glass. Åt middag och drack heurigen till levande musik. Beställde musiken ur Wiesses Rössel från musikerna mot bidrag i drickskorgen. En perfekt midsommarafton!

Neue Burg

Sammlung Alte Musikinstruents

På lördagen åkte vi till Neue Burg vid Hofburg och såg på skattkammaren, Sammlung Alte Musikinstruments och rustningsutställningen, som gick att köpa som kombinationsbiljett. Skattkammaren visade hur besatta de var av reliker, med
en massa ben av diverse kända personer. Dessutom fanns det kungaregalier, mantlar och mässhakar.

Musikinstrumentsamlingen var väldigt intressant, hur olika klaver- sträng- och blåsinstrument hade utvecklats genom tiderna. Det ballaste var nog serpenten, som ser ut som en orm och tydligen användes regelbundet på 1700-talet.

Rustningsutställningen visade turkiska broderade pilkoger, Habsburgarnas och deras hästars rustningar och en massa strids- och jaktvapen, alla pråligt utsmyckade. Vi lunchpicknickade på en skuggig bänk i parken.

Eftersom det är så varmt och alla ville bada åkte vi sen till det bemärkansvärda jugendbadhuset Amalienbad och tog oss en simtur. På vägen hem skulle vi handla och det var en lyckträff att vi hittade en kvällsöppen butik på Hauptbahnhof eftersom allt annat stänger 18 på lördagar och inte öppnar förrän måndag.

Väl hemma åt vi vår medhavda sill, österrikisk färskpotatis och på Rödby-Puttgarten-färjan inhandlad taffelakvavit som vi tänkt ha på midsommarafton innan planen ändrades. Nu sitter vi och tittar på fotbolls-EM, Kroatien-Portugal, på storbildsskärm på campingen. Synd att både Sverige och Österrike åkte ur. En match mellan dem hade varit riktigt spännande.

Schönbrunn

Söndagen spenderade vi i Schönbrunn. Vi köpte en kombibiljett för familjen som gällde för stora slottsparken, tre trädgårdar och utsiktsterrassen. Utöver det finns hela parken som är gratis. De har ett smidigt kösystem som innebär att man får en tid när man får gå in i slottet, och innan dess kan man som vi titta på kronprinsträdgården, en färgglad fransk trädgård som för tillfället såg rätt charmigt oskött ut.

Inne på slottet såg vi på de 40 rum som ingår i stora turen. Massor av målningar på Kejsar Frans Stephan och Maria Theresa med det ankellånga håret och deras 16 barn, som de kunde gifta bort för att stärka sin maktposition i Europa. En av döttrarna var den sedermera huvudlösa Marie Antoinette. Och litet senare kejsare och kejsarinnor, broderade tapeter, porslinsrum, badrum med guldkranar och rosenträväggar med infogade målningar.

Biljetten gällde även orangeriträdgården som bestod av ett tomt orangeri, sånär som en utställning med trädgårdsmästarutrustning, eftersom alla krukor stod i rader i trädgården.

Fontän på Schönbrunn

En av de största behållningarna var nog de underbara fontänerna som finns ute i gratisparken. En som liknade en grotta, en som liknade en romersk tempelruin med en massa statyfragment och en hel staty som var gömd i vassen, och den stora Neptunifontänen i änden av slottsparken. Vägen dit var litet som en labyrint med häckar som dolde vildvuxna ängar och mindre skötta delat av trädgården.

En annan stor behållning var irrgarten och labyrinterna. En av dem kunde man gå vilse i på riktigt, åtminstone en liten stund. En hade en spegelsal i mitten och en klockspelsdansplatta med nio plattor som man kunde dansa på så det klingade och litet annat smått och gott.

När vi sen hade varit uppe på utsiktsterrassen kände vi oss nöjda och tog promenaden genom skogen för att komma tillbaka till utgången. Slottet kräver en heldag. Och det är värt det!

Prater

Utsikt från Stora Pariserhjulet

Måndagen ägnade vi åt Prater. Under hela eftermiddagen var det glest med folk och vi var nästan ensamma på attraktionerna. Vi började med det stora pariserhjulet, för det måste man ju åka.

Sen åkte vi 9 berg-och-dalbanor:
Boomerang, som var jättehäftig, med loopingar som man åkte både framlänges och baklänges,
Darkride insider, som är originell för den går inomhus i mörker med en massa ljuseffekter,
Volare, som också är litet speciell för man ligger på mage och den har några rollar,
Hochschaubahn, som är trevlig för att den är gammal och av trä och omges av ett uppbyggt landskap,
Dizzy Maus som har korta tvära svängar och gupp och roterande vagnar,
Wilde Maus som är precis som Dizzy Maus fast med vanliga vagnar,
Aqua Gaudi som är en vattenbergochdalbana och
Super Achter som är rätt ordinär.
Dessutom fanns bonusen Olympia-loopen som är på tillfälligt besök, och den bästa jag har åkt näst Helix på Liseberg.

