London höstlovet 2018

Allt började i juni, när min dotter en dag ringde mig på jobbet och glädjerusigt meddelade att Hamilton går i London på höstlovet. Hem och boka, så satt vi där med 4 musikalbiljetter och skulle bara planera resten av resan.

Booking.com och flygresor.se gjorde jobbet, men nåt tågresor.se finns inte, och de resor vi lyckades pussla ihop själva innebar 7 byten och kändes orimliga, även om familjen hade kunnat tänka sig ett dygns mer miljövänligt och mer äventyrligt resande. Inte heller fotbollsbiljetter till Premier League lyckades vi med, eftersom de ändrar tiderna efter TV-tablån och det var så oklart vilka datum matcherna skulle spelas, och litetgrann för att de som vi verkligen ville se låg långt över min halvsmåländska smärtgräns i pris.

Lördagen den 27 november knölade vi således in oss i den flygande konservburken på Arlanda flygplats, för att droppas ned på Heathrow tre timmar senare, med den där känslan av rumsvillhet som infinner sig när man inte riktigt har rest, utan bara omlokaliserats till en annan plats på jorden helt plötsligt. Vi tog tunnelbanan till Camden town och det lustiga hotellet vars dörr påminde om ingången till Diagongränden, som man bara ser om man vet att den finns där.

Morgonen därpå vaknade vi två timmar för tidigt med insikten att vi både hade bytt tidszon och ställt om till vintertid på samma gång. Vi tog bussen, den londonska röda dubbeldäckaren, till Waterloo och tog strandpromenaden längs Themsen till Tate modern. Det är väldigt enkelt att åka buss i London. Informationen är tydlig vid busshållplatserna och köper man ett Oyster card med det som i Sverige heter reskassa, så är det bara att blippa när man går ombord. Och bussarna går precis överallt, det verkar som att man kan åka vart som helst varifrån som helst med max 10 minuters mellanrum alla dagar i veckan.

Utsikten från fiket på Tate Modern

Tate modern har väldigt bra och varierande modern konst. Politisk, mediakonst, abstrakta experiment med färger och mönster, och klassiker som Picasso och Bonnard. Det är stort men vi kände ingen press att hinna med allt, det kändes bättre att ta in de intryck vi fick ordentligt och sen sätta oss på fiket med utsikt över Themsen och St Paulskatedralen.

Vi åkte vidare mot affärsdistrikten och gick till Hamleys, den hysteriska leksaksaffären i 7 våningar med liv och rörelse och personal som var utklädda till Harry Potterkaraktärer. Sen skulle maken till Selfridges, men då kom barnens magar på att vi hade glömt att äta lunch, så besöket blev kort och vi åkte tillbaka till hotellet. Hittade en stor matbutik som stängde kl 17, tio minuter efter vi hade kommit dit, men litet eftermiddagsmat hann vi få med oss.

Måndag morgon vaknade vi tidigt och efter en lång frukost och diskussion om vad vi skulle göra kom vi iväg till Kings Cross station för att se bagagekärran på väg in mot plattform 9 3/4, men vi orkade inte stå i kö för att bli fotograferade med en elevhemshalsduk och inte för att gå in i butiken heller.

Vi fortsatte till British museum, världens största samling av stöldgods som en cynisk engelsman sa till mig en gång. Vi såg på Japanutställningen, rosettastenen och Parthenonfriserna innan vi smet ut på lunch på restaurang Antalya och åt turkisk mat, och råkade ge alldeles för mycket dricks, så de bjöd på kakor.

Stöldgods från Grekland

Sen stack halva familjen iväg och shoppade medan halvan som inkluderar mig gick tillbaka till museet och kollade på Amerika och Afrikasamlingarna. Sen var även vi nöjda och mötte upp på Primart på Oxford street, där det också finns en Harry Potteravdelning. Sista middagen i Camden.

P.g.a. strul med hotellet i Camden lämnade vi rummet tidigt, för att ta in på Piccolino hotell norr om Hyde park, i ett område där många hotell ligger. Det är ett helt vanligt hotell utan självhushållskök och det verkar fint och prisvärt. Utsikten är mot en ännu mindre bakgård än den förra, kanske 10 kvadratmeter stor, och det ser ju litet komiskt ut, men helt ärligt gör det mig inget att slippa gatubruset.

