Sportlovet 2003 gjorde hela familjen, med mamma, pappa, 7-åring och bebis i mammas mage, ett omväxlande äventyr till Kiruna, Abisko och Jukkasjärvi.
Vi åkte nattåg till Kiruna den 26 februari, och besökte både bio och restaurangvagn innan vi kröp ner i sängarna i vår sovkupé.
Vi anlände till Kiruna på morgonen torsdagen den 27 februari, ställde väskorna i stationens förvaringsskåp och gick upp och tittade litet på stan. Vi hittade en lekplats i parken vid stationen, en samehantverksaffär och en vanlig affär där vi handlade mat inför Abiskoresan. men Hjalmar Lundbomsgården, där gruvans grundare bodde, var tyvärr stängd.
Efter ett besök på en lunchrestaurang begav vi oss till gruvan, där vi bokat en guidad tur i besöksgruvan 500 m under jorden. Vi fick se hur gruvdriften går till, från att de gräver gångar, rasborrning och nattliga sprängningar. Hur malmen tas upp i stora grävskopor som rymde hela turen på 35 barn och 10 vuxna, tippas ner på tåg och in i hissar som går i 60 km i timmen upp till ytan. Vidare till raffinering och bakning till pellets, som lastas på tågvagnar och transporteras via malmbanan till Narvik eller Luleå.
Detta berättades genom film och demonstration av maskiner. De flesta maskiner är fjärrstyrda nu, så det är inte så många som jobbar nere i gruvan.
Turen var slut vid 16.00 och sen var det med nöd och näppe vi hann med 16.40-bussen till Abisko, via stationen för att hämta väskorna.
I Abisko kvarterade vi in oss på vandrarhemmet som låg nära stationen Abisko östra. Vi fick bo i en egen lägenhet på vinden, på det mysiga vandrarhemmet, med tavlor på väggarna, målade av innehavaren själv.
Stationshuset i Abisko östra är väldigt originellt. Ett högt tegelhus som kom till när järnvägen skulle elektrifieras, för de behövde transformatorstationer här och var, och byggde en här.
Fredagen den 28 februari spände vi för hundarna och åkte en tur med hundspann ut på fjället. Dottern fick åka snöskoter med färdledaren i svår terräng, men när marken var jämn fick hon köra tillsammans med maken. Det var jättekul! Det gick fort. Det var ett trevligt sätt att komma ut på fjället.
Killen som har hand om hundturerna berättade att hundarna har blivit väldigt välbehandlade genom historien eftersom det var så viktigt för folket i Sibirien att ha bra transportmedel. Folket sa att om man retade en Sibirean Husky, så kom man inte in i himlen, för de vaktade himlens portar.
Men det är en sanning med modifikation, för även om de har kvar 15 av vargens 16 ursprungliga instinkter, så saknar de en, och det är just vaktinstinkten, vilket gör dem värdelösa som vakthundar. Men de är väldigt snälla och pigga och starka, och väldigt ivriga att dra, märkte vi.
De klarar värme lika bra som kyla, för där de kommer ifrån skiljer det 100 grader mellan sommar och vinter. Så Abiskos temperaturväxlingar är inga problem.
På eftermiddagen lånade vi gamla skruttiga skidor och åkte en tur ut på fjället igen. Bedårande vackert!
På kvällen badade vi vedeldad bastu.
Lördagen den 1 mars tog vi en promenad ut på Torne träsks is i det vackra vädret. Sedan åkte vi tillbaka till Kiruna och vidare i taxi till Jukkasjärvi och ishotellet. Vi checkade in och ställde väskorna i vårt förvaringsskåp. Sen tittade vi på alla fantastiska sviter. Det var stora rum med vackra isskulpturer, och vi blev ännu mer jätteglada över att vi hade en svit att sova i själva, för även om det hade varit en stor upplevelse att sova i ett vanligt rum, så var sviterna betydligt läckrare.
Vi tog en tur med spark på sjön innan informationen och rundvandringen för oss som skulle sova på ishotellet. Vi hann med en drink i isbaren också. Fast min och dotterns drinkar frös i isglaset, medan makens höll sig flytande för han hade alkohol i. Sedan gick vi till värdshuset och åt en jättegod middag som vi lyckligtvis bokat samtidigt som vi bokade rummen, för restaurangen var fylld till bristningsgränsen av både bröllopssällskap och andra gäster.
Inför kvällen hämtade vi ut overaller, skor och sovsäckar, bytte om och gick till rummet. Det var ju inte kallt precis, för vi kröp direkt ur overallen och in i den rumstempererade sovsäcken, som man gott kunde sova naken i.
Det var väldigt speciellt att sova där, en helt vansinnig kombination av tuffingäventyr och lyx.
Söndagen den andra mars vaknade vi och fick varm lingondricka som de gick runt och serverade på rummen. Sen serverades det en enorm frukostbuffé i värdshuset. Efter frukosten bastade vi i en fin anläggning med stolar och bord och juice utanför.
Sedan gick vi i kyrkan och fick kyrkkaffe och guidning av kyrkan, altartavlan av Bror Hjort och orgeln med tangenter av renhorn och masurbjörk. Den hade också samiska utsmyckningar och samiska symboler på registerandragen, som skulle symbolisera varje stämma. Sen spelades en jojk som smyckades med fågelsång, cymbelstjärna och samiska trumman, en stämma som nog den här orgeln är ensam om.
Vi åt lunch på hembygdgården, jättegod laxsoppa. Vi tittade litet på muséet innan vi gick tillbaka till ishotellet.
På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Kiruna, tittade på kyrkan, som var det enda som var öppet, och åt kvällsmat i en korv- och hamburgerbar som även hade souvas, rökt renkött på korvmojvis. Sen var det enda man kunde göra att titta på skulpturer på stan, och snöskulpturer i järnvägsparken.
Så tog vi sovtåget hem.
Snasahögarna 2005
Detta var första fjällvandringen med min äldsta dotter. Vi bestämde oss rätt sent, och hade inga direkta planer. Vi köpte tur och retur-biljetter på nattåget till Enafors, och tänkte gå så långt vi kände för och sedan tillbaka.
Vi anlände till Enafors på morgonen den 4 augusti. Leden börjar 1 km från stationen, och går först igenom skogen till en bro, där vi åt lunch i regnet. Vi fortsatte öven en stor myr till nästa bro. Efter den bron är det blandad myr och skog, men skogen ser inte längre ut som hemma, och stigningen börjar halvvägs till tredje bron. Efter den bron är det ganska brant. Vi gick till Silverfallet, där vi tog en paus med mellanmål. Där lättade molnen, det slutade regna och solen kom fram.
Vi fortsatte längs forsen en bit ovanför trädgränsen, där den första lilla bäcken rinner ut i forsen. Där kom regnet tillbaka, så vi slog upp tältet.
Efter middagen, som intogs i absiden, sken det upp, så vi packade ihop igen och fortsatte i den vackra kvällen. Vi hittade en jättefin tältplats på en liten ö där forsen tillfälligt delar sig. Jämnt, torrt och mjukt, och nära till vattnet.
Det var kallt på natten, och regnade till och från, men när vi vaknade på morgonen var de oroväckande molnen borta. Vi åt frukost och fortsatte efter leden. Det är stenigt och mycket bäckar, så det är inte helt lätt att gå.
Väl uppe på berget är det jättevacker utsikt över dalen.
Vi stannade i Snasahögarnas vindskydd och värmde oss, för nu blåste det rätt kallt och duggregnade litet.
Efter en stund kom solen fram och vi gick tillbaka en bit och slog upp tältet nedanför Storsnasen.
Nästa morgon gick vi upp en bit på berget och tittade på utsikten och åt lunch. Dimmolnen svepte över berget, så vi bestämde oss för att det var klokast att inte fortsätta till toppen. Vi gick ned och packade ihop och gick nerför hela backen fram till den översta bron, där vi slog läger på en fin liten rastplats med eldstad och genomdränkt ved. Vi åt middag under några granar, för lagom till tältresningen började det regna igen.
Fjärde dagen vandrade vi den sista biten över myrarna och genom skogen. Uppehållsvädret räckte precis för vår vandring. Sedan satt vi på stationen medan regnet vräkte ned utanför. Vi åt upp den sista maten och fördrev några timmar med kortspel och prat.
Det var en bra idé att ta sovvagn på hemvägen. En dusch är minst sagt jätteskönt efter fyra dagar på fjället. Vi fikade i restaurangvagnen. Gott med litet mer i magen, för någon matvaruaffär hade vi inte hittat i Enafors.
