Gräsö är som namnet antyder, en grön och lantlig ö. Att komma dit är nästan ett äventyr eftersom man måste åka bilfärja. Fast det är ett äventyr av den snällare sorten, för färjan från Öregrund går varje halvtimme nästan hela dagen.
På sommaren är det en bra badö, men vi tänkte att vattnet nog är litet kallt för sånt än. Därför siktade vi in oss på naturreservatet vid Gräsö gård. Vi började vår utflykt med att äta picknick vid en grillplats vid havet i den smala sundet till en liten grannö, där klipporna är formade som bänkar runtom eldstaden. Stigen dit från parkeringen leder genom en liten skog och en hage med Adam och Eva växandes på marken.
Efter lunchen åkte vi runt hörnet av vägen till nästa parkering, varifrån man kommer till två litet längre stigar. Vi började med att gå på skogsslingan som mestadels går genom en riktig skog med döda träd och allt därtill hörande. Sedan slog vi in på kostigen som går genom hagen. Där finns det informationsskyltar om små och stora djur och växter, gårdsbruket och gravfältet. Det var rätt blött, så stövlar eller liknande är bra att ha.
Heleftermiddag och surfing på Himlabadet
Surfing har vissa likheter med skidåkning. I tusentals år har människor i snörika länder glidit fram på träplankor på snön, medan befolkningen på de varma Stillahavsöarna har glidit fram på träplankor på vattnet. Numera lyser snön fortfarande med sin frånvaro på Hawaiis och Polynesiens stränder, men surfvågorna har nått ända till Sundsvall.
Jag och mina äldsta barn provade denna ädla sport på Kristi Himmelsfärdsdagen. Yngste sonen var till hans stora sorg för liten, för man måste vara minst 7 år. Någon övre åldersgräns finns inte, endast omdömet kan begränsa medelålders tanter, och sådant saknar jag lyckligtvis. Vi bokade i förväg trots att det inte hade behövts, efterfrågan verkar inte större än att man kan boka in sig på plats, men är man på långväga besök bara i syfte att surfa så förlorar man ju inte på det.
Passet började med en kort fallträning, på magen rakt ut med armarna och hakan upp, och på rygg armarna i kors över bröstet. Det var det, och sen fick vi ta varsin surfingbräda och surfa liggande. Precis när mjölksyran började sippra fram i armarna blev jag inropad till bassängkanten för vi skulle testa att stå upp. Det ser rätt svårt ut, men det är faktiskt inte så omöjligt som det verkar! Däremot kräver det litet mer benmuskler än jag trodde att jag hade.
Och det var otroligt roligt! Jag påminde mig om en varningstext som en surfingklubb försett sin hemsida med: VARNING! SURFING KAN VARA BEROENDEFRAMKALLANDE! BÖRJA INTE SURFA UTAN ATT VARA MEDVETEN OM RISKEN! Kanske borde jag ta det på allvar?
I övrigt är utebadet öppet för säsongen! Inte för att dagens väder tillät något mer än ett antal längder motionssim i ångdiset från det varma vattnet, men hade det varit varmt och soligt hade det varit fint att sitta i gräset och picknicka. Jag såg dock inte om barnbassängen var öppen, det var ju inga barn där, och mellanbassängen var inte öppen.
Återstod så äventyrsbadet och tillhörande matsäcksbalkong, med utsikt över badet eller genom fönstret mot utebadet. Äventyrsbadet är som ett vanligt äventyrsbad, litet bättre än Fyrishov, precis som de flesta jag har varit på.
Jag och mina äldsta barn provade denna ädla sport på Kristi Himmelsfärdsdagen. Yngste sonen var till hans stora sorg för liten, för man måste vara minst 7 år. Någon övre åldersgräns finns inte, endast omdömet kan begränsa medelålders tanter, och sådant saknar jag lyckligtvis. Vi bokade i förväg trots att det inte hade behövts, efterfrågan verkar inte större än att man kan boka in sig på plats, men är man på långväga besök bara i syfte att surfa så förlorar man ju inte på det.
Passet började med en kort fallträning, på magen rakt ut med armarna och hakan upp, och på rygg armarna i kors över bröstet. Det var det, och sen fick vi ta varsin surfingbräda och surfa liggande. Precis när mjölksyran började sippra fram i armarna blev jag inropad till bassängkanten för vi skulle testa att stå upp. Det ser rätt svårt ut, men det är faktiskt inte så omöjligt som det verkar! Däremot kräver det litet mer benmuskler än jag trodde att jag hade.
Och det var otroligt roligt! Jag påminde mig om en varningstext som en surfingklubb försett sin hemsida med: VARNING! SURFING KAN VARA BEROENDEFRAMKALLANDE! BÖRJA INTE SURFA UTAN ATT VARA MEDVETEN OM RISKEN! Kanske borde jag ta det på allvar?