Vi började dagen vid Westminster Abbey och strosade runt den byggnadsställningsinslagna Big Ben och parlamentshuset, kollade Lonon Eye från gatan men tyckte inte en tur verkade värd priset. Westminster Abbey var också tillräckligt fashinerande från utsidan.

Vi tog sen tunnelbanan till Towern, som också var sevärt från utsidan, tillsammans med Tower bridge, men det kändes också värt att gå in, så det var ett bra val att prioritera detta framför de andra ställena.

Vi ställde oss utanför ingången och bokade biljetter online, för det var billigare än att köpa dem i kassan. Sen fick vi hämta ut dem och gick in på området. Vi började med det medeltida slottet, där det satt skådisar och pratade om sina liv där, via befästningarna och en samling gamla kronor mot kronjuvelerna.

Beväpna dig för att skydda slottet och England!

Kön till kronjuvelerna såg evighetslång ut men gick ganska fort. Och det som man fick se var definitivt värt de 20 minuterna med råge. Inte bara världens största diamant, utan alla möjliga överdådiga smycken och bordsdekorationer, en badkarsstor bålskål och ett salt- och pepparkar i form av ett nästan en halvmeter högt torn med kanoner och allt.

I vita tornet finns rustningar och vapen för hela armén. På gräsmattan utanför finns de vingklippta korparna som ska lämna slottet innan Storbritannien förgås. Undrar hur snart det sker med tanke på Brexit och Skottlands vilja att lämna unionen. En visserligen sparsamt använd tortyrkammare finns också, och en utställning om de vilda djuren som fördes till slottet från alla främmande länder som britterna åkte till och rövade.

Vi åkte tillbaka till hotellet och drack afternoon tea tillagat med rummets vattenkokare, vilade och bytte om till musikalen.

Sen gav vi oss av till veckans höjdpunkt och själva anledningen till londonresan, Hamilton på Victoria Palace Theatre. Det var en helt fantastisk upplevelse med drama, sorg och komik och bra musik och artister. 3 timmar senare var det tyvärr slut, men vi åkte därifrån mycket lyckligare än när vi kom.

Sista dagen i London gick vi på Sherlock Holmes-muséet på Baker Street. Det är ett litet ställe som inte har plats för så många besökare åt gången, och trots att det kostar rätt mycket pengar varnades det för kö. Men när vi kom dit var kön inte särskilt lång. Muséet består av en bostad i några små rum, som det står beskrivet i böckerna, och några scener från de brott han löste.

Vi fortsatte till Buckingham Palace för att se på vakterna, och lyckades precis pricka in vaktavlösningen. Det var pampigt, men mycket folk. Sen åt vi indisk mat på Memories of India, och det var gott. Särskilt desserten var en höjdare. Kyparen trodde inte att jag skulle gilla den, för han sa att den var för indisk, men han känner inte mig! Jag vill ha nya intryck, det är ju därför man äter mat från andra länder. Ännu mer spännande var det när det visade sig vara en variant av ostkaka! Liknande den svenska sorten alltså, fast serverad kall i söt mjölk.

När vi hade strulat igenom stan några varv med tråkig shopping, så kom vi till slut ut till flygplatsen och Premier Inn Heathrow Terminal 4, ett rent, snyggt, stort och sterilt typiskt flygplatshotell, där bussen till Terminal 5, varifrån vi skulle åka tidigt på morgonen dagen efter, gick utanför dörren.

Kvikkjokk 2018

Kvikkjokk ligger väl inte i Sarek precis, men eftersom det är en av standardinfarterna dit så får det ligga under den etiketten. Fem dagar av någradagars- och dagsturer blev det den här sommaren.

Padjelantaledens första etapp. 

Första dagen tog vi båten till början av Padjelantaleden. Vi gick ca 8 km in i skogen och satte upp tältet nära den näst sista bron innan Njunjesstugan, nedanför Gasskajvvos branta bergssida. Där fanns en glänta för tältet och en sandstrand så att vi kunde laga mat i det rådande eldningsförbudet som bara undantar gaskök på sten eller sand. Somnade till forsens brus och vaknade skönt utsövda i skuggan av träden för att påbörja vår dagsutflykt.

