Surfing har vissa likheter med skidåkning. I tusentals år har människor i snörika länder glidit fram på träplankor på snön, medan befolkningen på de varma Stillahavsöarna har glidit fram på träplankor på vattnet. Numera lyser snön fortfarande med sin frånvaro på Hawaiis och Polynesiens stränder, men surfvågorna har nått ända till Sundsvall.
Jag och mina äldsta barn provade denna ädla sport på Kristi Himmelsfärdsdagen. Yngste sonen var till hans stora sorg för liten, för man måste vara minst 7 år. Någon övre åldersgräns finns inte, endast omdömet kan begränsa medelålders tanter, och sådant saknar jag lyckligtvis. Vi bokade i förväg trots att det inte hade behövts, efterfrågan verkar inte större än att man kan boka in sig på plats, men är man på långväga besök bara i syfte att surfa så förlorar man ju inte på det.
Passet började med en kort fallträning, på magen rakt ut med armarna och hakan upp, och på rygg armarna i kors över bröstet. Det var det, och sen fick vi ta varsin surfingbräda och surfa liggande. Precis när mjölksyran började sippra fram i armarna blev jag inropad till bassängkanten för vi skulle testa att stå upp. Det ser rätt svårt ut, men det är faktiskt inte så omöjligt som det verkar! Däremot kräver det litet mer benmuskler än jag trodde att jag hade.
Och det var otroligt roligt! Jag påminde mig om en varningstext som en surfingklubb försett sin hemsida med: VARNING! SURFING KAN VARA BEROENDEFRAMKALLANDE! BÖRJA INTE SURFA UTAN ATT VARA MEDVETEN OM RISKEN! Kanske borde jag ta det på allvar?
I övrigt är utebadet öppet för säsongen! Inte för att dagens väder tillät något mer än ett antal längder motionssim i ångdiset från det varma vattnet, men hade det varit varmt och soligt hade det varit fint att sitta i gräset och picknicka. Jag såg dock inte om barnbassängen var öppen, det var ju inga barn där, och mellanbassängen var inte öppen.
Återstod så äventyrsbadet och tillhörande matsäcksbalkong, med utsikt över badet eller genom fönstret mot utebadet. Äventyrsbadet är som ett vanligt äventyrsbad, litet bättre än Fyrishov, precis som de flesta jag har varit på.
Visar inlägg med etikett Sundsvall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sundsvall. Visa alla inlägg
Midskogsberget
Jag har fått ett nytt intresse: Klättring! Jag följde med Sundsvalls klätterklubb till Midskogsberget och provade på sportklättring för första gången i mitt liv. Det är jättefint där. Det finns leder i en massa olika svårighetsgrader och trots att de jag klättrade hörde till de lättaste var det en bra utmaning för mig. Jag klättrade bara två leder, en som hette "Surjämten", som var 5A och "Vedyxan" som var 4C, och den senare var mycket enklare. Det var lagom för mig för den här gången, men det gav definitivt mersmak. Och utsikten från toppen av klippan var inte heller helt fel!
Nu skall jag bara träna upp mig så att jag får ut ännu mer av det nästa gång. Jag tänkte börja gå till Boulderinghallen någon gång i veckan, var där i en och en halv timme förra veckan och klättrade några blå leder (4:or). Sen måste jag gå en kurs, så jag lär mig att säkra och sätta upp topprep. Och så måste jag fixa några armmuskler också, var man nu får tag på såna.
Nu skall jag bara träna upp mig så att jag får ut ännu mer av det nästa gång. Jag tänkte börja gå till Boulderinghallen någon gång i veckan, var där i en och en halv timme förra veckan och klättrade några blå leder (4:or). Sen måste jag gå en kurs, så jag lär mig att säkra och sätta upp topprep. Och så måste jag fixa några armmuskler också, var man nu får tag på såna.
Några favoritkrogar i Sundsvall
Jag tänkte ge mig på en liten krogrecension. Jag är sällan ute i Sundsvall, jag bara jobbar och sover när jag är här, men ibland bryter jag vanan, och då har hunnit skaffa mig några favoriter i olika kroggenrer.
