Kvikkjokk 2018

Kvikkjokk ligger väl inte i Sarek precis, men eftersom det är en av standardinfarterna dit så får det ligga under den etiketten. Fem dagar av någradagars- och dagsturer blev det den här sommaren.

Padjelantaledens första etapp. 

Första dagen tog vi båten till början av Padjelantaleden. Vi gick ca 8 km in i skogen och satte upp tältet nära den näst sista bron innan Njunjesstugan, nedanför Gasskajvvos branta bergssida. Där fanns en glänta för tältet och en sandstrand så att vi kunde laga mat i det rådande eldningsförbudet som bara undantar gaskök på sten eller sand. Somnade till forsens brus och vaknade skönt utsövda i skuggan av träden för att påbörja vår dagsutflykt.

Precis runt kröken bakom bron förändras landskapet åt det mer fjälliga hållet. Det är fortfarande skog, men mer fjällskog med insprängda myrar och utsikt mot bergen. När man har passerat Njunjesstugan och gått upp en bit på höjden är man i fjällen på riktigt. Trädgränsen går här i närheten och utsikten över Tarradalen och älven är väl värt en dags promenad. Vi kom ungefär halvvägs till Tarrekaisestugan, åt lunch och vände. Sov sedan en natt till för att sedan gå tillbaka till båtlänningen.

Prinskullen

Vi tog båten tillbaka och blev avsläppta på udden mitt emot Kvikkjokk. Där var det som en liten campingplats med en äng lagom stor för ett tält och en liten sandstrand att bada och laga mat vid. Det är fint där, men inget ställe för rastlösa barn. När vi hade badat, ätit, tittat på minnesmärkena från Silververket och promenerat längs stranden åt ena hållet och forsen åt andra hållet fanns inte så mycket mer än att invänta morgondagen. Somnade tidigt för att börja tidigt mot prinskullen.

Vi gav oss av tidigt för att vi hade hört att det skulle vara så jobbigt och brant att ta sig upp. Men vi kände oss nästan lurade på jobbet, för det var inte särskilt brant alls. Nu gick vi ju utan packning så det är ju skillnad, men nog går det att klara värre backar även med packning.

Uppe på prinskullen är utsikten helt fantastisk! Man ser in mot Sareks snöfläckiga bergsmassiv och den meandrande älven i dalen nedanför. Toppen ligger uppe på riktiga kalfjället med låga gräs och örter som enda växtlighet. Vi hittade en utsiktsklippa att fika på men lunchen sparde vi tills vi kom ner.

Efter lunch packade vi ihop och vinkade in båten mot Kvikkjokk. 

Kvikkjokks delta

Vi tog in på Kvikkjokks fjällstation i två nätter och unnade oss restaurangmat första kvällen. Under vår heldag där hyrde vi en kanot och paddlade runt deltat, in i Mierdekjavvre och genom smala kanaler från älven till sjön. Jag hade nästan glömt hur fint det är att paddla, hur vackert det är på vattnet och hur lätt man kommer nära svårvandrad natur. Deltat är verkligen en perfekt plats att uppleva detta!

Vi hann också med några korta promenader på Kungsledens skog- och myrsträcka närmast fjällstationen, och längs stigarna vid benknäckarforsen i Gamajåhkås utlopp.

Hemresan: 4 timmars byte i Jokkmokk

Vad gör man när man byter buss? Det bästa av situationen, förstås! Jokkmokk är inget dumt ställe alls att bli strandsatt på. Vi började med lunch på restaurant Kowloon som var helt ok. Sen gick vi en tur förbi marknadsplatsen där några entusiaster stod och sålde samiska souvenirer och till den herrgårdsliknande kyrkan. I närheten finns ett museum om landet och folket i Sapmi, som vi gärna hade gått in på om vi hade haft ännu mer tid på oss, men nu nöjde vi oss med att titta in i kåtorna och boden utanför. Vi passerade den till synes stängda hembygdsgården på väg till fjällbotaniska trädgården nära sjön. 

Summa summarum finns det mycket att se och göra på en resa till Kvikkjokk, även om vi inte kom in i Sarek den här gången.