Vi åkte också forsbanan Wildalpenbahn som det var bra fart i.

Vi testade 2 spöktåg:
Geiserschloss som var bra med fina effekter och
Grosse Geisterbahn som inte var bra utan gammal och mossig.
Blue Planet var också rätt läskig, en spännande gångstig med hängbroar genom dinosaurielandskap och små turer där vi blev anfallna av Tyrannosaurusar.

Eisberg var en tur genom och under is och det var fint uppbyggt.
Magic Land var ett av flera lustiga hus och det var rätt kul.
Så åkte vi radiobilar också.

Lunch åt vi på Schweizerhaus, en trevlig uteservering med både wienerschnitzel och vegetariskt och en hel del annat.

Nu ska vi se på fotboll, England-Island, och packa för att resa vidare i morgon, mot Alperna.

Tisdag förmiddag åkte vi från campingen, köpte pizza på Hütteldorfs station, som vi åt på Wien Medling station innan vi åkte vidare mot Bad Ischl och Strobl.

Del 2: Strobl och St Wolfgang →

Hajkbomb i Karlholm

Söndag morgon började familjen förmiddagen med att förbereda varsin hajkbomb. De som har varit scouter vet vad en hajkbomb är. Det är en blandning av potatis, korv och lök, samt ibland äpple, inslagen i folie, som ska läggas på lägereldens glöd. Både jag och maken har bara minnen av att det lades rå potatis i bomben, men efter ett försök förra året, när vi väntade en timme tills allt annat var bränt men potatisen fortfarande var rå inuti, börjar jag tvivla på att vi minns rätt. Oavsett vårt minnes kokade vi alltså potatisen innan den här gången. Den traditionella falukorven byttes också mot kryddigare chorizo och bratwurst, och dessutom ett vegetariskt alternativ.

Dagens bruksutflykt gick till Karlholm i norraste Uppland. På bruket finns en Lancashiresmedja som är en av Sveriges mest välbevarade enligt turistbroschyren. I samma broschyr beskrivs Lancashiresmidet som en metod där järnet bearbetas i en enda ugn, till skillnad från vallonsmidet, som använder en smältarhärd och en räckarhärd. I sommar ska vi gå in i smedjan, men nu på vintern är det stängt.

Det kan tyckas som att gå över ån efter vatten att åka till ett stängt bruk för att äta hajkbomb vid en liten eldplats i byn. Men miljöerna är vackra på utsidan också. Bruksgatan med bostäderna, kvarnen, klockstapeln, smedjan, herrgården och kyrkan är för vår del värd en rekognoseringstur. Och nu har vi fått mersmak för ett mer ingående besök om ett halvår.

Skridskor på Dalkarlskärret

Dalkarlskärret, beläget nära Hammarskog, är en fågelsjö på sommarhalvåret och en fin skridskobana på vintern. I dag har det varit kallt ett tag, så isen ligger fin och tjock på sjön. En plätt nära bryggan och en bana runt den lilla sjön är plogad. Isen är rätt svåråkt en bit av banan, men större delen är väldigt trevlig.

Förr om åren har det känts väldigt tryggt att åka där för djupet i sjön har varit en halvmeter, men nu har de tydligen muddrat, så djupet är hela en och en halv meter, vilket gör mig mer tveksam till att känna den där riktiga säkerheten om att inget mer än att jag blir blöt om fötterna kommer att hända om jag går igenom isen. Det är dock fortfarande en väldigt fin plats att åka skridskor på och en fin utflyktsplats med grillmöjligheter. Man får bara tänka litet mer på säkerhetsutrustningen, som alltid när man åker på en sjöis.

Runt sjön går en stig som passar bra att vandra året runt, men framför allt under fågelsäsongen, när det är läge att klättra upp i de två fågeltornen som finns placerade runt sjön. Det är en bra vandringsslinga för små barn med liten ork att gå. Ett plus är klippblocken vid bortersta sidan av sjön, där det finns små grottor att utforska och leka i.

Man kan även följa lederna som hör till Hammarskogs friluftsområde, en kort slinga som leder till den parkering som ligger en bit bort från sjön, eller längre slingor hela vägen till herrgården. Bra vintrar med mycket snö finns preparerade skidspår, annars är spåren hemmagjorda av oss skidentusiaster som vill åka skidor ändå. Många har åkt skidor på sjön också, så om en skidåkare och en skridskoåkare vill slå sig ihop och åka tillsammans så går det utmärkt det med.