Tidigt en halvmulen morgon, i veckan efter midsommar 2012, begav vi oss hemifrån Uppsala mot Gimo. Vi hade bokat en herrgårdsupplevelse, men tänkte inte göra det så lätt för oss som att bara ta bilen dit. Så när vi parkerat bilen vid herrgården tog vi bussen tillbaka till Rasbo. Där bytte vi till buss 805 mot Hallstavik och hoppade av i Kasbol för att gå hela vägen tillbaka till Gimo.
Upplandsleden korsar Hallstaviksvägen precis vid busshållplatsen. Efter en kort bit på grusväg börjar en betydligt mer svårforcerad stig genom tät trollskogsliknande växtlighet. Vi klättrade över snår och sten en bra stund innan vi nådde Kolarmoraån, där vi intog frukost och kaffe i ett av vindskydden vid det förvånansvärt klara vattnet.
Leden fortsätter sedan litet för nära ån, som bitvis var så översvämmad att vi fick ta oss fram bäst vi kunde genom obanad terräng längre in i skogen. Vi saknade kanoten, som hade varit betydligt lättare att ta sig fram med längs denna fina å.
Efter korsningen med grusvägen, där ån svänger av från leden, blir det bitvis något lättare, fast fortfarande ganska blött. Men naturen är rätt intetsägande, så det kändes mest som en transportsträcka fram till Gisslaren. Väl framme vid sjön är det riktigt fint, både hyfsat lättvandrat och vackert! Vid stranden finns det några klipphällar som är perfekta att luncha och bada vid, lagom belägna på mitten av dagsetappen.
Leden följer sjöstranden i några kilometer innan den viker av och går på växelvis skogsbilväg och stig fram till Gisslarändans vindskydd alldeles vid vattnet vid norra änden av sjön. Där gjorde vi upp en eld och lagade middag innan vi somnade till myggornas godnattsurr.
Gisslarändan-Gimo
Dagens etapp börjar på en lättgången stig genom en fin gles blandskog, som avlöses av lövsly, midjehögt blött gräs med midsommarblomster och hundkex, och granskog. Efter den gamla torpgrunden i Botmora följer leden en skogsbilväg en bit, viker av över ett kalhygge och korsar en till grusväg, innan leden delar sig i två vid Fäboda torpruin. Varning för en livsfarlig brunn som man kan falla ner i!
Vi valde den södra, mer lättgångna och kortare sträckan. Den går en hel del på skogsvägar, och en lång trevlig bit går på en gammal övervuxen banvall som var stickspår till Gimo såg för någon evighet sen.
Den sista biten går på de mindre landsvägar som leder till och genom Gimo. På vägen genom samhället slank vi in på en pizzeria mitt emot kyrkan innan vi gick in på bruksområdet. Vi bytte ryggsäckarna mot finväskorna som vi lämnat i bilen och checkade in på herrgårdshotellet.
Vårt trivsamma rum låg i en av flyglarna, och i huvudbyggnaden finns restaurangen och en massa salonger som man kan gå runt och titta i. När vi hade fräschat till oss och bytt om gick vi en sväng i parken och till badplatsen en bit bort längs vägen runt bruksdammen, innan vi fick eftermiddagste med kakbuffé i trädgården. För hotellgästerna finns också sjöstugan, med bastu, jacuzzi, badbrygga, kanot, roddbåt och självbetjäningsbar. Men när vi var där verkade det rätt outnyttjat.
Middagen var god, varmrätten riklig, dryckespaketet väl valt, servicen var bra, sängarna var sköna och frukostbuffén uppfyllde förväntningarna för ett finare ställe.