I övrigt är utebadet öppet för säsongen! Inte för att dagens väder tillät något mer än ett antal längder motionssim i ångdiset från det varma vattnet, men hade det varit varmt och soligt hade det varit fint att sitta i gräset och picknicka. Jag såg dock inte om barnbassängen var öppen, det var ju inga barn där, och mellanbassängen var inte öppen.
Återstod så äventyrsbadet och tillhörande matsäcksbalkong, med utsikt över badet eller genom fönstret mot utebadet. Äventyrsbadet är som ett vanligt äventyrsbad, litet bättre än Fyrishov, precis som de flesta jag har varit på.
Paris
OK, låt oss ta det värsta först: Jag gillar inte Paris. Maken till överreklamerad stad får man leta efter. De hårt trafikerade, avgasstinkande boulevarderna och den tröttsamt ensidiga arkitekturen, som stora delar av innerstaden består av, är så långt från turistbroschyrernas romantiserade bilder som man kan komma. Visst finns det lugna bakgator. Men huvudintrycket är en stökig, bullrig och själlös storstad där man får leta intensivt efter de pärlor som trots allt finns.
De flesta pärlor ligger litet avsides, men även folkstinna Montmartre har sina andhål. När man har armbågat sig fram i folkmassorna som väller ut över konstnärerna på torget - i lågsäsong, jag vågar inte ens tänka på hur det är i högsäsong - och vikt av på de intilliggande gränderna, kan man vila ögonen på ett grönt vinfält på en sluttning och prunkande blomlådor i fönstren som vetter ut mot de trappor som tjänar som gator. Den överbefolkade gräsbevuxna backen upp till Sacre Coeur ligger högt över stan med fin utsikt, så det ger ett rymligt intryck mot himlen ändå. Och tivolit nedanför ser faktiskt litet gemytligt ut.
Vi har varit i Paris tre gånger. Alla gånger på miljövidriga helgtrippar med flyg. Första gången bodde vi på ett mellanklasshotell i stan. Andra gången på ett lågprishotell vid Stade de France i St Denis. Tredje gången i Défence. Otroligt nog kändes det som att vi bytte upp oss litet varje gång, men i synnerhet sista gången.
St Denis uppfattade jag som en ökänd förort som alla är rädda för att åka till. Området kring Stade de France är tydligen fullkomligt livsfarligt när det är match, för så mycket poliser har jag bara sett en gång förr och det var under 30:e novemberdemonstrationerna i Stockholm på 90-talet.
Något bråk såg vi dock inte till. Däremot såg vi färgglada marknadsstånd och trivsamma gator, där ungarnas favoritmat grillad kyckling med stekt potatis såldes över disk och räddade flera måltider under de få dagar vi var där.
Marknaden var belägen utanför Basilikan, som bland en massa skulpterade gravmonument hyser Ludvig XVII:s hjärta i en monter. Precis lagom läbbigt för att underhålla mig.
Défence är däremot helt fantastiskt ända från början till slut. De blänkande glasfasaderna och stålkonstruktionerna är befriande rena att befinna sig bland, och det är skönt att slippa folkmassorna och bullret. Kommer man med flygbussen från Beauvais så ligger det dessutom bara ett par tunnelbanestationer från hållplatsen, det kan inte bli bättre!
Inget ont om triumfbågen nu. Förutom att den ligger mitt på en rondell i korsningen mellan de största boulevarderna är den faktiskt nästan värd att besöka. Inte minst för att skratta litet åt den ogenerade patriotismen som fläks ut rakt framför en där. Men Défence har faktiskt en båge som är ännu större. Hela triumferande triumfbågen skulle få plats i utrymmet mellan ben och tvärslå. Hissen är av glas och går på utsidan. Ungefär som Eiffeltornet minus några timmars kö.
Men naturligtvis skall man ju se stan också. Och ta en båttur på Seine. Vi upptäckte snart att det bästa sättet att ta sig fram mellan de största turistattraktionerna är en kombination av dessa två. Det finurliga är nämligen att de flesta allra kändaste ställena ligger vid Seine, och man kan köpa en dagsbiljett på Batobus. Då kan man gå på och och av som man vill under en dag, och på ett både smidigt och trevligt sätt förflytta sig mellan Notre Dame, Louvren och Eiffeltornet. Paris är ingen promenadvänlig stad, de bedrövande avstånden mellan sevärdheterna bidrar nog till en stor del av min motvilja till den.
Ett annat sätt är förstås att leta ut några intressanta lokalbussträckor som går på gator och förbi monument man vill se, men som kanske räcker att se från bussfönstret. En färd från Triumfbågen längs Champs Elyssées mot Louvren tar en förbi flera sevärdheter som man i en mindre stad skulle ha promenerat mellan. Med en del planering kan man slippa spendera större delen av dagen på tunnelbanan för att ta sig runt.
