Vi startade på Höga Kusten-leden från Hornöberget efter en del osäkerhet kring bussbytet från Sundsvall. Enligt dintur skulle vi byta i Klockestrand, men busschauffören visste inget om något byte där, utan trodde att det var Lunde. I Lunde frågade hon en annan chaufför, som hävdade Veda, som vi redan hade åkt förbi. Till slut steg vi ändå av i Klockestrand, där vi frågade expediten i närbutiken, som sökte på datorn och hittade turen, som gick en litet märklig rundtur med stopp i både Lunde och Klockestrand. Till slut kom vi i alla fall på minibussen efter att ha passat på att bulla upp med godis till vandringen.
Den första sträckan på leden är det mest vandring på väg, så det hade varit bättre att följa med bussen några hållplatser till för att börja direkt i skogen, men vi måste fylla på vatten, för det hade vi ju inte tänkt på i Klockestrand. Dessutom visade det sig finnas en spännande lekplats vid hotellet, som dottern uppskattade.
När landsvägssträckan avslutats med en litet hisnande hög bro kom vi in i ett sommarstugeområde, där stigen vek av först över ett litet kalhygge, sen i snårskog och igenvuxen ung barrskog. Vi gick fram till Skärsättviken, där den första öppningen i skogen var en lutande klippa mot havet. Och precis ovanför klippan hittade vi en hylla, bevuxen med mjukt blåbärsris, som passade perfekt för vårt tält! Vi badade i havet och sov mjukt och gott.
Dag 2: Skärsättviken-Halsviken
Den här dagen började med en mycket vacker vandring över Kulberget. Vi lunchade i vindskyddet på toppen och njöt av utsikten.
Nedanför berget var det en kort vägvandring fram till Sör-Lövvik, där vi fyllde på vatten i gästhamnen, där det även finns övernattningsrum att hyra för en överkomlig peng (150 kr för ett trebäddsrum, 250 kr för två). Vi gick vidare och där leden delade sig i en väg över Valkallen och en i dalen valde vi dalen. Vi var litet trötta och vi hade ju redan varit uppe på ett berg i dag. Vi tänkte gå till Halsviken, men kom inte riktigt ända fram, för vi hittade en hyfsad tältplats längre upp vid bäcken från Hamntjärnen.
Dag 3: Halsviken-Hörsångs Camping
Vid Halsvikens vindskydd fanns det kvarn och sågminne vid bäcken, och en liten tältplats ifall vi hade övernattat där. En fin sandstrand finns också, men det ligger några sommarstugor i vägen så den känns litet halvprivat.
Leden fortsätter väldigt vackert, men svårgånget, över klippor och klapperstensfält vid Norrskatan och norrut. Sedan litet blåbärsdignande skog fram till vindskyddet, som inte hade tältplats men golv, som vi också hade kunnat sova på, och nära till en bäck med vatten som såg så fräscht ut att det gott och väl räckte att laga lunch på. Vi badade länge vid de solvarma klipporna.
Leden gick vidare längs kusten och sedan litet på väg innan den gick in på en igenvuxen stig vid havet som vek upp i en blandskog nära Fjärdbotten, etappmålet, som vi inte gick in till. Vi gick vidare, förbi några sjöar, och följde grusvägen till Hörsångs camping. Där fanns det glass, sandstrand och grannar med barn som dottern lekte med hela kvällen och förmiddagen dagen därpå.
Den här dagen mötte vi också de första veckovandrarna. Det är inte många ute och går, och de få andra har inte haft veckopackning.
Dag 4: Hörsångs Camping-Nipstugan
Vi stannade länge på campingen. Bullade upp med mer godis och mycket vatten, eftersom det var en bra bit till nästa påfyllnadsställe. Efter lunch gick vi en kort men brant tur upp på först Jon-Nilsberget och sedan till Nipstugan. Det är vacker utsikt från båda bergen.
Nipstugan var en trevlig överraskning, ser ut som en sagostuga och är väldigt välhållen, fräsch och hemtrevlig. Här finns eldstad och massor av ved, svart kaffepanna, porslin och dass. Vi myste vid brasan och läste ur de 18 gamla gästböckerna från 1950-talet och framåt, där många amatördiktare har skrivit ner sina verk. Övernattade på golvet.
Dag 5: Nipstugan-Månsänget
Vi gick ner från berget och kom ut på landsvägen. Sedan vad det grusväg en bit fram till en stig längs havet där vi åt lunch på en minisandstrand. Vidare på grusväg och stig genom först öppet landskap, sedan skog till Månsänget. Högt uppe på berget, Älgaberget, finns ett vindskydd med sovutrymme där vi övernattade. Men först tog vi en kvällspromenad till stranden och badade, och en till ett ställe märkt "Fornminne" där vi hittade en stenhög utan närmare specifikation. Vi gissade på gränsröse.
Dag 6: Månsänget-Häggvik
Det här var en händelserik dag. Vi började med att bada vid stranden igen. Sedan hämtade vi ryggsäckarna som vi lagt vid vägskälet och vandrade ned till grusvägen, som vi följde till Mädan. Där besökte vi Mädans minimuseum, ett jättefint, fem kvadratmeter litet museum, huvudsakligen om fiskeri, inrymt i ett gammalt spruthus. Sedan åt vi lunch.
Vi började tröttna på grusväg, men visste att resten av vägen till Nordingrå skulle fortsätta mestadels så. Så när vi vid lunchstället såg en skogsstig upp på en bergstopp, som fortsatte i Världsarvsleden, varifrån vi kunde ta oss till Nordingrå på andra sidan viken, bestämde vi oss för att ta den vägen i stället. Här mötte vi det andra gänget veckovandrare som vi såg under veckan, och de följde också vårt exempel.
En bit upp på berget är det en avstickare till en grotta. Och uppe på toppen finns resterna av en fornborg. En bit nedanför toppen startar Världsarvsleden. Den var inte helt lätt att följa, dels för att leden är ganska ny och det inte har hunnit trampas upp några stigar än, dels för att gula markeringar syns sämre än orange, och dessutom var de ofta målade på stenar övervuxna av gräs. Men det fanns vita snitslar upphängda där det var som mest svårorienterat, så vi tog oss ned till landsvägen mot Häggvik.
I Häggvik kunde vi äntligen fylla på vatten igen, och det var litet tidigare än vi hade kunnat om vi hade fortsatt Höga Kusten-leden till Lappudden, vilket var ytterligare en fördel med den här vägen.
En annan fördel var att vi fick tillfälle att se Mannaminne. Det är ett helt otroligt ställe. Ett museum om allt! Där fanns jordbruksredskap, spårvagnar, gamla skrivmaskiner, konstutställningar, ett hus från en by i Ungern och ett från Norge, en hel utställning om arbetare, proletärer och facket, och en hel del mer.
Vi råkade på en konsert också med Syster Fritz, och det var ju en trevlig överraskning.
Vi slog upp tältet på strimman mellan vägen och havet precis vid skylten till byn, och det var tur att vi gjorde det, för efter det fanns inga tältplatser fram till Nordingrå.
Dag 7: Häggvik-Nordingrå
Den sista biten fram till Nordingrå går längs en markerad vacker landsväg, på en avsats mellan havet och berget. Eftersom vi kom till Nordingrå en dag tidigare än beräknat, så bokade vi om bussen på det lokala busskontoret i utkanten av byn. Innan vi åkte hem tittade vi på bygdegården, en mangårdsbyggnad från Kåsta i närheten och en linutställning, och kyrkan med kyrkstallar, varav ett var visningsstall, samt en gammal kyrkoruin bredvid.
