Dalafjällen 2009

Hela stora familjen skulle ut på fjällvandring. Vi hade tillgång till en bil, två tält, två stora ryggsäckar, en barnbärstol, fem sovsäckar och ett gammalt trangiakök. Så vi lastade in allt i bilen och satte oss och körde. Efter en övernattning på badet i Nusnäs hamnade vi i Grövelsjön, ett av min ursprungsfamiljs favorittillhåll, dock mest vintertid. Där är fjällen såväl som skogsskidspåren så nära och så snälla, backarna är små, men för den som vill ligger Idrefjäll nära.

Men nu var det sommar och fjällstationen höljd i grönska. Grövelsjöns vatten lyste blått i dalen och de snälla fjällen låg som böljande gröna kullar framför oss. Packningen tyngde oss vuxna, som dessutom skulle ha ork över att bära lillebror, men han knatade på bra själv, så det underlättade en del. Fem kilometer upp längs leden till Storvätteshågna slog vi upp vårt basläger, njöt av lugnet och tystnaden, åt en måltid bestående av snabbmakaroner och pulversås, något som skulle ha ratats direkt av samtliga hemmavid, men här ute, kryddat av den storslagna naturen, och av några proteinrika myggor, smakade det himmelskt gott.

Dag två gjorde vi vårt toppförsök. Storvätteshågna skulle besegras. Vi tog dagturspackningen och började vandringen. Det gick bra fram till stigningen efter bäcken, då mellansysters ben började säga ifrån. Men även om hon var för stor för den av lillebror nästan outnyttjade bärstolen, var hon liten nog att bäras på ryggen. Så fortsatte färden bitvis i fortsättningen. Vi åt lunch vid sjön precis innan toppen. En stund senare stod hela familjen på Svealands högsta punkt.

Väl nere vid baslägret var några i familjen mätta på fjällvandring för den här gången, så dagen efter rev vi lägret och vandrade tillbaka till fjällstationen.

Vi satte oss i bilen igen och körde längs Övre Dalälvsdalen. Vi tog av vid vägen mot Njupeskär, för ytterligare en dags vandring, men i litet mer låglänt terräng. Stigen går över myrar och genom barrskog, längs bäckar och fram till Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på ca 90 meter. Vattenångan ligger tät nedanför fallet och lockar gröna växter att spira på de fuktiga klipporna. Stigen tillbaka går först litet högre upp bland jättetallar innan den sänker sig ned mot myrmarkerna igen.

Sista natten bodde vi på en av de många spartanska betala-i-lådan-campingplatserna vid älven, det enda campingalternativet som finns i det långsmala naturskyddsområdet. Där grillade vi på eldplatsen vid vindskyddet på kvällen, medan solen sakta gick ner över det stilla flytande vattnet och augustidunklet sänkte sig över oss.

Uppsalavalborg för amatöranarkister

Valborg i Uppsala skall följa ett väldigt strikt schema. Följdaktligen är det väldigt roligt att bryta mot schemat, strunta i vissa moment och hitta på egna varianter. Som före detta student och numera trebarnsmamma har jag insett att de rebelliska drifterna uttrycks på olika sätt beroende på var i livet man befinner sig.

7.00 Champagnefrukost
Det är tillräckligt kul att släpa sig upp själv en ledig dag. Att dessutom släpa upp tre morgontrötta barn blir alltför för mycket överkurs. Det här momentet hoppar vi över.

10.00 Forsränning
När jag var student var det här momentet det jag oftast struntade i. Det brukade kännas trevligare att fortsätta äta frukost än att försöka tränga sig fram i folkmassan vid Kvarnfallet, som var den enda platsen som dög dåförtiden. Nu med barnen känns den gräsbevuxna åkanten vid Skolgatsbron tillräckligt spännande, och barnen älskar att titta på de roliga båtarna. Fast roligast av allt är det ju att delta själv, vilket jag gjorde en gång. Detta moment missar jag inte längre.