Cassiopeja på Casino Cosmopol är lyxkrogen bland favoriterna. Det är visserligen litet läskigt att gå dit, åtminstone första gången när de skall ta kort på en och registrera en. Men är man inte rädd för sånt så serveras man väldigt god mat i spännande anrättningar där en massa smaker kombineras.
Man behöver inte spela om man inte vill, men vi provade litet Roulette och Black Jack med de lägsta insatserna på 10-20 kr senast vi var där. Annars fanns det en trubadur som spelade litet lagom barmusik.
Bishop's Arms är puben bland favoriterna. Den lär skall se engelsk ut sägs det. Förutom pubmaten har de ett enormt utbud av maltwhiskey, men framför allt, tycker jag, så har de väldigt många sorters öl. Det är mest litet mörkare sorter och ale, och så har de flera belgiska fruktöler som inte är så vanliga. Vi har bland annat testat te-öl. Det var spännande.
Tant Anci & Fröken Sara är matcaféet bland favoriterna. Deras soppor med nybakat bröd är jättegoda till lunch. Ekologisk profil har de också i sitt lilla mysiga familjeföretag. Och inredningen är supertrevlig. Troligen har de, paradoxalt nog, verkligen jobbat hårt för att lyckas få det att se så där riktigt opretentöst ut.
På Invito drack jag mitt livs godaste, och dyraste, drink: En Chilichoko, som tillverkas av fin dyr rom, chokladtryffel och röd chili, i en perfekt avvägd blandning som ger en illusion av chokladsmak lika het som chili.
Efter after work-buffén för 99 kr med öl för 42 kr ville jag ha en efterrätt och/eller en drink, och deras goda efterrättsdrinkar är båda sakerna i ett. Hade jag köpt efterrätt och drink separat hade det kostat lika mycket.
Cassiopeja på Casino Cosmopol är lyxkrogen bland favoriterna. Det är visserligen litet läskigt att gå dit, åtminstone första gången när de skall ta kort på en och registrera en. Men är man inte rädd för sånt så serveras man väldigt god mat i spännande anrättningar där en massa smaker kombineras.
Man behöver inte spela om man inte vill, men vi provade litet Roulette och Black Jack med de lägsta insatserna på 10-20 kr senast vi var där. Annars fanns det en trubadur som spelade litet lagom barmusik.
Bishop's Arms är puben bland favoriterna. Den lär skall se engelsk ut sägs det. Förutom pubmaten har de ett enormt utbud av maltwhiskey, men framför allt, tycker jag, så har de väldigt många sorters öl. Det är mest litet mörkare sorter och ale, och så har de flera belgiska fruktöler som inte är så vanliga. Vi har bland annat testat te-öl. Det var spännande.
Tant Anci & Fröken Sara är matcaféet bland favoriterna. Deras soppor med nybakat bröd är jättegoda till lunch. Ekologisk profil har de också i sitt lilla mysiga familjeföretag. Och inredningen är supertrevlig. Troligen har de, paradoxalt nog, verkligen jobbat hårt för att lyckas få det att se så där riktigt opretentöst ut.
På Invito drack jag mitt livs godaste, och dyraste, drink: En Chilichoko, som tillverkas av fin dyr rom, chokladtryffel och röd chili, i en perfekt avvägd blandning som ger en illusion av chokladsmak lika het som chili.
Efter after work-buffén för 99 kr med öl för 42 kr ville jag ha en efterrätt och/eller en drink, och deras goda efterrättsdrinkar är båda sakerna i ett. Hade jag köpt efterrätt och drink separat hade det kostat lika mycket.
Indalsälvens Delta
En bit norr om Timrå ligger naturreservatet Indalsälvens Delta, som består av sand som har transporterats med vattnet genom älven under historiens gång. Särskilt år 1796 när Magnus Huss misslyckades litet med ett flottarledbygge. Ända fram till 1950-talet, då ett mer s.k. "lyckat" mänskligt bygge, Bergeforsens vattenkraftverk, hastigt ströp sandtillförseln i älven.
Vi kom dit med buss 609 från Sundsvall, gick av vid Sörberge Norra, fortsatte på vägen över E4:an och svängde in till höger på Lövuddsvägen. Vi passerade laxodlingen och Bogrundets plantskola och fortsatte mot flygplatsen. Efter den långa bron över en av älvfårorna, och den rastplatsen med det märkliga tornet eller konstverket eller vad det nu är, tog det en stund innan vi insåg att det enda sättet att passera under E4:an är att gå på det som såg ut som att vara påfarten, men visade sig vara den rätta vägen till naturreservatet. Precis när vi kommit igenom tunneln såg vi skylten och grusvägen som ledde in där, efter ca fem kilometers promenad från busshållplatsen.