Precis runt kröken bakom bron förändras landskapet åt det mer fjälliga hållet. Det är fortfarande skog, men mer fjällskog med insprängda myrar och utsikt mot bergen. När man har passerat Njunjesstugan och gått upp en bit på höjden är man i fjällen på riktigt. Trädgränsen går här i närheten och utsikten över Tarradalen och älven är väl värt en dags promenad. Vi kom ungefär halvvägs till Tarrekaisestugan, åt lunch och vände. Sov sedan en natt till för att sedan gå tillbaka till båtlänningen.

Prinskullen

Vi tog båten tillbaka och blev avsläppta på udden mitt emot Kvikkjokk. Där var det som en liten campingplats med en äng lagom stor för ett tält och en liten sandstrand att bada och laga mat vid. Det är fint där, men inget ställe för rastlösa barn. När vi hade badat, ätit, tittat på minnesmärkena från Silververket och promenerat längs stranden åt ena hållet och forsen åt andra hållet fanns inte så mycket mer än att invänta morgondagen. Somnade tidigt för att börja tidigt mot prinskullen.

Vi gav oss av tidigt för att vi hade hört att det skulle vara så jobbigt och brant att ta sig upp. Men vi kände oss nästan lurade på jobbet, för det var inte särskilt brant alls. Nu gick vi ju utan packning så det är ju skillnad, men nog går det att klara värre backar även med packning.

Uppe på prinskullen är utsikten helt fantastisk! Man ser in mot Sareks snöfläckiga bergsmassiv och den meandrande älven i dalen nedanför. Toppen ligger uppe på riktiga kalfjället med låga gräs och örter som enda växtlighet. Vi hittade en utsiktsklippa att fika på men lunchen sparde vi tills vi kom ner.

Efter lunch packade vi ihop och vinkade in båten mot Kvikkjokk. 

Kvikkjokks delta

Vi tog in på Kvikkjokks fjällstation i två nätter och unnade oss restaurangmat första kvällen. Under vår heldag där hyrde vi en kanot och paddlade runt deltat, in i Mierdekjavvre och genom smala kanaler från älven till sjön. Jag hade nästan glömt hur fint det är att paddla, hur vackert det är på vattnet och hur lätt man kommer nära svårvandrad natur. Deltat är verkligen en perfekt plats att uppleva detta!

Vi hann också med några korta promenader på Kungsledens skog- och myrsträcka närmast fjällstationen, och längs stigarna vid benknäckarforsen i Gamajåhkås utlopp.

Hemresan: 4 timmars byte i Jokkmokk

Vad gör man när man byter buss? Det bästa av situationen, förstås! Jokkmokk är inget dumt ställe alls att bli strandsatt på. Vi började med lunch på restaurant Kowloon som var helt ok. Sen gick vi en tur förbi marknadsplatsen där några entusiaster stod och sålde samiska souvenirer och till den herrgårdsliknande kyrkan. I närheten finns ett museum om landet och folket i Sapmi, som vi gärna hade gått in på om vi hade haft ännu mer tid på oss, men nu nöjde vi oss med att titta in i kåtorna och boden utanför. Vi passerade den till synes stängda hembygdsgården på väg till fjällbotaniska trädgården nära sjön. 

Summa summarum finns det mycket att se och göra på en resa till Kvikkjokk, även om vi inte kom in i Sarek den här gången. 

Roadtrip i Polen 2018 - Krasiejow-Gdansk

Resdag från Zakopane till Krasiejow, där dinosaurieparken Jurapark ligger. Det tog tid, så vi kom fram sent på eftermiddagen.  Letade efter hotell på booking.com och hittade Gosciniec Stara Kuznia, i Debska Kuznia, som ser ut som ett sagohus på utsidan och har massor av fina dekorationer inomhus. God middag i restaurangen, med mer av det fantastiska polska köket: välgrillat kött, svampsås, småknödlar och smörslungade rödbetor, och god frukost.

Jurapark är som Jurassic park fast med plastdinosaurier. Det är jättefint uppbyggt och ett intressant sätt att presentera fakta om dinosaurier och om utgrävningar. Man får åka tåg genom en tidstunnel med 3D-bilder på väggarna fram till parken. På platsen finns också en hus med 3D-filmer, som ger känslan av att man går i ett akvarium, 5D-filmer med stolar som rör sig, vattenstänk och vindpustar, och dessutom en stor fin lekplats och litet barntivoli. Det var väldigt värt att se, och inte alls så mycket folk som man skulle kunna förvänta sig på ett sådant ställe.