Det var en kort vandring, men den kändes lyckad. Nästa år gör vi om det, fast med en litet längre tur.
Vi anlände till Enafors på morgonen den 4 augusti. Leden börjar 1 km från stationen, och går först igenom skogen till en bro, där vi åt lunch i regnet. Vi fortsatte öven en stor myr till nästa bro. Efter den bron är det blandad myr och skog, men skogen ser inte längre ut som hemma, och stigningen börjar halvvägs till tredje bron. Efter den bron är det ganska brant. Vi gick till Silverfallet, där vi tog en paus med mellanmål. Där lättade molnen, det slutade regna och solen kom fram.
Vi fortsatte längs forsen en bit ovanför trädgränsen, där den första lilla bäcken rinner ut i forsen. Där kom regnet tillbaka, så vi slog upp tältet.
Efter middagen, som intogs i absiden, sken det upp, så vi packade ihop igen och fortsatte i den vackra kvällen. Vi hittade en jättefin tältplats på en liten ö där forsen tillfälligt delar sig. Jämnt, torrt och mjukt, och nära till vattnet.
Det var kallt på natten, och regnade till och från, men när vi vaknade på morgonen var de oroväckande molnen borta. Vi åt frukost och fortsatte efter leden. Det är stenigt och mycket bäckar, så det är inte helt lätt att gå.
Väl uppe på berget är det jättevacker utsikt över dalen.
Vi stannade i Snasahögarnas vindskydd och värmde oss, för nu blåste det rätt kallt och duggregnade litet.
Efter en stund kom solen fram och vi gick tillbaka en bit och slog upp tältet nedanför Storsnasen.
Nästa morgon gick vi upp en bit på berget och tittade på utsikten och åt lunch. Dimmolnen svepte över berget, så vi bestämde oss för att det var klokast att inte fortsätta till toppen. Vi gick ned och packade ihop och gick nerför hela backen fram till den översta bron, där vi slog läger på en fin liten rastplats med eldstad och genomdränkt ved. Vi åt middag under några granar, för lagom till tältresningen började det regna igen.
Fjärde dagen vandrade vi den sista biten över myrarna och genom skogen. Uppehållsvädret räckte precis för vår vandring. Sedan satt vi på stationen medan regnet vräkte ned utanför. Vi åt upp den sista maten och fördrev några timmar med kortspel och prat.
Det var en bra idé att ta sovvagn på hemvägen. En dusch är minst sagt jätteskönt efter fyra dagar på fjället. Vi fikade i restaurangvagnen. Gott med litet mer i magen, för någon matvaruaffär hade vi inte hittat i Enafors.
Det var en kort vandring, men den kändes lyckad. Nästa år gör vi om det, fast med en litet längre tur.
Finska östkusten
2001 begav vi oss ut på en resa runt bottenhavet. Svenska delen berättar jag om här, och nu kommer den finska delen.
Vi hade fått för oss att åka från Kapellskär, eftersom vi inte ville in och snurra i Stockholm med bil.
Vi hade fått för oss att åka från Kapellskär, eftersom vi inte ville in och snurra i Stockholm med bil.
Riga 2004
21/10
Går på båten kl 18.00. Får plats i ála carten kl 22.00. Innan dess dricker vi taxfreecider i hytten. Á la carten är helt OK!
Sen blåser det upp till storm med vågor så höga att båten hoppar på dem. De stänger av hissarna och avråder folk från att gå ut på däck. Det går inte att sova och det knakar och gnisslar i fogarna på den gamla sunkiga minifärjan.
22/10
När vi vaknar är det lugnt. Vi äter frukostbuffe som ger vibbar av fördomarna om matkvaliten i det gamla Sovjetunionen.
Ut på stan i Riga. Vackra men slitna hus utom i ”gamla” stan, som har fräschats upp. Vi besöker Kruttornets överdådiga krigsutställning ser på den imponerande vaktavlösningen vid Frihetsmonumentet.
Går på båten kl 18.00. Får plats i ála carten kl 22.00. Innan dess dricker vi taxfreecider i hytten. Á la carten är helt OK!
Sen blåser det upp till storm med vågor så höga att båten hoppar på dem. De stänger av hissarna och avråder folk från att gå ut på däck. Det går inte att sova och det knakar och gnisslar i fogarna på den gamla sunkiga minifärjan.
22/10
När vi vaknar är det lugnt. Vi äter frukostbuffe som ger vibbar av fördomarna om matkvaliten i det gamla Sovjetunionen.
 |
| Vy åt nordväst från St Peterskyrkan |
Från St Peterskyrkans topp har man bedårande utsikt, sen man åkt upp ihoppressad med folk (mest svenskar) i en liten hiss där botten känns lös.
Centralmarknaden är hysterisk! Rent otroligt stor och en och en halv zeppelinhangar med bara kött, lika mycket med vardera grönsaker, frukt och övrigt. Går in på Stockmann, men det är tråkigt och dyrt.
Letar efter bussen till Lido i en timme tills vi kommer på vad vi borde ha gjort från början: Tar en taxi. Chauffören skinnar oss: det kostar 70 spänn... Lido är otroligt. En hel nöjespark och 3 buffeer. Man betalar per rätt man tar och
man blir definitivt övermätt på en dryg hundring. I nedervåningen finns lekrum och kaninlandskap att titta på för barnen.
23/10
Vi äter frukost på något som ser ut att vara ett trendfik med massor av kaffesorter. Det ligger runt hörnet från Alberta-gatan som har en hel hemsida på internet pga sin kända jugendarkitekt. Vi äter inplastade trekants-sandwicher och färskpressad apelsinjuice. Vid grannbordet sitter en affärsmansliknande man med snygg kostym och rysk attacheportfölj. Han har en sån där handtagslös portfölj i en plastpåse.
Ner på stan igen och shoppar loss på souvenirer. Precis som vid de andra Östersjökusterna vimlar det av bärnsten i Riga. Fast vi köper inget den här gången, utan väljer en träleksaksbil och doftdockor till
barnen och CD-skivor till oss själva. Vi går dock runt och tittar i affärerna och i skyltfönstren, och ser många fina saker.
Ockupationsmuseet: Bilder och föremål från människor som mördats och förts bort av Sovjetstaten,
och litet om nazisterna. En del är intressant, som bilderna som människor har tecknat för att dokumentera när de fördes bort.
Äter lunch på Livonija. Mysigt ställe. Jag får ett helt grislår till varmrätt efter en förrätt med ål.
Sen vill vi åka till friluftsmuseet, men det är längre bort än vi trodde. Vi sitter i 40 minuter på en gammal skraltig buss, men vi får i alla fall litet förortssighseeing. När vi kommer fram har vi en halvtimme att promenera omkring på. Men husen är stängda. Stort område, och utspritt, vi hinner se fiskebyn i princip.
Vi springer direkt till båten. Vi kommer senare än 17.00, så vi får checka in igen. Sen får vi gå genom värsta säkerhetskontrollen, som på ett flygplan. Helt absurt, vi undrar om båten är bombhotad. Köper cointreau i taxfreebutiken i land, för butiken på båten är inte mycket att hurra för. Börjar med smörgåsbord, som är sådär... Litet också, och ingen kokt potatis till sillen!! Sitter sen i baren och dricker drinkar och tittar på rysk TV och live dansuppvisning.
Lugnare natt i natt.
 |
| Vy åt söder med Centralmarknaden. |
Letar efter bussen till Lido i en timme tills vi kommer på vad vi borde ha gjort från början: Tar en taxi. Chauffören skinnar oss: det kostar 70 spänn... Lido är otroligt. En hel nöjespark och 3 buffeer. Man betalar per rätt man tar och
man blir definitivt övermätt på en dryg hundring. I nedervåningen finns lekrum och kaninlandskap att titta på för barnen.
23/10
Vi äter frukost på något som ser ut att vara ett trendfik med massor av kaffesorter. Det ligger runt hörnet från Alberta-gatan som har en hel hemsida på internet pga sin kända jugendarkitekt. Vi äter inplastade trekants-sandwicher och färskpressad apelsinjuice. Vid grannbordet sitter en affärsmansliknande man med snygg kostym och rysk attacheportfölj. Han har en sån där handtagslös portfölj i en plastpåse.
