Jag tänkte ge mig på en liten krogrecension. Jag är sällan ute i Sundsvall, jag bara jobbar och sover när jag är här, men ibland bryter jag vanan, och då har hunnit skaffa mig några favoriter i olika kroggenrer.
Cassiopeja på Casino Cosmopol är lyxkrogen bland favoriterna. Det är visserligen litet läskigt att gå dit, åtminstone första gången när de skall ta kort på en och registrera en. Men är man inte rädd för sånt så serveras man väldigt god mat i spännande anrättningar där en massa smaker kombineras.
Man behöver inte spela om man inte vill, men vi provade litet Roulette och Black Jack med de lägsta insatserna på 10-20 kr senast vi var där. Annars fanns det en trubadur som spelade litet lagom barmusik.
Bishop's Arms är puben bland favoriterna. Den lär skall se engelsk ut sägs det. Förutom pubmaten har de ett enormt utbud av maltwhiskey, men framför allt, tycker jag, så har de väldigt många sorters öl. Det är mest litet mörkare sorter och ale, och så har de flera belgiska fruktöler som inte är så vanliga. Vi har bland annat testat te-öl. Det var spännande.
Tant Anci & Fröken Sara är matcaféet bland favoriterna. Deras soppor med nybakat bröd är jättegoda till lunch. Ekologisk profil har de också i sitt lilla mysiga familjeföretag. Och inredningen är supertrevlig. Troligen har de, paradoxalt nog, verkligen jobbat hårt för att lyckas få det att se så där riktigt opretentöst ut.
På Invito drack jag mitt livs godaste, och dyraste, drink: En Chilichoko, som tillverkas av fin dyr rom, chokladtryffel och röd chili, i en perfekt avvägd blandning som ger en illusion av chokladsmak lika het som chili.
Efter after work-buffén för 99 kr med öl för 42 kr ville jag ha en efterrätt och/eller en drink, och deras goda efterrättsdrinkar är båda sakerna i ett. Hade jag köpt efterrätt och drink separat hade det kostat lika mycket.
Indalsälvens Delta
En bit norr om Timrå ligger naturreservatet Indalsälvens Delta, som består av sand som har transporterats med vattnet genom älven under historiens gång. Särskilt år 1796 när Magnus Huss misslyckades litet med ett flottarledbygge. Ända fram till 1950-talet, då ett mer s.k. "lyckat" mänskligt bygge, Bergeforsens vattenkraftverk, hastigt ströp sandtillförseln i älven.
Vi kom dit med buss 609 från Sundsvall, gick av vid Sörberge Norra, fortsatte på vägen över E4:an och svängde in till höger på Lövuddsvägen. Vi passerade laxodlingen och Bogrundets plantskola och fortsatte mot flygplatsen. Efter den långa bron över en av älvfårorna, och den rastplatsen med det märkliga tornet eller konstverket eller vad det nu är, tog det en stund innan vi insåg att det enda sättet att passera under E4:an är att gå på det som såg ut som att vara påfarten, men visade sig vara den rätta vägen till naturreservatet. Precis när vi kommit igenom tunneln såg vi skylten och grusvägen som ledde in där, efter ca fem kilometers promenad från busshållplatsen.
Gångstigarna följer flera långa tungor av sand, med hängbroar emellan sig. Längst ut är det en lång sandstrand som det säkert är jättefint att bada vid när det är varmt. Vi doppade dock bara fötterna. Det finns en massa fina växter i skogen och på stranden. Det är ett väldigt vackert utflyktsställe.
Mer information:
Geologivägen
Naturreservat i Västernorrland
Vi kom dit med buss 609 från Sundsvall, gick av vid Sörberge Norra, fortsatte på vägen över E4:an och svängde in till höger på Lövuddsvägen. Vi passerade laxodlingen och Bogrundets plantskola och fortsatte mot flygplatsen. Efter den långa bron över en av älvfårorna, och den rastplatsen med det märkliga tornet eller konstverket eller vad det nu är, tog det en stund innan vi insåg att det enda sättet att passera under E4:an är att gå på det som såg ut som att vara påfarten, men visade sig vara den rätta vägen till naturreservatet. Precis när vi kommit igenom tunneln såg vi skylten och grusvägen som ledde in där, efter ca fem kilometers promenad från busshållplatsen.