Evolutionsmuseet känns dock bara som att göra om samma sak igen, fast med människans utveckling och inomhus. Det finns några få föremål, skallar, ett skelett och en kopia av Ötzi i slutet, men det ger ett ganska vekt intryck och dinosaurieparken hade räckt.

Vi körde vidare mot Gdansk så långt vi orkade. I Uniejov tröttnade vi och tog in på ett hotell vid vägen. Då har vi kommit ungefär halvvägs.

Vi bokade hostel i Gdansk medans vi ändå höll på. Hostel Filip visade sig vara en hyfsad liten pärla, granne med Solidaritets högborg i dåvarande Leninvarvet, med privat parkering och gångavstånd till gamla stan.  Efter en halv dags körning var det fint att få strosa runt i gränderna bland de vackra husen. Shoppa bärnstenssmycken, lyssna på klockspel och äta avskedsmiddag.

Vi försökte oss på en biltur till Sopot sista dagen innan färjan gick men det var fullt av folk och bilar och ingen chans att få parkeringsplats, så vi gav upp och åkte till färjan, som värdigt tog oss hem till varma Sverige.

Roadtrip i Polen 2018 - Zakopane

Söder om Krakow förändrades landskapet från ganska platt till mer kuperat ju lägre söderut vi kom. Väl framme i Zakopane är det bergigt på riktigt. Vi tog in på Villa Macerjyk och strosade sen på stan ett tag. Vacker omgivning och fina hus, livlig gågata med massor av restauranger.

Två fantastiska heldagar följde. Första dagen tog vi linbanan från Kuznice till Kasprowy Wierch, nästan 2000 m ö h. Vi köade i ca 1 timme, och det var nog kortare än vanligt, för vädret var inte jättebra. Vi upplevde denna sommars första regn i kön. Precis vid toppstationen åkte vi in i dimma, som vanligt när vi åker upp på toppar, men när vi satt och åt god polsk mat i topprestaurangen blåste dimman bort. Vi gick ut på en liten tur längs bergskammen och det var klart hela tiden vi var ute, så vi hade fin utsikt över både Polen och Slovakien. När vi kom tillbaka en timme senare kom dimman tillbaka, så vi hade verkligen tur med vädret.

På kvällen åt vi finmiddag på Karcma Zapiecek på gågatan. Väldigt god mat, fin musik av några spelmän, bra service och trevlig miljö. Det polska köket är något som jag inte har hört så mycket om, troligen för att det är rejält underskattat. De syrliga sopporna, pastaknytena och de skickligt tillredda kötträtterna som serveras på restaurangerna är verkligen väl så bra för finsmakare som de hippare rätterna från Sydeuropa.

Nästa dag ville vi ut på en längre vandring, och gick en lång runda i bergen. Vi började med att ta oss till Strazyska, och gick in på leden där. Det var gångväg en bra bit, som gick över i stenbelagd väg fram till en liten kaffestuga, där vi åt surkålssoppa som var god och mättande. Vi tog en avstickare till det lilla vattenfallet innan vi gick in på leden mot Dolina Bialego. Den leden består mest av en brant stentrappa genom en väldigt vacker skog med utsikt mot bergen. En liten avstickare går till toppen av Sarnia Skala, med fantastisk utsikt och uppstickande klippformationer som ser ut som ett slott nerifrån. Vägen ned går längs en fin bäck med kristallklart vatten i en litet glesare skog.

Roadtrip i Polen 2018 - Krakow

Eller bilsemester, men roadtrip låter ju klart coolare.

Resan till Krakow var den värsta långköraren sedan Irlands- och Skottlandsresan 2013, men den här gången var det planerat, och båten gick som den skulle. Egentligen hade vi tänkt åka tåg, men det var billigare att boka färjebiljetter med bil än utan, och med mitt halvsmåländska ursprung gjorde vi om resan till bilsemester.

Färjan M/F Wawel har verkligen karaktären av en ombyggd fraktfärja. Att färjan är liten och restaurangerna få gjorde inget eftersom TV-skärmarna visade fotbolls-VM lika bra, och Sverige slog ut Schweiz lika mycket i åttondelsfinalen som på lyxfärjorna. Att maten i den lilla finrestaurangen, som låg inklämd i ett hörn bredvid cafeterian, var vällagad och smakade gott var definitivt en fördel jämfört med de ibland litet mer massproduktionsinriktade Östersjöfärjorna.