Ner på stan igen och shoppar loss på souvenirer. Precis som vid de andra Östersjökusterna vimlar det av bärnsten i Riga. Fast vi köper inget den här gången, utan väljer en träleksaksbil och doftdockor till
barnen och CD-skivor till oss själva. Vi går dock runt och tittar i affärerna och i skyltfönstren, och ser många fina saker.
 |
| Det nyligen åeruppbyggda Svarthuvudenas hus och Ockupationsmuseet |
och litet om nazisterna. En del är intressant, som bilderna som människor har tecknat för att dokumentera när de fördes bort.
Äter lunch på Livonija. Mysigt ställe. Jag får ett helt grislår till varmrätt efter en förrätt med ål.
Sen vill vi åka till friluftsmuseet, men det är längre bort än vi trodde. Vi sitter i 40 minuter på en gammal skraltig buss, men vi får i alla fall litet förortssighseeing. När vi kommer fram har vi en halvtimme att promenera omkring på. Men husen är stängda. Stort område, och utspritt, vi hinner se fiskebyn i princip.
Vi springer direkt till båten. Vi kommer senare än 17.00, så vi får checka in igen. Sen får vi gå genom värsta säkerhetskontrollen, som på ett flygplan. Helt absurt, vi undrar om båten är bombhotad. Köper cointreau i taxfreebutiken i land, för butiken på båten är inte mycket att hurra för. Börjar med smörgåsbord, som är sådär... Litet också, och ingen kokt potatis till sillen!! Sitter sen i baren och dricker drinkar och tittar på rysk TV och live dansuppvisning.
Lugnare natt i natt.
Kreta
I maj 2004 åkte vi på vår första greklandsresa, en charterresa till Kreta. Vi bodde i Analipsi, en söt by som inte alls var så överturistig som vi hade befarat, fast då var det ju inte högsäsong heller. Hotellet, Garden Apartments, var bättre än beskrivningen i resebyråns katalog. Vi hade 200 m till stranden och havsutsikt. Dessutom var stranden finare nedanför hotellet än inne i byn. Den blev finare ju längre bort man kom och det sades fortsätta så ända bortom Hersonissos.
Vi hade bokat en bil för hela veckan för att kunna åka runt litet. Vi började med att åka upp på Lassithiplatån och se på väderkvarnarna och byarna. Det var vackert i bergen och byarna såg så orörda ut att min make trodde att det var amerikanska skådespelare som hade hyrts in för att spela bybefolkning och glädja turisterna. Fast Zeus födelsegrotta var stängd för vi hade åkt för långsamt på de svindlande serpentinvägarna.
Nästa kväll var vi på researrangörens högst icke-obligatoriska fest: Kretensisk afton. 17 invånare i den potentiellt utdöende bergsbyn Karouzanos har hakat på trenden att sälja ett sånt här arrangemang till charterturisterna, som transporteras dit i bussar. Där står de och säljer souvenirer med en ambitiöst inövad svensk mening. Fast vi gick upp till kyrkan istället och såg på utsikten. Sen var det fest med bröd, tsatziki, grekisk sallad, kött och friterat bröd med honung. Och dans. Det var faktiskt kul.
En dagstur gick till Matala, på sydsidan om ön. Det var en underbart fin sandstrand med kristallklart turkost vatten mellan klippor med grottor i. Den öde massan av restauranger i närheten antydde att det finns tider på året när det inte är så lungt och behagligt som den dagen vi var där.
En dag ägnade vi åt äventyrsbad på Aqua Splash. Där fanns något åt alla i familjen, solstolar åt maken, lekplats åt yngsta dottern och vattenruschbanor och forsar åt äldsta dottern och mig! Det var ett rätt så variationsrikt äventyrsbad.
Den enda dagen det var litet mulet passade vi på att besöka Knossos. Jag antar att man måste åka dit om man är på Kreta, men ärligt talat har jag sett betydligt intressantare ruiner på annat håll. Det är några murar och rekonstruerade krukor, och en klump påbyggd cement som bildar några rum i mitten av anläggningen. Minotaurus ingång fanns också där, men jag vet inte om han finns kvar eller så för man fick inte gå in.
Sen åkte vi till Georgioupolis, som gav ett litet lyxigare intryck än Analipsi. Det var större och hade ett torg. Det fanns också en liten hamn med små fiskebåtar i mynningen av en smal vassbevuxen å. Vid byn började en milslång sandstrand som var tom idag men troligen inte i varmaste juli.
Det andra muséet vi var på var betydligt mer intressant: Hembygdsmuséet Lychnostatos i Hersonissos. Lychnostatos är en ljushållare, som kastar ljus på omgivningen, och så tänkte sig grundarna att de genom muséet skulle kasta ljus på historien och traditionen på Kreta. Det är uppbyggt av material från olika delar av Kreta. Det var en skolklass där samtidigt som vi och vi tänkte att det måste vara kul för dem att se hur livet på deras hemö såg ut innan vi turister massinvaderade den och blev till en lönsam affärsverksamhet.
Vi hade bokat en bil för hela veckan för att kunna åka runt litet. Vi började med att åka upp på Lassithiplatån och se på väderkvarnarna och byarna. Det var vackert i bergen och byarna såg så orörda ut att min make trodde att det var amerikanska skådespelare som hade hyrts in för att spela bybefolkning och glädja turisterna. Fast Zeus födelsegrotta var stängd för vi hade åkt för långsamt på de svindlande serpentinvägarna.
Nästa kväll var vi på researrangörens högst icke-obligatoriska fest: Kretensisk afton. 17 invånare i den potentiellt utdöende bergsbyn Karouzanos har hakat på trenden att sälja ett sånt här arrangemang till charterturisterna, som transporteras dit i bussar. Där står de och säljer souvenirer med en ambitiöst inövad svensk mening. Fast vi gick upp till kyrkan istället och såg på utsikten. Sen var det fest med bröd, tsatziki, grekisk sallad, kött och friterat bröd med honung. Och dans. Det var faktiskt kul.
En dagstur gick till Matala, på sydsidan om ön. Det var en underbart fin sandstrand med kristallklart turkost vatten mellan klippor med grottor i. Den öde massan av restauranger i närheten antydde att det finns tider på året när det inte är så lungt och behagligt som den dagen vi var där.
En dag ägnade vi åt äventyrsbad på Aqua Splash. Där fanns något åt alla i familjen, solstolar åt maken, lekplats åt yngsta dottern och vattenruschbanor och forsar åt äldsta dottern och mig! Det var ett rätt så variationsrikt äventyrsbad.
Den enda dagen det var litet mulet passade vi på att besöka Knossos. Jag antar att man måste åka dit om man är på Kreta, men ärligt talat har jag sett betydligt intressantare ruiner på annat håll. Det är några murar och rekonstruerade krukor, och en klump påbyggd cement som bildar några rum i mitten av anläggningen. Minotaurus ingång fanns också där, men jag vet inte om han finns kvar eller så för man fick inte gå in.
Sen åkte vi till Georgioupolis, som gav ett litet lyxigare intryck än Analipsi. Det var större och hade ett torg. Det fanns också en liten hamn med små fiskebåtar i mynningen av en smal vassbevuxen å. Vid byn började en milslång sandstrand som var tom idag men troligen inte i varmaste juli.
Det andra muséet vi var på var betydligt mer intressant: Hembygdsmuséet Lychnostatos i Hersonissos. Lychnostatos är en ljushållare, som kastar ljus på omgivningen, och så tänkte sig grundarna att de genom muséet skulle kasta ljus på historien och traditionen på Kreta. Det är uppbyggt av material från olika delar av Kreta. Det var en skolklass där samtidigt som vi och vi tänkte att det måste vara kul för dem att se hur livet på deras hemö såg ut innan vi turister massinvaderade den och blev till en lönsam affärsverksamhet.
Malta 2006
Valletta
Vi anlände till Valletta mitt i natten mot lördagen den 8 april 2006 och checkade in på British Hotel, som är slitet och har rätt spartanska rum, men i övrigt inget större fel. På förmiddagen såg vi på St Johns kyrka och Stormästarpalatset som båda var fyllda av vägg- och takmålningar, statyer och vävda tapeter. I kyrkan fanns det även steninläggningar på golvet, mässkläder och gamla koralböcker och i palatset fanns det rustningar. Efter lunch på ett närbeläget torg gick vi till Övre Baracchaträdgården och fikade.
