Tallinn för andra gången i år

Jag ville ju åka tillbaka till Tallinn i närtid för att bo på det gamla sovjetiska lyxhotellet Viru. Höstlovet var som upplagt för en liten minisemester, så på onsdagkvällen satte vi oss i bilen mot Kapellskär för att ta transportfärjan till Paldiski och köra till Tallinn.

Vi kom fram på morgonen och började med statykyrkogården och filmmuseet en liten bit utanför stadskärnan, smidigt med bil, fast det tog sin lilla tid från Paldiski. Vi missade en parkering så vi råkade parkera precis nedanför ett monument för folk som blev dödade under sovjettiden. Vi promenerade genom minnesparken och kom fram till museumparken en bit närmare stan. 

Statykyrkogården var favorit i repris, men den här gången orkade jag med filmmuseet också. Det var väldigt fint. Där finns gamla kameror, rekvisita och stop motion-dockor, de har ju en rik tradition av stop motion i Estland, så det var kul att se. Just nu hade de också en utställning med historiska bildprojektorer, som laterna magica.

Vi åkte in till stan och checkade in på hotellet, ställde bilen där och gick ut på stan. Vi hittade en jättefin ukrainsk restaurang som vi åt lunch på, och gick sen i lite antikvitetsbutiker efter Rickards önskemål och såg munkarna i danska trädgården.

På eftermiddagen hade vi bokat turen på KGB-museet på hotellet. Guiden den här gången var yngre och hade bara lite allmänna barndomsminnen från sovjettiden, men det var spännande i alla fall.

Vi åt middag på Olde Hansa, och det var uppskattat. Rickard var överlycklig för det fanns Haggis.

Vi åkte hem redan morgonen därpå eftersom det inte gick någon nattbåt. Vi åt mat på båten men den serverades ganska sent. De fanns brunch på morgonen men det åt vi inte eftersom vi hade ätit hotellfrukost. Vi hade bokat daghytt för att få vara lite i fred och där tog vi det lugnt större delen av resan.

Haapsalu och Häädemeeste

Vi styrde söderut från Tallinn mot Haapsalu på förmiddagen. Där gick vi en bit på en kulturpromenadslinga runt stan, som passerade Ilon Wiklands barndomshem, några anrika kurhotell och platser där kändisar som Tjajkovskij har semestrat. Promenaden går längs havet till en liten sandstrand med anor från förr och nutida lekplats. Där finns också fina strandängar med fåglar och fågeltorn.

Anrikt kurhotell

Utsikt över Afrikastranden från fågeltornet.

Vi fortsatte längs kusten och slog in på en sån där markerad vacker väg, som går genom tallskog och nära havet och genom pittoreska byar. Där hamnade vi i Häädemeeste, där vi först föll för kyrkan, som tyvärr var stängd, och sen såg ett museum som gjorde oss nyfikna.

Museet var ett fint litet hembygdsmuseum inrymd i kommunhuset. En trevlig och engagerad guide berättade om livet i Häädemeeste för länge sen, för mindre länge sen och nu. Namnet Häädemeeste betyder nåt med goda män, eftersom det fanns fiskare som hade räddat livet på folk i sjönöd och de uppkallade byn efter dem.

Det var förstås mycket fokus på fiske och båtbyggeri, och även på livet under Sovjettiden, då de i smyg behöll gamla högtider och traditioner, medan ungdomarna i skolan var med i pionjärerna och övade försvar mot kapitalistisk attack. Byn har nu en 12-årig skola som de kämpar för att behålla fast det går åt samma håll som i Sverige med nedläggningar av mindre skolor till förmån för större. 

De två kyrkorna i byn kommer sig av att ryssarna gav mark till alla som konverterade från protestantiska till rysk-ortodoxa kyrkan för länge sen, och jag antar att det gick till på liknande sätt på flera ställen. 

I omgivningarna finns också stränder, ett fint naturreservat med våtmarker och en fågelstation, men det får bli nästa gång. Det började bli sent så vi fortsatte mot Riga. 

Tallinn

Första anhalten på vår Baltikum-roadtrip påsklovet 2025. Kom med färjan från Kapellskär till Paldiski. Transportfärja, en båt man åker om huvudsyftet är att komma till Estland, snabbare och billigare och lika ändamålsenlig som kryssningskolosserna från Stockholm.

Vi började med att åka de drygt 4 milen till Tallinn, råkade ta kustvägen som var vacker, i synnerhet när den gick nära sanddynerna vid havet. 

Vi tog av vid Saku Suurhall, arenan sponsrad av ölmärket Saku, där Eurovision Song contest hölls 2002. Bakom den ligger friluftsmuseet med en massa hus och intressanta berättelser om dem som hade bott där i olika tider och delar av Estland, satt i sammanhang med händelser i världen runtom. 

Mest speciellt var nog lägenhetshuset från en kolschos. Där finns 4 lägenheter som representerar olika tider. Historien som visades var lite kortfattat: På 1960 och 70-talen hade folk på kolschoserna det relativt bra. När Sovjet upplöstes var det mycket som hände och de som inte hade varit så välbeställda innan Sovjettiden förlorade det de hade och hade inget att gå tillbaka till. Men nu har folk fått det bättre och Estland är ett modernt rikt land.

Efter att ha avslutat med ett besök i handelsboden (godis!) körde vi genom stan till den sovjetiska statykyrkogården vid historiska museet. Också intressant historiskt eftersom flera estniska kommunister presenterades jämte Lenin och Stalin.

I närheten fanns också ett skumt förfallet minnesmärke i form av en grå oblelisk och lite murar och gångar, som handlade om någon båt från andra världskriget.

Vi checkade in på vårt rum på City Center Garden Camping på eftermiddagen. Det är ett udda ställe med konstgräs på golven, som ska ge känslan av att bo utomhus, och där finns både rum och uppställningsplatser för husbilar. Mysigt är det i alla fall. 

När vi hade vilat oss lite gick vi till stan och passerade danska trädgården med tre munkstatyer.

Sen åt vi middag på Olde Hansa, medeltidsinspirerad mat och musikunderhållning på säckpipa och luta. Och ett högljutt sällskap som sjöng svenska snapsvisor, men sånt får man väl ta antar jag.

Flamberad kålrot på Olde Hansa, som vi sköljde ner med jättegott honungsöl.

Morgonen därpå hade vi bokat en tur på kgb-museet på hotell Viru. Där hade all avlyssningsutrustning av någon anledning blivit kvar och guiden berättade intressanta historier om hur Sovjet hade byggt hotell till turister för att skryta om sitt land men kontrollerat dem så att de inte skulle sprida kapitalistiska ideer till lokalbefolkningen.

Utsikt från hotell Viru.

Avlyssningsutrustningen.

Sen gick vi till försvarstornen vid Kiek in de köök och såg på museerna om cafekultur och krig, gick längs muren och i tunnlarna under jorden.

Utsikt över danska trädgården från stadsmuren vid Kiek in de köök.

1970-talets invånare i de gamla försvars/skyddsrumstunnlarna

Vi tog sen lunch/eftermiddagsfika på cafe Maiasmokk och åt estniska piroger och Kamakaka, och sen strosade vi på stan ett tag innan det var dags för middag på Vegan restoran V, av många ansedd vara stans bästa restaurang, alla kategorier, och de hade verkligen bra mat, bra service och härligt rustik miljö.