Vi kom fram till Gdansk mitt på dagen och körde sedan 60 mil i sträck till Krakow. Tullvägarna i norr och den sista biten längst mot Krakow var fina, breda, raka och jämna, och hade inte särskilt mycket trafik. Mittenbiten däremot var en konstig sträcka, såg ut som en motorväg men var det inte, eftersom det var trafikljus och korsningar överallt, och igenproppat med tung trafik som kryssade ikapp med galna bilförare som tillämpade fri fart och en halvmeterns avstånd till bilen framför. Vi hittade till Friendhouse apartments och till vår privata garageplats. Rummet är litet men det ligger nära gamla stan.

Draken i grottan

Nästa dag promenerade vi till Wawelkullen och såg på kyrkan där Sigismund och en massa andra Vasaättlingar ligger begravda. Den vanliga delen av kyrkan är gratis men för att se kryptan och tornet måste man köpa biljett. I tornet leder en vindlande trätrapplabyrint till några jättestora klockor. Fin utsikt över stan fick man också. Till slottet var dagens biljetter slutsålda när vi kom vid 12-tiden, utom till tronsalen, men vi tyckte att kyrkan räckte som besöksmål. I stället gick vi ner i Polens sista drakes bostad i grottan under slottet, som leder ut till strandpromenaden. Åt italiensk mat på en fin krog till lunch och besökte sen Krakows lilla vaxmuseum.


Dag tre i Krakow strosade vi bara runt i kvarteren runt Oskar Schindlers fabrik, gettomuren och de vackra judiska kvarteren. Vi åt Thaimat idag, och kom på att man ska ge dricks i kontanter vid bordet om man betalar med kort. Det gäller att ha växel alltså.

På fjärde dagens morgon vaknade vi tidigt för att ta oss till Auschwitz och hänga på låset kl 8. Vi hade hört att man måste gå på guidad tur efter 10, och att det kunde bli lång kö vid ingången, så vi tänkte se det på egen hand innan dess. Auschwitz I och Auschwitz II-Birkenau är två olika läger som ligger en bit från varandra, med gratisbuss emellan. Vårt val att börja med Auschwitz I var helt rätt, för det är det som är huvudlägret och som blir fullt av besökare. Det är uppbyggt mer som ett museum och mer uppstyrt än det andra, med utställningar om vad som hände i lägret. Auschwitz II-Birkenau är mer ett minnesmärke. Det är mycket större och inte alls trångt med besökare, så där är det bara att gå in och titta som man vill. Det var dit de ökända tågen kom och folk sorterades och skickades vidare eller gasades.

Auschwitz II - Birkenau

Auschwitz I

Innan vi lämnade Krakow ägnade vi en dag åt ett besök i saltgruvan i Wieliczka. Vi hade förbokat turistturen tre dagar innan, och då var det redan fullt på de turer som gick på de bekvämaste tiderna. Det är en lång tur som börjar med en evighetslång trappa ungefär 100 meter ner under jorden. Vi blev visade uppbyggda scener om arbetet i gruvan, historia och berättelser om gruvan, saltskulpturer, den stora katedralen som visas på alla reklambilder, underjordiska sjöar och vattendrag.

Stora katedralen i saltgruvan i Wieliczka

Vi rörde oss nedåt hela tiden och undrade hur vi skulle komma upp till ytan igen, och det var faktiskt inte helt enkelt. Utgången gick med en utgångsguide en lång bit genom de nyare delarna, som var i bruk till 1996, och där man kunde se litet nyare maskiner. Till slut kom vi fram till några trånga, skrangliga hissar som vi gissar är gamla arbetarhissar från slutet av 1900-talet. Hela besöket tog tre timmar, som utlovat i informationen.

Sunnersta-Lunsentorpet

Den första sträckan av Upplandsleden från Uppsala sett lär vara poppis som dagstur bland barnfamiljer, och jag har tänkt gå den många gånger. Jag och mina barn har kommit ett par kilometer på väg några gånger, för att plocka lingon, lära oss skillnaden mellan olika träd eller bara vara ute i friska luften.