På söndagen besökte vi St Elmos fästning kl 11.00, där de hade en spännande uppvisning som föreställde den inspektion som gjordes med jämna mellanrum efter belägringen för att se om fästningens folk var förberett på fler invasioner. De tågade in och saluterade, alla grupper med olika flaggor, läste upp dagens uppgifter och visade sedan upp stridstrupperna och sköt med musköter och kanoner.
Efter lunchpicknick på klipporna utanför gick vi till High Tech-museet The Great Siege of Malta and Knights of St John som handlade om korsfararnas väg från Jerusalem, via Rhodos till Malta, turkarnas anfall från Suleiman, genom krigsskeppen till den stora belägringen och fram till Riddarnas avfärd. Vi promenerade också till Lower Baraccha Gardens som också var fin och hade utsikt över havet.
Vi åt den andra av de två nationalrätterna till middag på kvällen, hare. Den första var lampuki, en sorts fisk. Vi har också druckit Madeleine-likör, som smakade glögg. När de spelade Luciasången medan vi satt och drack den, så hamnade vi riktigt i julstämning, mitt under påsken.
Resten av Malta
På måndagen fick vi bilen och åkte till Sliema och handlade i ett jättestort varuhus. Sen åkte vi genom de slingrande gatorna i de tre städerna på andra sidan viken från Valletta, ända tills vi kom till Fort Ricasoli där det har spelats in en massa kända filmer, men man kunde inte gå in, så vi satte oss utanför på klipporna och åt lunch vid havet. Sen hamnade vi till slut på Fort Rinelli, som byggdes på 1800-talet för att få plats med världens största kanon, och där var det öppet så vi gick in.
På tisdagen åkte vi söderut och tittade på Hagar Qim och Mjandra, två jättefina neolitiska tempel byggda av stenblock och så att solen föll in på altaren. De låg väldigt vackert på en hed med klippor åt havet och utsikt över en ö med branta väggar, Filfla. Kuststräckan är jättevacker. När vi kom till Ghar Lapsi hittade vi en jättefin liten park med lekplats, och en liten småbåtshamn i närheten där det fanns två små grottor med sandstrand inuti.
På eftermiddagen åkte vi vidare till Mdina och promenerade runt i de trånga gränderna, tittade på utsikten från statsmuren, åt glass och var på två små utställningar om den sista måltiden och besökte kyrkan. På vägen hem passerade vi Mosta och Europas 3:e största kyrkovalv.
Man märker hur tättbebyggt Malta är när man åker runt så här. Hela ön är i princip en enda stor stad, När man står vid en utsiktsplats ser man 3-4 sammanvuxna städer breda ut sig runtomkring. Många rondeller finns det också, det underlättar kartläsningen eftersom de är bra hållpunkter.
På kvällen gick vi på restaurang Rubinos, som rekommenderades i alla guideböcker. Det var litet annorlunda än hemma, för de öppnade kl 20.00, alla kom samtidigt och åt samtidigt och det fanns bara några få rätter att välja mellan. Restaurangen var liten och mysig och mycket prisvärd.
På onsdagen åkte vi till Mediterrainean Marine Park och såg på show med sjölejon, delfiner och papegojor, tittade på ormar, ödlor, sköldpaddor, sälar och ugglor och lekte vid den stora lekplatsen med klätterställningar, hoppborg och karuseller. Framåt kvällen åkte vi till Marsaxlokk, som beskrivs i guideböckerna som en pittoresk by med genuin hamn och fina fiskebåtar, och det var det väl också.
Gozo
På torsdagen lämnade vi huvudön och åkte färjan över till Gozo. Vi installerade oss i vår stora lägenhet i Xlendi, och gick sen ut på promenad längs strandpromenaden och till en grotta i klippan.
På fredagen åkte vi till Azurfönstret och Inlandshavet. Det var hättehäftigt när vågorna slog mot stranden i den enorma porten, och genom en grotta till det insjöliknande Inlandshavet. Där fanns en liten stenig strand där vi badade fötterna. Hela klipporna runt omkring i området var fulla av gropar, häftiga former och snäckfossil. Så finns där ett gulligt kapell, St Amros, med utsikt över sjön. Sen åkte vi till Ramla bay och låg på stranden, men bara barnen doppade hela sig. Vi andra tog ett dopp i poolen på hotellet istället.
På lördagen, påskaftonen, åkte vi till Victoria, promenerade vid Citadellet och gick på muren där det var utsikt över hela ön så man såg havet åt alla väderstreck. Gozo är grönare än Malta och även om byarna ligger tätt så består inte hela ön av stadsbebyggelse. Sen försökte vi efter bästa förmåga ordna påskbord av den lokala maten. Det gick riktigt bra, de hade både inlagd ansjovis och sjöfruktscocktail, och ägg förstås. Till efterrätt åt vi jordgubbar och halvas. Det funkar ju!
På söndagen var vi i Marsalforn på andra sidan ön. Det är en fin by, men Xlendi ligger faktiskt vackrare. I närheten fanns en Riokopia till kristusstaty på ett berg.
Sen var vi i Victoria igen och tittade på påskparaden med orkester och Jesusstatybärande. Så gick vi på fyra museer: Folklore-, fängelse-, naturhistoriska och arkeologiska.
Hemväg
På måndagen lämnade vi Xlendi och åkte först till hantverksbyn i San Lawrence där de knypplade, blåste glas och smidde m.m. Vi köpte litet souvenirer i glas och spets.
På båten tillbaka till huvudön drack vi varsin Kinnie, en lokal läsk som smakar bäska droppar!
Så kom vi fram till St Julians där vi spenderade sista natten på ett hotell med takterrass med pool, fast vi gick den korta biten till stranden istället och badade i havet för det är roligare.
Vi anlände till Valletta mitt i natten mot lördagen den 8 april 2006 och checkade in på British Hotel, som är slitet och har rätt spartanska rum, men i övrigt inget större fel. På förmiddagen såg vi på St Johns kyrka och Stormästarpalatset som båda var fyllda av vägg- och takmålningar, statyer och vävda tapeter. I kyrkan fanns det även steninläggningar på golvet, mässkläder och gamla koralböcker och i palatset fanns det rustningar. Efter lunch på ett närbeläget torg gick vi till Övre Baracchaträdgården och fikade.
På söndagen besökte vi St Elmos fästning kl 11.00, där de hade en spännande uppvisning som föreställde den inspektion som gjordes med jämna mellanrum efter belägringen för att se om fästningens folk var förberett på fler invasioner. De tågade in och saluterade, alla grupper med olika flaggor, läste upp dagens uppgifter och visade sedan upp stridstrupperna och sköt med musköter och kanoner.
Efter lunchpicknick på klipporna utanför gick vi till High Tech-museet The Great Siege of Malta and Knights of St John som handlade om korsfararnas väg från Jerusalem, via Rhodos till Malta, turkarnas anfall från Suleiman, genom krigsskeppen till den stora belägringen och fram till Riddarnas avfärd. Vi promenerade också till Lower Baraccha Gardens som också var fin och hade utsikt över havet.
Vi åt den andra av de två nationalrätterna till middag på kvällen, hare. Den första var lampuki, en sorts fisk. Vi har också druckit Madeleine-likör, som smakade glögg. När de spelade Luciasången medan vi satt och drack den, så hamnade vi riktigt i julstämning, mitt under påsken.
Resten av Malta
På måndagen fick vi bilen och åkte till Sliema och handlade i ett jättestort varuhus. Sen åkte vi genom de slingrande gatorna i de tre städerna på andra sidan viken från Valletta, ända tills vi kom till Fort Ricasoli där det har spelats in en massa kända filmer, men man kunde inte gå in, så vi satte oss utanför på klipporna och åt lunch vid havet. Sen hamnade vi till slut på Fort Rinelli, som byggdes på 1800-talet för att få plats med världens största kanon, och där var det öppet så vi gick in.
På tisdagen åkte vi söderut och tittade på Hagar Qim och Mjandra, två jättefina neolitiska tempel byggda av stenblock och så att solen föll in på altaren. De låg väldigt vackert på en hed med klippor åt havet och utsikt över en ö med branta väggar, Filfla. Kuststräckan är jättevacker. När vi kom till Ghar Lapsi hittade vi en jättefin liten park med lekplats, och en liten småbåtshamn i närheten där det fanns två små grottor med sandstrand inuti.
På eftermiddagen åkte vi vidare till Mdina och promenerade runt i de trånga gränderna, tittade på utsikten från statsmuren, åt glass och var på två små utställningar om den sista måltiden och besökte kyrkan. På vägen hem passerade vi Mosta och Europas 3:e största kyrkovalv.