Det bästa med att åka till Paris för tredje gången är att man slipper alla de där hemska måste-se-sakerna. Men det allra bästa hade varit att ta den där tredje gången redan från början. Det finns ersättningssevärdheter. Jag har redan nämnt La Grande arche i La Défence. Ett bra alternativ till Louvren är Musée Carnavalet en liten bit därifrån. Det är Paris stadsmuseum och där finns både möbler och konst i ett format som man klarar av.
De flesta pärlor ligger litet avsides, men även folkstinna Montmartre har sina andhål. När man har armbågat sig fram i folkmassorna som väller ut över konstnärerna på torget - i lågsäsong, jag vågar inte ens tänka på hur det är i högsäsong - och vikt av på de intilliggande gränderna, kan man vila ögonen på ett grönt vinfält på en sluttning och prunkande blomlådor i fönstren som vetter ut mot de trappor som tjänar som gator. Den överbefolkade gräsbevuxna backen upp till Sacre Coeur ligger högt över stan med fin utsikt, så det ger ett rymligt intryck mot himlen ändå. Och tivolit nedanför ser faktiskt litet gemytligt ut.
Vi har varit i Paris tre gånger. Alla gånger på miljövidriga helgtrippar med flyg. Första gången bodde vi på ett mellanklasshotell i stan. Andra gången på ett lågprishotell vid Stade de France i St Denis. Tredje gången i Défence. Otroligt nog kändes det som att vi bytte upp oss litet varje gång, men i synnerhet sista gången.
 |
| Ludvig XVII:s hjärta |
Något bråk såg vi dock inte till. Däremot såg vi färgglada marknadsstånd och trivsamma gator, där ungarnas favoritmat grillad kyckling med stekt potatis såldes över disk och räddade flera måltider under de få dagar vi var där.
Marknaden var belägen utanför Basilikan, som bland en massa skulpterade gravmonument hyser Ludvig XVII:s hjärta i en monter. Precis lagom läbbigt för att underhålla mig.
 |
| Vy från La Grande Arc |
Inget ont om triumfbågen nu. Förutom att den ligger mitt på en rondell i korsningen mellan de största boulevarderna är den faktiskt nästan värd att besöka. Inte minst för att skratta litet åt den ogenerade patriotismen som fläks ut rakt framför en där. Men Défence har faktiskt en båge som är ännu större. Hela triumferande triumfbågen skulle få plats i utrymmet mellan ben och tvärslå. Hissen är av glas och går på utsidan. Ungefär som Eiffeltornet minus några timmars kö.
Men naturligtvis skall man ju se stan också. Och ta en båttur på Seine. Vi upptäckte snart att det bästa sättet att ta sig fram mellan de största turistattraktionerna är en kombination av dessa två. Det finurliga är nämligen att de flesta allra kändaste ställena ligger vid Seine, och man kan köpa en dagsbiljett på Batobus. Då kan man gå på och och av som man vill under en dag, och på ett både smidigt och trevligt sätt förflytta sig mellan Notre Dame, Louvren och Eiffeltornet. Paris är ingen promenadvänlig stad, de bedrövande avstånden mellan sevärdheterna bidrar nog till en stor del av min motvilja till den.
Ett annat sätt är förstås att leta ut några intressanta lokalbussträckor som går på gator och förbi monument man vill se, men som kanske räcker att se från bussfönstret. En färd från Triumfbågen längs Champs Elyssées mot Louvren tar en förbi flera sevärdheter som man i en mindre stad skulle ha promenerat mellan. Med en del planering kan man slippa spendera större delen av dagen på tunnelbanan för att ta sig runt.
Det bästa med att åka till Paris för tredje gången är att man slipper alla de där hemska måste-se-sakerna. Men det allra bästa hade varit att ta den där tredje gången redan från början. Det finns ersättningssevärdheter. Jag har redan nämnt La Grande arche i La Défence. Ett bra alternativ till Louvren är Musée Carnavalet en liten bit därifrån. Det är Paris stadsmuseum och där finns både möbler och konst i ett format som man klarar av.
Springa runt på kyrkogårdarna och titta på diverse döda och begravda berömdheter är också avslappnande. Även Pantheon är relativt ostressigt, och det är verkligen sevärt! En fantastiskt vacker park är Buttes-Chaumont i 19:e arondissementet, med gräsmattor, sjö, klippor och utsiktstorn där man ser hela stan på behörigt avstånd.
Jag skall avsluta på en skum bakgata mitt i stan. Brasserie Flo, som man når genom ett valv från Rue St Denis, var åtminstone för några år sedan ett väldigt trevligt matställe där det serverades enorma skaldjursfat för ett helt rimligt pris. Eller så kan man ju nöja sig med några Ostron. Surkålen ( Choucroute) med korvar är en delikatess.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)