Parkeringen ligger bortom Sunnersta, på andra sidan Flottsundsbron. En livsfarlig landsvägsövergång finns när leden knappt har börjat men man tror att den har det. Har man tagit sig helskinnad över vägen är det bara att njuta av resten av vägen.

Leden går genom en varierad och vacker skog. Lunsentorpet ligger ungefär 5 km in i skogen, och där finns det stora ytor för lek och rast och matsäcksintag. Det går t.o.m. att övernatta i torpet, som är en nybyggnad efter gamla metoder alldeles bredvid resterna, d.v.s. grunden, av det gamla torpet. Går man vidare kommer man enligt kartan snart till landsvägen på andra sidan skogen, som man måste följa en bra bit innan leden blir riktig led igen.

Men vägen fram och tillbaka från Sunnersta till Lunsentorpet kan varmt rekommenderas som en lätt och fin dagstur för människor i alla åldrar och former.

Oslo - Bygdöy

Fredag: Vi tog bussen till Bygdöy eftersom båtarna dit verkade ha vinterlov. Eftersom Vikingskeppen öppnade före Folkemuseet som stängde först av alla, och Fram och KonTiki hade öppet längst, så började vi med Vikingskeppen, som verkligen är maffiga! De kunde bygga skepp på den tiden!

Folkemuséet tog vi hela öppettiden på oss att se, de andra museerna är rätt små så vi unnade oss det. Det är ju inga aktiviteter i stugorna på vintervardagar, men många går att titta in i, och så såg vi inomhusutställningarna med folk- och kyrkokonst och folkdräkter. De verkar ha en helt annan dräkttradition i Norge än hemma, med allt från överdekorerade praktdräkter för bröllop och fest till påhittade massproducerade billighetsdräkter att använda på sjuttonde maj.

Gols stavkyrka är ju förstås en höjdpunkt på muséet. Förra gången jag var där så hade vi varit i Gol alldeles innan, och Golborna hade litet kul åt att deras förfäder lämnade över den äkta stavkyrkan till Folkemuséet och sen ångrade sig och byggde en kopia åt sig själva.

Vi gick promenaden runt friluftsmuséet, besteg berget där den nyinflyttade DNT-hytten står, och hamnade till slut i stadskvarteren, där det var mer att se än jag hade trott, så där fick vi litet bråttom. De visade bl.a. ett hyreshus från staden med fyra lägenheter inredda från olika tider från 1865 till 1976 och flera små slumlägenheter där det hade bott stora barnfamiljer i två pyttesmå rum.

Vi promenerade sedan ner till KonTiki och Fram och tittade på fler maffiga flytetyg.

Vi åt middag på Rorbua, vid Akers brygga, som visade sig vara rena restaurangstrandpromenaden. De hade god fisksoppa och trevlig interiör och personal. Sen provade vi på litet mer av Oslos nattliv med planen att sova på tåget hem.

Dagens tips: Planera din tid på Folkemuséet, så att du inte missar vare sig stadskvarteren eller Gols stavkyrka. 

Och ska du segla över Atlanten i en av de många farkoster som finns utställda på Bydgöy, så bör du nog välja Fram.

Oslo-konst

Torsdag: Vi inledde dagen med att ta trikken till Vigelandsparken för att titta på skulpturerna. De föreställer lekande barn och vuxna i alla former med det såg rätt kallt ut för de var nakna allihopa. I parken låg också Oslo bymuseum, som mest visar bilder från Oslos historia som verkade ganska lik den vi är vana vid hemifrån, och så spelade vi ishockeyspel i 70-talsutställningen, och det var lika kul som jag minns det!

Skulptur i Vigelandsparken

Sedan åkte vi till Kaffistova och åt raspeballar, som är som knödel, med kött och rotmos till lunsj.

Vi blev så mätta att vi behövde en promenad till Området vid botaniska trädgården, där vi först gick på Naturhistoriska muséet som var en trevlig samling med mest uppstoppade djur.

Sen gick vi till Munchmuseet, där den fasta utställningen var stäng p.g.a. flytt. De hade dock en väldigt bra tillfällig utställning om Gaugin och Munch, så vi blev rätt nöjda ändå, fast vi fick åka hela vägen tillbaka till Nasjonalgalleriet för att se på Skriet. Det fanns en massa bra konst där också, så det var faktiskt bra att vi fick lov att åka dit, men själva Munchdelen tyckte jag var mer intressant på Munchmuseet, för där gick de mer in på detaljer om varje konstverk, och jämförde olika tekniker med varandra. Som tur var så var båda museerna öppna längre på torsdagskvällar.