Gångstigarna följer flera långa tungor av sand, med hängbroar emellan sig. Längst ut är det en lång sandstrand som det säkert är jättefint att bada vid när det är varmt. Vi doppade dock bara fötterna. Det finns en massa fina växter i skogen och på stranden. Det är ett väldigt vackert utflyktsställe.
Mer information:
Geologivägen
Naturreservat i Västernorrland
Alnö gamla kyrka och hembygdsgård
I lördags regnade det i Sundsvall. Regnväder är inget bra väder här, eftersom det råder en akut brist på muséer. På Kulturmagasinet finns det några bra och gratis utställningar om Sundsvalls historia, om staden, om Hövdingen i Högom och hans grav från 500-talet, om Medelpads geologi med en cool isgrotta som man kan gå igenom, och litet till. Dessutom brukar det finnas tillfälliga utställningar, mest konst och foto. De räcker till en dags aktiviteter. Men tyvärr regnar det mer än så. Därför får man lyfta blicken ut ur innerstaden och med bilens eller bussarnas hjälp bege sig till grannskapet.
Alnön har en massa fina sandstränder utspridda över ön, och vår ursprungliga plan var att bada där. Men sen kom regnet och vi tänkte att Alnön kanske var värd att åka till ändå. Och det var det.
Alnö gamla kyrka är en vacker liten medeltidskyrka som är väl värd att se. Den ligger en 2 km lång backe upp från busslinje 1:s hållplats Vi Brovägen mellan Alnöbron och Vi centrum. Buss 74 går därifrån till kyrkan om man är litet latare än vi var just den dagen. Kyrkan var öppen alla dagar utom lördagar visade det sig, men det skulle precis vara dop när vi var där, så vi tittade in litet i alla fall.
Hembygdsgården ligger precis bredvid. Där finns ett litet sågverksmuseum inrymd i en sågverkspatronsbostad med en fint snidad dörr. Där visas bilder över sågverken, arbetarna och patronen, kontorsmaterial och inredning. I huset bredvid finns ett café. Sjöutsikten är inte heller helt fel.
Alnöspelets medverkande höll precis på att planera som bäst för sitt sommarspel, men det vet jag inte så mycket om. Nya kyrkan i närheten var inte öppen så den kan jag inte heller rapportera om. Matsäcken åt vi på busshållplatsen, för där finns det tak.
Alnön har en massa fina sandstränder utspridda över ön, och vår ursprungliga plan var att bada där. Men sen kom regnet och vi tänkte att Alnön kanske var värd att åka till ändå. Och det var det.
Alnö gamla kyrka är en vacker liten medeltidskyrka som är väl värd att se. Den ligger en 2 km lång backe upp från busslinje 1:s hållplats Vi Brovägen mellan Alnöbron och Vi centrum. Buss 74 går därifrån till kyrkan om man är litet latare än vi var just den dagen. Kyrkan var öppen alla dagar utom lördagar visade det sig, men det skulle precis vara dop när vi var där, så vi tittade in litet i alla fall.
Hembygdsgården ligger precis bredvid. Där finns ett litet sågverksmuseum inrymd i en sågverkspatronsbostad med en fint snidad dörr. Där visas bilder över sågverken, arbetarna och patronen, kontorsmaterial och inredning. I huset bredvid finns ett café. Sjöutsikten är inte heller helt fel.
Alnöspelets medverkande höll precis på att planera som bäst för sitt sommarspel, men det vet jag inte så mycket om. Nya kyrkan i närheten var inte öppen så den kan jag inte heller rapportera om. Matsäcken åt vi på busshållplatsen, för där finns det tak.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)