Rosersbergs slott

En sommardag gick vi på guidad tur på Rosersbergs slott söder om Märsta. De sista som bodde där var Karl XIV Johan och Desideria med sina fritt flygande fåglar. Deras sovrum och andra rum står kvar nästan orörda, förutom att det mesta av möblerna har försvunnit genom arvsskiften och står på andra slott. Fast det som är kvar är sevärt, och tapeterna är fina. Barnen kunde roa sig med en tävling som gick ut på att räkna Desiderias små färgglada fåglar som var utplacerade här och där i rummen.

Vi åt matsäck och tog en lång promenad i den stora vackra parken, till en "grotta" eller snarare ett stenblock som gick ut som ett tak över en bänk vid sjön, gjord för att sitta och filosofera i. Grillplats och badplats finns också i parken.

Erotik, Samurajer och Havdala

Stockholm jobbar på med sin kulturnatt. I år kändes aktiviteterna mest för vuxna, med fester sent på natten. Men det var gratis, så det blev ett bra tillfälle för halvsmålänningen att se några muséer.

Det ser lovande ut, eller hur!

Vi började således på Nationalmuseum, där två tillfälliga utställningar pågår: Skimrande silver och Lust och last. Den förstnämnda är vacker, glittrande och sånt. Den andra är också mycket vacker, eftersom det är erotik och inte porr, vilket poängterades tydligt i informationen. Ty erotik har inte enbart som avsikt att väcka sexuell lust, utan även att ta tillvara konstnärliga värden. I början av utställningen berättades om fördelen av att i de forna, mer dygdiga tiderna kunna måla erotiska bilder i uppfostrande syfte, och titta på dem som avskräckande exempel. Nuförtiden räcker det alltså med att kalla det "konst", och i förekommande fall blanda in litet historia, dekorerade tobaksaskar och kyskhetsbälten, så kan vi med gott samvete gotta oss med snippor, kukar och rumpor så mycket vi vill.

En liten promenad över Skeppsholmsbron och uppför alltför många trappor för ett överårigt men trött barnvagnsburet barn tog oss till Östasiatiska muséet, där japanska vålnader utlovades. Barnen gjorde läskiga masker och det fanns både vålnader, dockor och samurajer, dock släcktes inte muséet ner förrän senare, så vi fick se dem i lampljus och inte i ficklampsljus som vi hade trott.

Vi avslutade med att bryta sabbaten på judiska muséet. En liten ceremoni med ljuständning, läsning på hebreiska, luktning på kryddor som tröst för att helgen är slut, och släckning av ljuset i vin. Så nu på söndagen är det vardag igen. Fast en ledig sådan.

Öppet hus i Riksdagshuset

Idag har vi lekt makthavare i Sveriges Riksdag. Barnen började med att fatta ett demokratiskt beslut i gamla förstakammarsalen, om vad som var roligast av fotboll och bad, på en barnvisning. Sedan fikade vi i festsalen, där det fanns kaffe och bullar och rätt så billiga mackor och wraps. Hela dagen pågick det visningar och frågestunder överallt, och alla partier hade bås där de delade ut godis, ballonger, vindsnurror, nyckelringar, knappar, fröpåsar, plåster (!) och kokböcker. Förutom material om deras politik, då. Efter frågestunden i den stora salen blev det köbildning av folk som ville bli fotograferade i talmansstolen. Vem vill inte det, liksom.

Asiatisk afton i Stockholm

Så kom vi äntligen till skott och gick på Östasiatiska muséets utställning om Kinas terrakottaarmé.

Den var maffig, utställd i två långa bergrum, förut tillhörande försvarsmankten, under Skeppsholmskyrkan. Det ena rummet handlade om Qin-dynastin, när kejsaren försökte ena Kinas provinser genom att införa gemensamma mått, mynt och skriftspråk, med hjälp av mäktiga arméer. En sådan armé ville han ha som vakt vid sin grav, för han skulle regera där i evighet. Figurerna var större än vanliga människor, övermänskliga, och stod avvaktande och väntade på slaget. Deras storlek och kläder visade deras rang, och de var tillverkade av schabloner som gick att variera mycket. Det avvaktande lugnet är en kontrast mot t.ex. europeiska bilder från den tiden, där stridsscener är vanliga.

Det andra rummet handlade om Han-dynastin, som kom strax efter. Där var det också viktigt att vara odödlig, att ha arméer som skydd, boskap som matförråd, tjänare och underhållare, allt i terrakotta. Kejsarens alkemister gjorde även dekokter, en del innehållande jade, som dracks ur jadebägare och sades leda till odödlighet, men i verkligheten mycket väl kan ha haft motsatt verkan. Rituella föremål som cirkelrunda bi-skivor och bilder av de fyra väderstreckens djur finns också utställda.