Gångstigarna följer flera långa tungor av sand, med hängbroar emellan sig. Längst ut är det en lång sandstrand som det säkert är jättefint att bada vid när det är varmt. Vi doppade dock bara fötterna. Det finns en massa fina växter i skogen och på stranden. Det är ett väldigt vackert utflyktsställe.
Mer information:
Geologivägen
Naturreservat i Västernorrland
Vi kom dit med buss 609 från Sundsvall, gick av vid Sörberge Norra, fortsatte på vägen över E4:an och svängde in till höger på Lövuddsvägen. Vi passerade laxodlingen och Bogrundets plantskola och fortsatte mot flygplatsen. Efter den långa bron över en av älvfårorna, och den rastplatsen med det märkliga tornet eller konstverket eller vad det nu är, tog det en stund innan vi insåg att det enda sättet att passera under E4:an är att gå på det som såg ut som att vara påfarten, men visade sig vara den rätta vägen till naturreservatet. Precis när vi kommit igenom tunneln såg vi skylten och grusvägen som ledde in där, efter ca fem kilometers promenad från busshållplatsen.
Gångstigarna följer flera långa tungor av sand, med hängbroar emellan sig. Längst ut är det en lång sandstrand som det säkert är jättefint att bada vid när det är varmt. Vi doppade dock bara fötterna. Det finns en massa fina växter i skogen och på stranden. Det är ett väldigt vackert utflyktsställe.
Mer information:
Geologivägen
Naturreservat i Västernorrland
Alnö gamla kyrka och hembygdsgård
I lördags regnade det i Sundsvall. Regnväder är inget bra väder här, eftersom det råder en akut brist på muséer. På Kulturmagasinet finns det några bra och gratis utställningar om Sundsvalls historia, om staden, om Hövdingen i Högom och hans grav från 500-talet, om Medelpads geologi med en cool isgrotta som man kan gå igenom, och litet till. Dessutom brukar det finnas tillfälliga utställningar, mest konst och foto. De räcker till en dags aktiviteter. Men tyvärr regnar det mer än så. Därför får man lyfta blicken ut ur innerstaden och med bilens eller bussarnas hjälp bege sig till grannskapet.
Alnön har en massa fina sandstränder utspridda över ön, och vår ursprungliga plan var att bada där. Men sen kom regnet och vi tänkte att Alnön kanske var värd att åka till ändå. Och det var det.
Alnö gamla kyrka är en vacker liten medeltidskyrka som är väl värd att se. Den ligger en 2 km lång backe upp från busslinje 1:s hållplats Vi Brovägen mellan Alnöbron och Vi centrum. Buss 74 går därifrån till kyrkan om man är litet latare än vi var just den dagen. Kyrkan var öppen alla dagar utom lördagar visade det sig, men det skulle precis vara dop när vi var där, så vi tittade in litet i alla fall.
Hembygdsgården ligger precis bredvid. Där finns ett litet sågverksmuseum inrymd i en sågverkspatronsbostad med en fint snidad dörr. Där visas bilder över sågverken, arbetarna och patronen, kontorsmaterial och inredning. I huset bredvid finns ett café. Sjöutsikten är inte heller helt fel.
Alnöspelets medverkande höll precis på att planera som bäst för sitt sommarspel, men det vet jag inte så mycket om. Nya kyrkan i närheten var inte öppen så den kan jag inte heller rapportera om. Matsäcken åt vi på busshållplatsen, för där finns det tak.
Alnön har en massa fina sandstränder utspridda över ön, och vår ursprungliga plan var att bada där. Men sen kom regnet och vi tänkte att Alnön kanske var värd att åka till ändå. Och det var det.
Alnö gamla kyrka är en vacker liten medeltidskyrka som är väl värd att se. Den ligger en 2 km lång backe upp från busslinje 1:s hållplats Vi Brovägen mellan Alnöbron och Vi centrum. Buss 74 går därifrån till kyrkan om man är litet latare än vi var just den dagen. Kyrkan var öppen alla dagar utom lördagar visade det sig, men det skulle precis vara dop när vi var där, så vi tittade in litet i alla fall.