Man märker hur tättbebyggt Malta är när man åker runt så här. Hela ön är i princip en enda stor stad, När man står vid en utsiktsplats ser man 3-4 sammanvuxna städer breda ut sig runtomkring. Många rondeller finns det också, det underlättar kartläsningen eftersom de är bra hållpunkter.
På kvällen gick vi på restaurang Rubinos, som rekommenderades i alla guideböcker. Det var litet annorlunda än hemma, för de öppnade kl 20.00, alla kom samtidigt och åt samtidigt och det fanns bara några få rätter att välja mellan. Restaurangen var liten och mysig och mycket prisvärd.
På onsdagen åkte vi till Mediterrainean Marine Park och såg på show med sjölejon, delfiner och papegojor, tittade på ormar, ödlor, sköldpaddor, sälar och ugglor och lekte vid den stora lekplatsen med klätterställningar, hoppborg och karuseller. Framåt kvällen åkte vi till Marsaxlokk, som beskrivs i guideböckerna som en pittoresk by med genuin hamn och fina fiskebåtar, och det var det väl också.
Gozo
På torsdagen lämnade vi huvudön och åkte färjan över till Gozo. Vi installerade oss i vår stora lägenhet i Xlendi, och gick sen ut på promenad längs strandpromenaden och till en grotta i klippan.
På fredagen åkte vi till Azurfönstret och Inlandshavet. Det var hättehäftigt när vågorna slog mot stranden i den enorma porten, och genom en grotta till det insjöliknande Inlandshavet. Där fanns en liten stenig strand där vi badade fötterna. Hela klipporna runt omkring i området var fulla av gropar, häftiga former och snäckfossil. Så finns där ett gulligt kapell, St Amros, med utsikt över sjön. Sen åkte vi till Ramla bay och låg på stranden, men bara barnen doppade hela sig. Vi andra tog ett dopp i poolen på hotellet istället.
På lördagen, påskaftonen, åkte vi till Victoria, promenerade vid Citadellet och gick på muren där det var utsikt över hela ön så man såg havet åt alla väderstreck. Gozo är grönare än Malta och även om byarna ligger tätt så består inte hela ön av stadsbebyggelse. Sen försökte vi efter bästa förmåga ordna påskbord av den lokala maten. Det gick riktigt bra, de hade både inlagd ansjovis och sjöfruktscocktail, och ägg förstås. Till efterrätt åt vi jordgubbar och halvas. Det funkar ju!
På söndagen var vi i Marsalforn på andra sidan ön. Det är en fin by, men Xlendi ligger faktiskt vackrare. I närheten fanns en Riokopia till kristusstaty på ett berg.
Sen var vi i Victoria igen och tittade på påskparaden med orkester och Jesusstatybärande. Så gick vi på fyra museer: Folklore-, fängelse-, naturhistoriska och arkeologiska.
Hemväg
På måndagen lämnade vi Xlendi och åkte först till hantverksbyn i San Lawrence där de knypplade, blåste glas och smidde m.m. Vi köpte litet souvenirer i glas och spets.
På båten tillbaka till huvudön drack vi varsin Kinnie, en lokal läsk som smakar bäska droppar!
Så kom vi fram till St Julians där vi spenderade sista natten på ett hotell med takterrass med pool, fast vi gick den korta biten till stranden istället och badade i havet för det är roligare.
Längs Nilens stränder
I februari 2005 tog vi oss ett förlängt sportlov och åkte på rundresa i Egypten. Vi plockade ihop en resa på Egyptiska turistbyrån i Stockholm. De hade färdiga paket också, men det blev ändå billigare för oss att välja själva, och då bokade de allt åt oss! Vår dotter fick ta ledigt från skolan, men jag lovar att hon lärde sig mycket mer på att åka till Egypten än att sitta i skolbänken. Hon läste böcker om egyptisk mytologi och gick och redogjorde för mig om gudarna i templen.
Vi landade med turistbyråns billiga charterplan i Kairo, och där måste man ju se pyramiderna. Det finns kamelridning där, som liknar ponnyridningen på Skansen. Cheops, Chefren och Mykerinos och är ju de stora pyramiderna. Sen finns det drottningpyramider också, där fruar och mammor låg. I dem kan man också gå in och det är gratis och inga köer. Det lär se likadant ut inuti, fast de klaustrofobiska gångarna är ännu jättelängre i de stora pyramiderna.
Kairo har mest muslimska invånare, och massor av moskeer. Det finns ett fåtal kristna, som har en lång tradition där, vilket man ser i de koptiska kvarterna med hängande kyrkan som är byggd mellan två pelare i stadsmuren, och en kyrka där Jesus familj påstås ha gömt sig på flykten undan Herodes. Men den här bilden är tagen i den vita alabastermosken på citadellet. Den ligger på en höjd med utsiktsplatser där man kan se ut över stan.
Promenad på stan i Kairo är ingen riktig höjdare. Trafiken är livsfarlig. Det slår om till grön gubbe ibland vid övergångställena, men det varar bara i ungefär fem sekunder och ingen bryr sig ändå. Vi hittade i alla fall en tunnelbanenedgång med gångtunnlar som ledde runt stans centralaste delar. Då slapp vi dividera med fräcka taxichaufförer som vågade begära hutlösa överpriser på 10 spänn för att köra ett par kilometer.
Efter tre dagar i Kairo tog vi nattåget till Aswan. Vi föll pladask, det var resans höjdpunkt! Där bodde vi på det finaste hotellet på hela resan, New cataract, och se bara på utsikten från balkongen! Självklart finns det en fin trädgård med pool, och jättegod lokalt inspirerad mat.
I Nilen utanför staden ligger två vackra öar, Elephantine och Kitchener. På Elephantineön ligger två byar, och en restaurang som heter Nubian House, som inte hade någon mat för kokerskan hade inte hunnit hem från sitt andra jobb än.
På bilden ovan är vi på väg med felucca till Kitchenerön, där den väl tillrättalagda botaniska trädgården till höger ligger.
Första dagen på Nilkryssningen, när vi hade tagit in på båten och gjort oss hemmastadda i hytten, åkte vi på bussutflykt i området runt Aswan. Vi såg på Philaetemplet och den stora Nasserdammen, som syns på bilden till vänster.
Sen kryssade vi vidare på Nilen, badade i poolen på däck och drack afternoon tea eftersom det var en engelsk båt.
På kvällen kom vi fram till Kom Ombo-templet som är ett symmetriskt dubbeltempel för Horus och Sobek. Horus är god och Sobek är ond och de är osams med varandra. I ett annat av templen, Edfutemplet, finns en serie som täcker en hel vägg om hur Horus försöker döda Sobek, men han lyckas inte, för man kan aldrig döda ondskan, bara besegra den. I Edfu är Sobek en flodhäst, men i Kom Ombo är han en krokodil, så där finns en gång ut till Nilen så att han skall kunna ta en simtur när han vill.
I Esna stod vi i kö hela eftermiddagen och kvällen för att åka sluss. Men det gjorde inget, för Esna var en promenadvänlig småstad, och på kvällen hade vi galabiya-party, som verkar vara standard på alla båtar. Syftet är väl att klä sig i galabiya, den sortens klänning som alla män(!) har i södra Egypten, och äta middag, leka lekar och dansa. Men det var många som kom i magdansdräkter och liknande också.
I Luxor låg Nilkryssarna så tätt att vi fick passera 2-3 båtar för att komma i land. Men vi hade tur som låg ytterst och t o m hade hytten på utsidan, så vi såg ut genom fönstret. Där åkte vi till bl a Konungarnas dal och Hatshepsuts tempel.
Till vänster är kön till Ramses IX:s grav. Inuti gravarna fick man inte ta kort om man inte mutade vakterna. Tutanchamons grav kostar extra och är liten och ful, men ändå kul att gå in i för sakens skull.
Till höger är drottning Hatchepsut själv, med lösskägg och allt.
Luxor var en hemsk stad med otrevliga försäljare, och hotellet var osmakligt utstyrt. Men det finns en del trevliga saker att se. Karnaktemplet sades vara den största religiösa helgedomen i världen. Det här är den mäktiga pelarsalen med över 100 utsmyckade pelare med olika mönster. Är man litet barnslig tycker man att det är kul att både James Bond (Älskade spion) och Hercule Poirot (Döden på Nilen) har sprungit omkring i salen.