Efteråt åt vi på New Peking City vid Östermalmstog. Visserligen är restaurangen mer japansk-mongolsk-asiatisk, men namnet har i alla fall en doft av Kina. På buffén finns, förutom de vanliga "Biff med bambuskott", "Kycklingspett med jordnötssås" och "Friterade räkor i sötsur sås", både sushi och en buffé av rått kött, fisk, skaldjur, nudlar och grönsaker, som smaksätts med såser av olika slag och steks. Friterade bananer med glass ingår förstås också.

Härskarkonst på Nationalmuseet i Stockholm

I helgen var vi kulturella nog att besöka Nationalmuseet i Stockholm. Anledningen var att vi var nyfikna på utställningen om Härskarkonst som pågår fram till i Januari, och som visar några av Napoleons, Alexander I:s och Karl XIV Johans konstföremål från vardag och krig, som de använde till att befästa sin makt. En hel del inlånade saker från Erimitaget i St Petersburg och från Frankrike förgyllde utställningen bokstavligen.

När våra barn tröttnat, som barn gör, fortsatte de till verkstaden och tillverkade aliens av lera. Och vi fick se att det finns ett färgglatt picknickrum där, vilket kan reducera antalet restaurangbesök som alltid blir nödvändiga för familjer med trötta barn vars magar och munnar skriker så fort de närmar sig en korvkiosk.

En romantisk weekend i Barkarby

För några veckor sedan firade vi 15-årig bröllopsdag. Eftersom vi firade tioårsdagen för fem år sedan i Paris, så tänkte vi följa den storslagna traditionen och åkte till romantiska Barkarby två mil norr om Stockholm. Vi tog in på Welcome hotel alldeles vid pendeltågsstationen. När vi hade installerat oss där tog vi en promenad till Järfälla kyrka, förbi värdshuset Lasse-Maja, där vi gifte oss och hade bröllopsmiddagen för så många år sedan.

Denna kväll valde vi att äta middag på ett annat ställe: Lilla Barkarby, en ölkrog i centrum. Deras specialitet är belgisk öl, och de erbjuder väl valda menyer med passande ölsorter till förrätt, varmrätt och efterrätt. Rekommenderas starkt till alla som visserligen gillar en Pripps blå på fat, men gärna vill ha en glimt in i den stora vida, varierade ölvärlden.

Ropen skalla, kulturnatt åt alla!

Storebror har apat efter lillebror. Stockholm vill också ha en kulturnatt. De har tydligen fått nys om att hela Uppsala under ett dygn i september förvandlas till en stor levande teater-, dans-, föredrags- och musikscen, där stan fylls av uppträdanden och föredrag om allt mellan himmel och jord både inomhus och utomhus.

Riktigt samma sak är inte riktigt realistiskt att genomföra i Stockholm, det är för stort och för många gator och torg att fylla, dessutom kan man fråga sig: Om en natt i Stockholm är en kulturnatt, vad är alla andra nätter då? Det vimlar ju av kulturinrättnignar där jämt.

Vi tyckte dock att det var värt att förlägga dagens utflykt till Stockholm, och visst var det sant som vi trodde, aktiviteterna var litet för spridda för att skapa samma festivalkänsla som i Uppsala. Men en sak måste sägas och det var att det var väldigt hög kvalitet på de aktiviteter som vi besökte.

Vi började eftermiddagen på barnkalas på stadsbiblioteket, med tillverkning av drömfångare och bolibompabandskonsert.

Sedan promenerade vi till Nybrokajen, via korv- och glasskiosken till båten som förde med oss på en rundtur som vi avslutade vid Moderna muséet. Där pågick en installation med rosaklädda dansare som minglade runt besökarna, dansade och blev fotograferade. Barnen var mycket fascinerade av en vibrerande skruv. I övrigt fanns det en något erotisk konstutställning, som på något sätt hörde ihop med installationen.

Vi avslutade kvällen på operan och gick på spökvandring. Det var en annorlunda och rolig guidad tur, där några sångare och skådespelare spelade historiska personer som berättade om forna händelser på operan. Därifrån kom vi nästan ända fram till bilen, som vi ställt vid Norrtull, genom att följa med en av de sightseeingbussar som gick mellan aktiviteterna. På köpet fick vi ett stycke biografhistoria, för bussen kördes av Stockholms filmfestival.

Allt detta ingick i kulturnattskortet, som kostade 150 kr och gällde för en vuxen och ett barn. Det kändes prisvärt.