Ännu bättre blir det när de traditionella ballongerna köps. I år blev det en rosa delfin, en med Nalle Puh och Nasse och en grön Tyrannosaurus Rex.










12.00 Sillunch
Tradition hos en kompis sedan studenttiden. Egentligen den enda studenttraditionen vi har kvar.

15.00 Mösspåtagning
Uppbrottet från sillunchen blir alltid hastigt. Trenden är dessutom att det känns mer och mer hysteriskt ju fler valborgar man upplever och inser att det inte är värt stressen. Barnen hänger inte med. Vi stannar i Vindhemsparken, och kl 15.00 åker barnen rutschkana med ballongerna, medan mössorna ligger hjälplöst undanskuffade i mammas ryggsäck.

Därefter champagnegalopp
Plötsligt trasslar yngste sonens ballongsnöre in sig i en medpassagerare på rutschkanan. Ballongen sliter sig och far upp mot molnen, men fastnar på vägen i ett träd. Ballongen räddas genom en hjältemodig insats av en småbarnspappa som till synes också roar sig med att revoltera mot valborgsschemat. Han klättrar modigt upp i trädet och hämtar ned ballongen, som snart kan återförenas med min tacksamme son.

18.30 Valborgsgasque
Det här momentet har jag bara utfört en endaste gång, och det var första året i Uppsala, innan jag insåg att det var mest för utsocknes besökare. I år är vi hemma sedan flera timmar, men man kan ju faktiskt följa strömmen och grillfesta med vännerna om man har begått tillräckligt många regelbrott tidigare under dagen.

21.00 Vårkonsert vid Gunillaklockan
??
Jo, jag var visst där någon gång. Men varför avbryta en trevlig fest för något man hör bättre på radio? Numera vet jag inte ens om det sänds på radio längre. Det är ändå bättre att slippa trängseln runt slottet och i stället lyssna på en halvtaskig kör vid en kvartersmajbrasa i förorten.

Gula Stigen och Balingsta

I dag var jag i Gottsunda centrum kl 11.00, och skulle ta en buss från Uppsala Busstation kl 13.05. Man hinner ju utan problem gå 7 km på 2 timmar, så åka buss kändes onödigt. Finns det dessutom en stig att följa så tar man ju den. Därför anslöt jag till Gula Stigen i Valsätra och vandrade mot stan.

Gula stigen slingrar sig fram genom de skogs- och parkområden som ligger mellan bebyggelsen. Nästan hela vägen hör man bara bilarna och ser husen på avstånd. Det är egentligen bara när man passerar korsningen Dag Hammarskjölds väg/Kungsängsleden/Vårdsätravägen och senare förbi Polacksbacken, som staden gör sig riktigt påmind. Det är det närmaste friluftsliv man kan komma mitt i en mellanstor stad. En trevlig förlängning av stigen är Stadsparkens promenadvägar, förslagsvis den som följer ån.

Börjar man i stan på sommaren passar det bra att avsluta med ett dopp vid badplatsen i Sunnersta. Grillplatser finns vid badet, på Gottsundajipen och på Kronåsen vid Sten Sturemonumentet.

Efter att ha hämtat barnen på dagis besökte vi Balingsta kyrka, en ganska oansenlig kyrka, men en av tre sevärdheter i Balingsta. Den härstammar från 1100-talet, men övergavs 1872, till förmån för en större, fräschare tegelkyrka en liten bit därifrån. 1919 flyttade man, efter en omfattande renovering, tillbaka verksamheten till den gamla kyrkan. Tegelkyrkan revs senare, och nu återstår grunden, där det hålls friluftsgudstjänster på sommaren. Tegelkyrkan når man via en allé som utgår från landsvägen strax innan byn från Enköpingsvägen sett, på kort promenadavstånd från Balingsta kyrka.

De andra sevärdheterna i Balingsta är Bökstastenen, runstenen med en skidåkare, och Wiks slott, där det finns både bad och vackra promenadstigar i parken.