Sista anhalten var Alexandria. Där såg vi bland annat biblioteket, som höjer sig som en solskiva ur havet, som de säger.
De två sista kvällarna gick vi på Kadoura, som hade två restauranger, en litet finare närmare stan och en längre ut på udden. Båda hade samma princip: Välj färska fiskar och skaldjur från en disk, och de steker dem och serverar med litet grönsaker. Inte en antydan till konstighet i sikte. Helt fantastiskt, jättemycket mat åt vi till ett riktigt humant pris.
Vi landade med turistbyråns billiga charterplan i Kairo, och där måste man ju se pyramiderna. Det finns kamelridning där, som liknar ponnyridningen på Skansen. Cheops, Chefren och Mykerinos och är ju de stora pyramiderna. Sen finns det drottningpyramider också, där fruar och mammor låg. I dem kan man också gå in och det är gratis och inga köer. Det lär se likadant ut inuti, fast de klaustrofobiska gångarna är ännu jättelängre i de stora pyramiderna.
Kairo har mest muslimska invånare, och massor av moskeer. Det finns ett fåtal kristna, som har en lång tradition där, vilket man ser i de koptiska kvarterna med hängande kyrkan som är byggd mellan två pelare i stadsmuren, och en kyrka där Jesus familj påstås ha gömt sig på flykten undan Herodes. Men den här bilden är tagen i den vita alabastermosken på citadellet. Den ligger på en höjd med utsiktsplatser där man kan se ut över stan.
Promenad på stan i Kairo är ingen riktig höjdare. Trafiken är livsfarlig. Det slår om till grön gubbe ibland vid övergångställena, men det varar bara i ungefär fem sekunder och ingen bryr sig ändå. Vi hittade i alla fall en tunnelbanenedgång med gångtunnlar som ledde runt stans centralaste delar. Då slapp vi dividera med fräcka taxichaufförer som vågade begära hutlösa överpriser på 10 spänn för att köra ett par kilometer.
Efter tre dagar i Kairo tog vi nattåget till Aswan. Vi föll pladask, det var resans höjdpunkt! Där bodde vi på det finaste hotellet på hela resan, New cataract, och se bara på utsikten från balkongen! Självklart finns det en fin trädgård med pool, och jättegod lokalt inspirerad mat.
I Nilen utanför staden ligger två vackra öar, Elephantine och Kitchener. På Elephantineön ligger två byar, och en restaurang som heter Nubian House, som inte hade någon mat för kokerskan hade inte hunnit hem från sitt andra jobb än.
På bilden ovan är vi på väg med felucca till Kitchenerön, där den väl tillrättalagda botaniska trädgården till höger ligger.
Första dagen på Nilkryssningen, när vi hade tagit in på båten och gjort oss hemmastadda i hytten, åkte vi på bussutflykt i området runt Aswan. Vi såg på Philaetemplet och den stora Nasserdammen, som syns på bilden till vänster. 
Sen kryssade vi vidare på Nilen, badade i poolen på däck och drack afternoon tea eftersom det var en engelsk båt.
På kvällen kom vi fram till Kom Ombo-templet som är ett symmetriskt dubbeltempel för Horus och Sobek. Horus är god och Sobek är ond och de är osams med varandra. I ett annat av templen, Edfutemplet, finns en serie som täcker en hel vägg om hur Horus försöker döda Sobek, men han lyckas inte, för man kan aldrig döda ondskan, bara besegra den. I Edfu är Sobek en flodhäst, men i Kom Ombo är han en krokodil, så där finns en gång ut till Nilen så att han skall kunna ta en simtur när han vill.
I Esna stod vi i kö hela eftermiddagen och kvällen för att åka sluss. Men det gjorde inget, för Esna var en promenadvänlig småstad, och på kvällen hade vi galabiya-party, som verkar vara standard på alla båtar. Syftet är väl att klä sig i galabiya, den sortens klänning som alla män(!) har i södra Egypten, och äta middag, leka lekar och dansa. Men det var många som kom i magdansdräkter och liknande också.
I Luxor låg Nilkryssarna så tätt att vi fick passera 2-3 båtar för att komma i land. Men vi hade tur som låg ytterst och t o m hade hytten på utsidan, så vi såg ut genom fönstret. Där åkte vi till bl a Konungarnas dal och Hatshepsuts tempel. 
Till vänster är kön till Ramses IX:s grav. Inuti gravarna fick man inte ta kort om man inte mutade vakterna. Tutanchamons grav kostar extra och är liten och ful, men ändå kul att gå in i för sakens skull.
Till höger är drottning Hatchepsut själv, med lösskägg och allt.
Luxor var en hemsk stad med otrevliga försäljare, och hotellet var osmakligt utstyrt. Men det finns en del trevliga saker att se. Karnaktemplet sades vara den största religiösa helgedomen i världen. Det här är den mäktiga pelarsalen med över 100 utsmyckade pelare med olika mönster. Är man litet barnslig tycker man att det är kul att både James Bond (Älskade spion) och Hercule Poirot (Döden på Nilen) har sprungit omkring i salen.
Sista anhalten var Alexandria. Där såg vi bland annat biblioteket, som höjer sig som en solskiva ur havet, som de säger.
De två sista kvällarna gick vi på Kadoura, som hade två restauranger, en litet finare närmare stan och en längre ut på udden. Båda hade samma princip: Välj färska fiskar och skaldjur från en disk, och de steker dem och serverar med litet grönsaker. Inte en antydan till konstighet i sikte. Helt fantastiskt, jättemycket mat åt vi till ett riktigt humant pris.
Gotland 2001
Gotland har 92 medeltida kyrkor, sex moderna, sexton ruiner och fyra kapell. Man hinner besöka nästan alla på några veckor, de ligger ju bara ett par kilometer ifrån varandra. De medeltida kyrkorna byggdes från runt år 1100 fram till 1350, då pengarna tog slut. Stora ombyggnader hade planerats, men ofta hade man bara hunnit med att bygga ett stort kor, som sitter ihop med ett mindre långhus och torn. Källunge kyrka är det mest extrema exemplet. 1960 tog man upp kyrkobyggandet igen. Slite kyrka visar att takterna satt i, trots uppehållet!
Bungemuseet är en trevlig sammanfattning av Gotlands historia. Där finns tre gårdar från varsitt sekel, kalkugn, fiskeläge, bildsten och gravrösen. Man kan också prova på olika gotländska lekar. I närheten finns ett skolmuseum med skolsalar och lärarbostäder.
Gotlands fornsal kompletterar med både natur- och kulturhistoria.
Kalksten är fortfarande en stor industri på Gotland. Cementas kalkstensbrott i Slitetrakten är sevärda! Hisnande!
Den förste gotlänningen enligt gutasagan var Tjelvar. Hans grav är en fin skeppssättning. Många fler gravar kan man se i Trullhalsar, ett imponerande gravfält med 350 gravrösen från vikingatiden.
Gotland är ett bra ställe för den med inrtesse för arkeologi. Det året vi var där höll de på med flera stora utgrävningar, varav en i Fröjel, där de undersökte en vikingahamn och gravfält från vikingatiden och medeltiden. För en femtiolapp per person kunde vi följa med på en omfattande visning av utgrävningen.
Det sägs att Kolmodin diktade ”Det blomstertid nu kommer” vid Hångers källa. I alla fall finns en minnessten över det. Och visst påminner omgivningarna om sommarlov! Vattnet i källan är också väldigt gott!
Längst i söder finns Hoburgen med den berömda gubben.
Kneippbyn ägnade vi en dag åt. Lekte i Sommarlandet, tittade på aporna, besökte Villa Villerkulla och sjöng med Pippi. Vattenlandet bestod av vattenrutschbanor i alla varianter.
De flesta som åker till Gotland verkar hyra en stuga någon vecka, men vi bara packade ner tältet och åkte. Gotland kändes nästan litet litet att bila runt på det sättet som vi brukar, men trots alla stora turistfällor finns det gott om plats över både i skogen och vid havet. Det kan dock vara knepigt att hitta tak över huvudet om man inte vill tälta de nätter det regnar. Men det går, om man letar!
Bungemuseet är en trevlig sammanfattning av Gotlands historia. Där finns tre gårdar från varsitt sekel, kalkugn, fiskeläge, bildsten och gravrösen. Man kan också prova på olika gotländska lekar. I närheten finns ett skolmuseum med skolsalar och lärarbostäder.
Gotlands fornsal kompletterar med både natur- och kulturhistoria.