Hembygdsgården ligger precis bredvid. Där finns ett litet sågverksmuseum inrymd i en sågverkspatronsbostad med en fint snidad dörr. Där visas bilder över sågverken, arbetarna och patronen, kontorsmaterial och inredning. I huset bredvid finns ett café. Sjöutsikten är inte heller helt fel.
Alnöspelets medverkande höll precis på att planera som bäst för sitt sommarspel, men det vet jag inte så mycket om. Nya kyrkan i närheten var inte öppen så den kan jag inte heller rapportera om. Matsäcken åt vi på busshållplatsen, för där finns det tak.
Bland getter, skvadrar och bergatroll
Nu har jag förstått hur Norra Berget fungerar! Man måste lusläsa kalendern, annars ser det tomt och öde ut. När vi har droppat in spontant på friluftsmuséet har bara skvaderboden med tillhörande museum varit öppet, och utsiktstornet på sommaren, då även litet små djur brukar beta i hagarna.
Den här gången hade vi siktat in oss på sagostigen vid fäboden, och genast sprudlade hela friluftsmuséet av liv: det slöjdades, vallades getter, kokades kaffe och lektes på lekplatsen som aldrig förr.
Vi gick på promenad med fäbodstintan och hennes getter, och fick se både bergatroll och älvor. Ingen blev bergtagen den här gången, jag räknade barnen när vi kom fram och de var fortfarande tre. Sen satt vi i timmerkojan och hörde en historia om vittrorna, som man skall hålla sig väl med om man vill att det skall gå bra på gården.
Dock har jag aldrig sett till några skvadrar, vare sig på berget eller i skogen, förutom den uppstoppade i sin monter. Allvarligt talat så misstänker jag faktiskt att han ljög, han som sa att han hade skjutit den i skogen. Jag tror han har tillverkat den själv.
Den här gången hade vi siktat in oss på sagostigen vid fäboden, och genast sprudlade hela friluftsmuséet av liv: det slöjdades, vallades getter, kokades kaffe och lektes på lekplatsen som aldrig förr.
Vi gick på promenad med fäbodstintan och hennes getter, och fick se både bergatroll och älvor. Ingen blev bergtagen den här gången, jag räknade barnen när vi kom fram och de var fortfarande tre. Sen satt vi i timmerkojan och hörde en historia om vittrorna, som man skall hålla sig väl med om man vill att det skall gå bra på gården.
Dock har jag aldrig sett till några skvadrar, vare sig på berget eller i skogen, förutom den uppstoppade i sin monter. Allvarligt talat så misstänker jag faktiskt att han ljög, han som sa att han hade skjutit den i skogen. Jag tror han har tillverkat den själv.
Årets friluftskommun
Jag vet inte vad kriterierna var för att bli utnämnd till årets friluftskommun, men ett var i alla fall tillgänglighet. Av de Sundsvallsbor som bor i tätorten Sundsvall har 97% mindre än 200 meter till en grönyta, enligt Sundsvalls hemsida.
Idag testade vi en av alla aktiviteter på friluftsanläggningen på Södra Berget. Vi gick äventyrsbanan "Björnstigen" som var spännande för barnen, med balansövningar och små klätterklippor, och rätt trevlig för oss vuxna med att göra familjeutflykt på.
Sedan badade vi i Sidsjön, ungefär vid backen där vi åkte skidor och pulka och grillade korv i vintras.
Friluftsliv för mina tankar till något litet mer avskilt läge i skogen, men fina och lättillgängliga utflyktsmål är det i alla fall!
Idag testade vi en av alla aktiviteter på friluftsanläggningen på Södra Berget. Vi gick äventyrsbanan "Björnstigen" som var spännande för barnen, med balansövningar och små klätterklippor, och rätt trevlig för oss vuxna med att göra familjeutflykt på.
Sedan badade vi i Sidsjön, ungefär vid backen där vi åkte skidor och pulka och grillade korv i vintras.
Friluftsliv för mina tankar till något litet mer avskilt läge i skogen, men fina och lättillgängliga utflyktsmål är det i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)