Franska Rivieran & Fotbolls VM 2019

Efter besvikelsen över de dyra biljettpriserna till Arsenal-Liverpool på höstlovet (3000 kr, så det är inte bara halvsmålänningen i mig) bestämde vi att se en match i VM för damer i Frankrike i år.

Sveriges gruppspelsmatcher var innan midsommar så vi valde matchen om tredje pris för jag hade en förhoppning om att Sverige skulle spela i den. Men som det har gått nu har jag nästan ändrat mig för det vore ju kul om de gick till final.

På Omio var det faktiskt riktigt smidigt att boka tågbiljetter, även om vi fick boka resan i två delar, eller egentligen tre eftersom vi tar bussen sista biten mellan Genève och Nice. Den går direkt och vi slipper nattbyten.

Vi bokade lägenhetshotell i Antibes för det såg mysigare och mer spännande ut än Nice och skulle ha finare stränder också. Nice är dock betydligt finare än vi trodde, men Antibes har sandstränder och Nice har bara sten.

Vi åkte via Köpenhamn, Hamburg, Basel och Genève och allt gick smidigt, förutom att nattsträckan Köpenhamn-Hamburg kändes mer som ett skramligt lokaltåg än ett nattåg. De har banarbeten på sträckan och lägger enligt ryktet på rejält med tid i tidtabellen, så vi kom fram 20 minuter för tidigt trots att vi gick 45 minuter sent.

Den finaste sträckan var Rhendalen, som vi åkte genom när vi åt lunch i restaurangvagnen med vita dukar på borden.
Loreley

Buss känns skönt som omväxling nu. Jag brukar sova rätt bra på dem.

Det visade sig att bussen stannade i Antibes så vi hoppade av där. När vi lämnat väskorna på hotellet och ätit croissantfrukost på ett fik gick vi till stranden, som var välbefolkad men inte sådär mardrömslikt fullproppad som det kan vara. Ägnade dagen åt bad, promenad på stan och rekande efter affärer och nöjen.

Stranden i Antibes


Semifinal mot Nederländerna på TV. Jag känner mig kluven till resultatet. Alla är så ledsna och det var ju så nära final, men vi får se dem på lördag!

Det kanske är så att detta VM är det som får damfotbollen att accepteras. Sant är att de har tagit igen avståndet till herrarna och spelar riktigt bra fotboll nu. Till och med så att det är roligare att titta på damerna, för de spelar mer offensivt och schysst och filmar inte lika mycket.

Andra dagens förmiddag softade vi på rummet och vid poolen. På eftermiddagen gick vi till Picassomuseet, ett litet museum med verk från Picassos tid i Antibes och av andra Antibesanknutna konstnärer.

Skulpturträdgården på Picassomuseet. Inte så mycket Picasso, men fin utsikt. 

På kvällen åt vi på lyxkrogen på Albert 1er, som har goda skaldjur och några goda vegetariska rätter.

Antibes känns som en mer sofistikerad turistfälla än många andra jag har varit på. Det är inte så mycket krimskrams och billiga souvenirer utan mer exklusiva butiker och restauranger som nog lockar folk som vill känna sig litet finare än mallispöbeln.

Bakgata i Antibes gamla stadsdel. 

Vi gick på marknaden på tredje dagens morgon, och handlade fisk, ost, grönsaker och frukt. Svindyrt men en upplevelse. Ägnade oss åt gratisnöjet stranden resten av dagen och gick hem och lagade en egen lyxmåltid på kvällen.

Matchdagen: Nice visade sig vara en fantastiskt vacker och promenadvänlig stad så den överträffade alla mina förväntningar! Fast stenstränder gör ont att gå på. Bussresan dit och hem är billig men tar otroligt lång tid.

Nice

Fotbollsarenan ligger en bit utanför stan men det gick gratisbussar från centrum. Vi fick se Sverige ta VM-brons!

Heja Sverige! 

Dagen efter tog vi en söndagspromenad på Sentier de Littoral ute på udden i Antibes. Den promenaden hade ensam varit värd hela resan! Den går på klipporna vid stranden och där finns några små vikar där man kan bada litet mer avskilt än inne i samhället. Supervackert! Även brännmaneterna är faktiskt rätt vackra om man inte rör dem.

På informationsskyltarna stod det klart och tydligt att den franska strandrätten hade räddat sträckan från miljardärernas egenmäktighet på den naturskönhet som alla bör ha tillgång till. Det kan ju de överklasswannabes som gnäller om den svenska avundsjukan ta till sig av, tycker jag.

Sentier de littoral

För övrigt har jag inte sett en betalstrand på hela resan, förutom minimala områden dit man kan gå för att hyra solstolar och parasoller, så den fördomen var också falsk.

Vi spenderade en till dag i Nice och strosade på stan, i gamla stan, i parkerna och längs stranden. Tåget var litet dyrare utan att vara dyrt, gick mycket fortare och stannade på Nices underbara Centralstation. Det är litet mer ordinära krimskrams-turistshoper i Nice än i Antibes men eftersom det är en stad är de inte så framträdande.

Sista dagen hyrde vi en bil och åkte längs stranden och på cornichvägarna till Monaco, som var ett galet gytter av vägtunnlar och höghus. Vi fortsatte sedan ända in i Italien där vi lunchade på stranden och tog ett relativt kallt avskedsdopp i Medelhavet.