Kalksten är fortfarande en stor industri på Gotland. Cementas kalkstensbrott i Slitetrakten är sevärda! Hisnande!
Den förste gotlänningen enligt gutasagan var Tjelvar. Hans grav är en fin skeppssättning. Många fler gravar kan man se i Trullhalsar, ett imponerande gravfält med 350 gravrösen från vikingatiden.
Gotland är ett bra ställe för den med inrtesse för arkeologi. Det året vi var där höll de på med flera stora utgrävningar, varav en i Fröjel, där de undersökte en vikingahamn och gravfält från vikingatiden och medeltiden. För en femtiolapp per person kunde vi följa med på en omfattande visning av utgrävningen.
Det sägs att Kolmodin diktade ”Det blomstertid nu kommer” vid Hångers källa. I alla fall finns en minnessten över det. Och visst påminner omgivningarna om sommarlov! Vattnet i källan är också väldigt gott!
Längst i söder finns Hoburgen med den berömda gubben.
Kneippbyn ägnade vi en dag åt. Lekte i Sommarlandet, tittade på aporna, besökte Villa Villerkulla och sjöng med Pippi. Vattenlandet bestod av vattenrutschbanor i alla varianter.
De flesta som åker till Gotland verkar hyra en stuga någon vecka, men vi bara packade ner tältet och åkte. Gotland kändes nästan litet litet att bila runt på det sättet som vi brukar, men trots alla stora turistfällor finns det gott om plats över både i skogen och vid havet. Det kan dock vara knepigt att hitta tak över huvudet om man inte vill tälta de nätter det regnar. Men det går, om man letar!
Norrlandsresan 2001
Norra Sverige är som bekant som gjort för semestrar utan krav på bekvämligheter. Tältplatser i skogen nära vatten finns det gott om. Bäst är det när man hittar en fiskecampimg eller naturcamping, där det finns dass och vindskydd med eldstad och dricksvatten i en sjö eller älv.
Den nordligaste anhalten blev Övertorneå kyrka, som har Sveriges äldsta orgel, och några av Sveriges mest intressanta träskulpturer, som fiskats upp ur vattnet sedan hela den tidigare kyrkan spolats iväg med vårfloden. Detta är skyddsmantelmadonnan, med sina skyddande kläder.
P g a de stora avstånden till kyrkorna växte kyrkstäder upp, där man kunde övernatta i samband med gudstjänstbesöket. De används fortfarande i samband med kyrkhelger. En av de största och kändaste är Gammestadens kyrkstad i Luleå.
Lappstaden i Arvidsjaur är den största bevarade samiska kyrkstaden. Den står kvar på sin ursprungliga plats, numera mitt i ett bostadsområde.
På "vildmarksvägen" via Gäddede kan bilburna turister njuta av den mest befolkade vildmark man kan tänka sig. Men den 50 mil långa turen hade varit värd att ta bara p g a Hällingsåfallet, som grävt ut en lång kanjon genom naturen. Det är också häftigt att köra bil rakt över kalfjället.
Vi som älskar kyrkor missade förstås inte Vikens kapell, ett jättesött litet rött träkapell vid sjön.
När man kommer tillbaka från kalfjället är en middag på Hotell Dorotea en varm rekommendation. Den ser oansenlig ut på ytan, men maten är fantastisk. Specialiteterna är vilt, fisk, svamp och bär, direkt från skogen. Vill man inte på bo på hotellet finns en campingplats med en liten stugby ett par km därifrån.
Friluftsmuseet på Murberget i Härnösand blev en klar favorit. Där kan man följa med på valltur, gå på syjunta och delta i en skollektion vid förra sekelskiftet.
På det lilla länsmuseet finns inspirerande utställningar om Härnösandstrakten genom tiderna.
Höga kusten har bildats i och med den snabba landhöjningen efter istiden i området. Den är bedårande med sina höga berg vid vattnet. Vi bodde en natt på Högbonden, i den gamla fyrvaktarbostaden. Vandrarhemmet ligger ca 10 minuters båtresa från Barsta eller Bönhamn och är väldigt populärt. Vi bokade mer än en månad innan och då var det nästan fullt! Fiskelägena Bönhamn och Barsta är pittoreska med sina små bodar med konst och souvenirer. Barsta kapell i timmer är jättefint. En mysig lunchkrog, Skutskepparen, ligger alldeles intill.
I Dalarna beskådade vi Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, som är ganska smalt, men 90 meter högt.
I Älvdalen stannade vi till vid porfyrmuseet. Porfyr lär enligt ryktet.JPG)
bara finnas i Älvdalen och Egypten, så det är ganska speciellt. Vid Älvdalens kyrka står enligt lokal information Sveriges äldsta träbyggnad, ett kyrkhärbre från 1200-talet som använts som tiondebod. Slutligen är ett besök i Dalarna inte komplett utan att se på dalahästtillverkningen i Nusnäs.
Den nordligaste anhalten blev Övertorneå kyrka, som har Sveriges äldsta orgel, och några av Sveriges mest intressanta träskulpturer, som fiskats upp ur vattnet sedan hela den tidigare kyrkan spolats iväg med vårfloden. Detta är skyddsmantelmadonnan, med sina skyddande kläder.P g a de stora avstånden till kyrkorna växte kyrkstäder upp, där man kunde övernatta i samband med gudstjänstbesöket. De används fortfarande i samband med kyrkhelger. En av de största och kändaste är Gammestadens kyrkstad i Luleå.
Lappstaden i Arvidsjaur är den största bevarade samiska kyrkstaden. Den står kvar på sin ursprungliga plats, numera mitt i ett bostadsområde.
På "vildmarksvägen" via Gäddede kan bilburna turister njuta av den mest befolkade vildmark man kan tänka sig. Men den 50 mil långa turen hade varit värd att ta bara p g a Hällingsåfallet, som grävt ut en lång kanjon genom naturen. Det är också häftigt att köra bil rakt över kalfjället.
Vi som älskar kyrkor missade förstås inte Vikens kapell, ett jättesött litet rött träkapell vid sjön.
När man kommer tillbaka från kalfjället är en middag på Hotell Dorotea en varm rekommendation. Den ser oansenlig ut på ytan, men maten är fantastisk. Specialiteterna är vilt, fisk, svamp och bär, direkt från skogen. Vill man inte på bo på hotellet finns en campingplats med en liten stugby ett par km därifrån.
Friluftsmuseet på Murberget i Härnösand blev en klar favorit. Där kan man följa med på valltur, gå på syjunta och delta i en skollektion vid förra sekelskiftet.
På det lilla länsmuseet finns inspirerande utställningar om Härnösandstrakten genom tiderna.
Höga kusten har bildats i och med den snabba landhöjningen efter istiden i området. Den är bedårande med sina höga berg vid vattnet. Vi bodde en natt på Högbonden, i den gamla fyrvaktarbostaden. Vandrarhemmet ligger ca 10 minuters båtresa från Barsta eller Bönhamn och är väldigt populärt. Vi bokade mer än en månad innan och då var det nästan fullt! Fiskelägena Bönhamn och Barsta är pittoreska med sina små bodar med konst och souvenirer. Barsta kapell i timmer är jättefint. En mysig lunchkrog, Skutskepparen, ligger alldeles intill.
I Dalarna beskådade vi Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, som är ganska smalt, men 90 meter högt.I Älvdalen stannade vi till vid porfyrmuseet. Porfyr lär enligt ryktet
.JPG)
bara finnas i Älvdalen och Egypten, så det är ganska speciellt. Vid Älvdalens kyrka står enligt lokal information Sveriges äldsta träbyggnad, ett kyrkhärbre från 1200-talet som använts som tiondebod. Slutligen är ett besök i Dalarna inte komplett utan att se på dalahästtillverkningen i Nusnäs.
Skåneresan 1998
En gång i tiden trodde jag hela Skåne var platt. Det stämmer inte. Här finns allt från Brösarps gröna kullar till de dramatiska klipporna i Kullaberg. Kringbyggda gårdar, milt böljande åkerlandskap, vita kyrkor med röda tegeltak och trappgaveltorn, cool dialekt och tätt mellan städer och sevärdheter gör resan upplevelserik.
I Brömsebro stod freden 1645, så vi slapp åka utomlands för att se Skåne.
Den äldsta graven vi passerade den här resan var
Kiviksgraven, där det finns gravhällar från bronsåldern inuti ett rekonstruerat röse.
