Ytterligare en årstid i Vemdalen

Jag funderar på att ha som utmaning att besöka Vemdalen under alla månader på året. Ett julfirande och även december är avprickat.

Vi anlände till Floda gård dagen före julafton. På julafton åt vi julbord på Vemdalsskalets högfjällshotells restaurang. Det var trevligt och gott men jag hittade ingen sillsallad. Sällskapsrummet på Floda gård lämpade sig sedan utmärkt för julklappsutdelning och sällskapsspel.

Juldagsmorgonen inleddes med julotta i Vemdalens kyrka. Fin musik med en morgonpigg kör och en vettig predikan om att göra något åt det vi hör, med anknytning till herdarna som gick till Betlehem för att ta reda på om det de hört stämde - källkritik - och sprida budskapet för att få till litet aktivitet, istället för att bara ägna oss åt fikarumssnack (och bloggande...) om vad vi borde göra åt klimatförändringar, flyktingkriser och annat.
Sakristians tak i Vemdalens kyrka. 

Sedan åkte vi på tur från Vemdalsskalet till Jaktstugan. Det snöade en del så det kändes lagom att nöja sig med 3,6 km uppför dit och lika långt utför hem. Det gick vesslor också men vi ville verkligen åka skidor. Uppsalavädret bjöd på en enda skiddag förra året och risken finns ju att det inte blir fler i år.

Annandagen och tredjedagen blev det utförsåkning i Vemdalsskalet respektive Björnrike. Båda områdena var bra för oss som hade både små förstagångsåkare och medelbra skidsemestersvenssonåkare i gänget, med någorlunda varierad åkning även för den som skulle sällskapsåka i de flackaste nybörjarbackarna.

Kvällsåkning fanns på annandagen, och after ski, eller kanske snarare between ski, i skidbaren. När vi kom hem väntade en filmkväll för då sändes passande nog Sällskapsresan Snowroller på TV. Tredjedagskvällen hade vi bokat vedeldade bastun och utomhusbubbelbadet hemma på pensionatet. Helt underbart!

Efter två dagar i backen ville en mindre del av gänget ut på fjället igen, och vi tog en liten tur i snöyran från Storhogna till Samevistet. Storhogna är bra att utgå från för där kommer man direkt ut på fjället. Leden är lättåkt och platt. På ditvägen kunde vi följa den uppkörda skoterleden och när vi åkte hem hade de kört pistmaskin på skidleden, så den djupa nysnön var inget problem. Samevistet var öppet så vi kunde äta en dyr våffla till lunch.

Sista skiddagen ville en större del av gänget till Samevistet, medan en minoritet stannade på Storhognas bowlingbana och vinterträdgårdsfik. Skidturen var den bästa på hela veckan, vädermässigt i alla fall, för vi såg utsikten över fjällen och dalen! Samevistefiket var stängt men vi hade matsäck så det gjorde inte så mycket.

Utsikten från Samevistet

På kvällen tänkte vi gå på konsert i kyrkan men det var ingen som orkade utan vi tar det lugnt och spelar sällskapsspel och försöker äta upp alla matrester och dricka glöggrester. Vi ska väl packa för hemfärd också, via ICA i Söderhamn för att köpa hälsingsk ostkaka, en delikatess som är alldeles för omöjlig att få tag på i Uppsala. Sen väntar en lugn och opretentiös nyårsafton. Bara litet hummer och champagne, och ostkaka.