Dagens tips: Kolla efter muséer som är gratis på torsdagar!

Oslo-Holmenkollen

Tisdag: Två timmar försenade p.g.a. snön och litet andra saker. Anlände till vårt västra grannlands huvudstads sentralstasjon och promenerade ett par kilometer för att checka in på Oslo Apartments, till vår lägenhet alldeles vid stationen, lika lång väg tillbaka. Lägenheten är superfin! Kan rekommenderas!

Ut på stan och handla litet frukostmat till morgondagen och sen ta en vegohamburgare på the Scotsman, som också är supertrevligt och kan rekommenderas. Avslutade med en öl till på en krog till innan vi gick hem och knöt oss inför morgondagens äventyr.

Dagens tips: Köp öl innan kl 20:00 i matbutiken. Köp inte bärs över huvud taget!

Onsdag: Köpte ett Oslo pass, som ger oss fri åkning på lokaltrafiken och inträde på ett gäng museer. Invigde det på tunnelbanan till Frognerseteren. Åt Römmegröt, typ gräddfilsgröt, på kaféet. Intressant rätt, jag tyckte det var gott och påminde litet om youghurtsnacksen i tropiskt godis-plocket. Vi såg att en massa människor åkte kälke, så vi tänkte utforska det mer senare.

Men först tog vi en promenad ner till Holmenkollenbacken. Där hittade vi till Holmenkollens skidmuseum efter att ha kommit fram till att man går in på nordsidan, ungefär på mitten, i nivå med hoppet. Det var jättespännande! Utställningar från syd- och nordpolsexpeditioner och skidor av alla slag från för tusentals år sen till nu, vissa vackert dekorerade till och med. Där fanns också hissen upp i hopptornet och utsikten.

Och nu kommer vi till kälkåkandet. Upp igen till Frognerseteren och hyra kälke. Vi valde de som såg gedignast, och säkert dyrast ut, av tre hyrställen, de kostade 175 NOK inkl. hjälm och solbriller. Det finns en backe, ca 2 km lång, ned till tunnelbanan 7 stationer bort. Efter åket tar man tunnelbanan upp och åker igen. Det var jättekul och absolut värt pengarna!

Dagens tips: Ta med varma kläder till Frognerseteren! Och man kan ta med egen pulka.

Vinter! Snö! Skidor!

Jag har åkt skidor nästan varje helg sedan vi kom hem från Vemdalen. När man bor på ett ställe där det inte är så snösäkert är det tur att det finns konstgjorda vinteraktiviteter så att man kan leka vinter och ha det nästan lika bra som om det vore vinter i verkligheten.

Är det riktigt snö- och islöst finns alltid studenternas konstfrusna isbana. Bara att packa skridskorna och picknickkorgen och ge sig iväg till vintersportarenan. Flera år har det varit nästan den enda möjligheten att utöva vintersport, så det är tur att den finns så man inte blir helt vinterlös. Men i år har vi faktiskt haft turen att ha is på Dalkarlskärret. En mysig sjö att åka på, litet ojämn is bara.

Är det litet kallt öppnar sig en hel massa möjligheter, även då natursnön är för grund att åka skidor på. Flera helger i rad har vi skidat i Granåsens konstnöspår i södra Upplands skidmetropol Bålsta. Spåret är bara 2 km, men man kan ju köra några varv. Våffelstugan gör att det nästan känns som i fjällen. Tyvärr har slalombacken inte riktigt kommit igång i år. Annars är den helt ok att ta några åk i. Det är ju inte i klass med Vemdalsskalet, men vad kan man förvänta sig mitt på slätten?

Skattmansöbacken

En backe som däremot är igång är Skattmansöbacken, så dit åkte vi idag. Ett trevligt ställe, i samma stil som Bålstabacken. I Skattmansö finns dessutom riktiga knappliftar, till skillnad från i Bålsta, som bara hade små byglar som man fick åka med risk att slå sönder ryggen varje uppfärd. Det bästa med dagen var att det snöade på riktigt! Det känns som att det är en ganska verklig vinter i år trots allt!