Mitt ute på den skånska slätten står Glimmingehus. Den välkända borgen har stått tom sedan medeltiden. Har man väl vågat sig förbi alla dödsfällor i den föga välkomnande entrén väntar därför ett spännande, orört hus, där alla spektakulära moderniteter, som centralvärme och dusch inomhus, finns bevarade. Bara man är noga med att hälsa på statyn i trappan och aktar sig för att trilla i brunnen mitt på köksgolvet, så går nog allt bra!
Sydkusten är väldigt vacker med sina sandstränder och byar med korsvirkeshus.
Vid fiskeläget Kåseberga ligger Ales stenar, den kända skeppssättningen, som ligger ”där hav, himmel och jord möts” som man brukar uttrycka sig.
Smygehuk är värt att besöka både för att det är fint och för att det är Sveriges sydligaste punkt. Där kan man också köpa rökt fisk.
I Lund tog vi in på Källby bad och camping, där det finns bassänger med det enda Lund saknar, vatten. Kulturen är ett komplett inom- och utomhusmuseum som visar Skånes historia från tidernas begynnelse fram till 1800-talet ungefär. Domkyrkan har också en del intressanta detaljer, som det astronomiska uret. Och kryptan.
I Brömsebro stod freden 1645, så vi slapp åka utomlands för att se Skåne.
Den äldsta graven vi passerade den här resan var
Kiviksgraven, där det finns gravhällar från bronsåldern inuti ett rekonstruerat röse.
Mitt ute på den skånska slätten står Glimmingehus. Den välkända borgen har stått tom sedan medeltiden. Har man väl vågat sig förbi alla dödsfällor i den föga välkomnande entrén väntar därför ett spännande, orört hus, där alla spektakulära moderniteter, som centralvärme och dusch inomhus, finns bevarade. Bara man är noga med att hälsa på statyn i trappan och aktar sig för att trilla i brunnen mitt på köksgolvet, så går nog allt bra!
Sydkusten är väldigt vacker med sina sandstränder och byar med korsvirkeshus.
Vid fiskeläget Kåseberga ligger Ales stenar, den kända skeppssättningen, som ligger ”där hav, himmel och jord möts” som man brukar uttrycka sig.
Smygehuk är värt att besöka både för att det är fint och för att det är Sveriges sydligaste punkt. Där kan man också köpa rökt fisk.
I Lund tog vi in på Källby bad och camping, där det finns bassänger med det enda Lund saknar, vatten. Kulturen är ett komplett inom- och utomhusmuseum som visar Skånes historia från tidernas begynnelse fram till 1800-talet ungefär. Domkyrkan har också en del intressanta detaljer, som det astronomiska uret. Och kryptan.
Småland och Öland
Astrid Lindgrens landskap
Hur skulle världen se ut utan Astrid Lindgrens sagofigurer? I trakten av Vimmerby, i Astrid Lindgrens fotspår, finns en liten del av vår barndom, i form av inspelningsplatser för filmer, miljöer som har inspirerat Astrid Lindgren i hennes skrivande och sist, men inte minst, Astrid Lindgrens värld. Vi gillade Astrid Lindgrens värld. Det är snyggt uppbyggda miljöer med litet djur och trevliga, anspråkslösa aktiviteter som hopp i hö och inte nudda mark-bana. Vi var där en dag när det regnade litet lagom, vilket nog inte var så dumt eftersom den sortens ställen tenderar att bli väldigt trånga under soliga dagar. Nackdelen var ett par störtskurar som orsakade att några av de små teaterföreställningarna runtom i gårdarna blev inställda.
Fina kyrkor i Vimmerbytrakten
Det finns några gamla fina träkyrkor i området som kan rekommenderas. Djursdala, Pelarne och Frödinge är tre av dem.
Sveriges näst största ö
Borgholms slott har massor av aktiviteter på sommaren, bl a riddarskola för barnen och diverse utställningar.
Stora delar av Öland är täckta av det stora alvaret, vackert i all sin karghet. En riktigt vacker väg är den som går utefter kusten på västra sidan av ön mot norra udden. Utsikt över havet får man från fyrarna långe Erik på norra udden och långe Jan på södra udden, vars omgivning också är känt för sin fågelskådning och har ett museum om fåglar vid Ottenby.
På promenad i trollskogen nära Norra udden.
Hur skulle världen se ut utan Astrid Lindgrens sagofigurer? I trakten av Vimmerby, i Astrid Lindgrens fotspår, finns en liten del av vår barndom, i form av inspelningsplatser för filmer, miljöer som har inspirerat Astrid Lindgren i hennes skrivande och sist, men inte minst, Astrid Lindgrens värld. Vi gillade Astrid Lindgrens värld. Det är snyggt uppbyggda miljöer med litet djur och trevliga, anspråkslösa aktiviteter som hopp i hö och inte nudda mark-bana. Vi var där en dag när det regnade litet lagom, vilket nog inte var så dumt eftersom den sortens ställen tenderar att bli väldigt trånga under soliga dagar. Nackdelen var ett par störtskurar som orsakade att några av de små teaterföreställningarna runtom i gårdarna blev inställda.
Fina kyrkor i Vimmerbytrakten
Det finns några gamla fina träkyrkor i området som kan rekommenderas. Djursdala, Pelarne och Frödinge är tre av dem.
Sveriges näst största ö
Borgholms slott har massor av aktiviteter på sommaren, bl a riddarskola för barnen och diverse utställningar.Stora delar av Öland är täckta av det stora alvaret, vackert i all sin karghet. En riktigt vacker väg är den som går utefter kusten på västra sidan av ön mot norra udden. Utsikt över havet får man från fyrarna långe Erik på norra udden och långe Jan på södra udden, vars omgivning också är känt för sin fågelskådning och har ett museum om fåglar vid Ottenby.
På promenad i trollskogen nära Norra udden.
De stora sjöarnas land
Kolmårdens djurpark har många sevärdheter och bland de största finns delfinariet, som har ny show varje år, och safariparken. Safariparken kan man åka genom antingen med egen bil i karavan eller med leksakståg från djurparken. I Bamses värld fick vi titta in i Bamsefigurernas hus och äta farmors pannkakor i restaurangen.Gränna är vägvalets stad. Väljer man vägen genom stan missar man Brahehus, som måste ha ökat besökarantalet väsentligt när E4:an drogs däruppe på berget! Väljer man E4:an missar man den fina staden och Andrémuseet. Nåja, de flesta har nog passerat Gränna tillräckligt många gånger för att variera sig, och i annat fall finns polkagrisbagerier efter båda vägarna.
Om man bokar rum långt i förväg kan man få uppleva en riktig slottsövernattning på Västanå slott. Stora, vackra rum med gedigna antika möbler. Prisvärt dessutom! För restaurangbesök rekommenderas Gyllene Uttern, den i särklass bästa i trakten!
Från Gränna går färjan till Visingsö, där man kan både bada och titta på kyrkor, ruiner, och svenska flottans ekplantering. I Kumlaby kyrka på kan man mot avgift klättra upp och se på utsikten från tornet.
Landet mellan sjöarna rymmer många naturupplevelser, fornminnen, gamla kloster och kyrkor. Precis runt hörnet av Vättern ligger Habo kyrka, enligt många Sveriges mest intressanta kyrka, och den är lika fascinerande varje gång man besöker den.
Litet nyare, men men inte mindre sevärt är Backstugubyn Åsle tå, med mycket original-inredning, fotografier och livsbeskrivningar av dem som bodde där. Kinnekulle är vackert med mycket strövområden. Där ligger också några intressanta kyrkor, som Kungslena med sina tre takryttare. Vid Husaby kyrka ligger källan där Olof Skötkonung sägs ha döpts, och sist men inte minst en biskopsborg, som gjord för kurragömmalek.
I Alingsås finns Nolhagaparken, vid Nolhaga slott. Det är en liten djurpark med varierande utdrag ur djurvärlden, från hästar och rådjur till påfåglar och apor. Här finns också en ”kela med djuren-hage” för barnen.Åker man vidare mot Borås passerar man Hedareds kapell, Sveriges enda bevarade stavkyrka och äldsta träkyrka.
Dalsland ligger litet i skymundan för oss östkustbor, och det är synd. Här kan man stanna utanför kyrkorna för att se alla vackra snidade järnkors på kyrkogårdarna, som i Skållerud. Av de mer sekulära byggnadsverken är akvedukten i Håverud häftig.På vägen norr om Vänern genom Värmland passerar man Picassostatyn, Kristinehamns stora stolthet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)