Båtresor

I år blir det många resor med båt. Till Baltikum, Danmark, Island och Färöarna, Tallinn en gång till och Helsingfors. Sammanlagt ungefär 177 timmar till sjöss, 10 och en halv natt och 5 dagar.

Grunden för allt resande är båt, det var så det började. Båt och häst och vagn, där det senare var väldigt ineffektivt i jämförelse. Tåg är en nymodighet och buss och bil är ännu nyare. Till och med cykel är nytt. De senast tillkomna transportmedlen är så nya så de räknas väl knappt.

Många resetermer kommer från båtar. Ombord, bära av, och även det begrepp som vi borde ha på svenska men inte har: Lufthamn, eller flyghamn. Flygplats låter lika oromantiskt som grönsak, och mindre kul än tamoj. Dessutom kan man säga att båtar seglar trots att de inte har minsta tygbit som liknar ett segel.

Det forskas på hjälpsegel på stora fartyg, som ska minska bränsleförbrukningen. Det blir ju inga vackra segelfartyg som på 1800-talet, faktiskt är det exempel som visas i sjöfartstidningen ganska fult, men det är ju inte estetiken man är ute efter.

Det har tydligen funnits hjälpsegel även på de gamla ångfartygens tid, så de övergav inte vinden helt när de gick över till den moderna fossildriften. Jag undrar lite varför man inte har hört något om forskning på detta tills för alldeles nyligen.

Det sägs ibland att riktiga reseälskares favorittransportmedel är tåget, och det är en favorit hos mig också. Men ju mer jag tänker på det desto mer favorit blir båt. Om man tar sig över ett hav har man liksom rest på riktigt. Nu finns det ju broar nästan överallt om man ska neråt europeiska kontinenten, men broar går också över hav, och är liksom bara substitut för båtar.

Jag tänkte på det när vi åkte till Umeå för att hälsa på våra studerande barn, att hade det varit för 200 år sedan hade vi satt oss på en båt i Fyrisån och åkt till Umeå sjövägen. Det är ju därför alla städer ligger vid vatten. Det är därför dialekter och kulturmönster går efter älvdalarna. Det är därför Sverige växte fram längs Östersjökusten, i nuvarande Sverige och Finland. Och Danmark hade Skåne och Halland som ligger närmare dem, med bara det båtvänliga havet emellan.

Jag avslutar med en målning av Cutty Sark, som jag besökte på en kryssning till Mariehamn i det förra millenniet. Hon är så vacker!

Konsten att åka på bilsemester.

I startgroparna för roadtrip nummer två i år. Har allt blivit mer komplicerat eller har jag bara åkt helt olagligt förut? Det är så mycket man måste ha i bilen i olika länder. Till Baltikum behövde vi, förutom första förbandslåda och reflexvästar, införskaffa en brandsläckare, som det är lag på att ha i bilen i något av länderna, minns inte vilket.

Ska man åka ut på kontinenten ska man ha en massa miljödekaler också nuförtiden. Det har jag aldrig tänkt på, bara satt mig i bilen och kört. I Baltikum och Island behövdes det inte, det kollade jag noga.

Däremot fick jag brev från isländska tullverket för några veckor sedan, för att registrera tillfällig import av ett fordon. Så fick jag fylla i en blankett med en massa information om bilen och datum när vi skulle vara där. 

Kollade på en gång vad man får föra in i landet, och det verkar vara grönt. Campingutrustning, mobiltelefon och andra normala researtiklar för eget bruk, 10 kg mat, specificerat efter om man kom från Europa eller utanför. Ett fordon för turistbruk under begränsad tid.

Ja, det ska väl märkas att man åker utomlands. Snart får man väl stämplar i passet också.

Snart ensam på andra sidan jorden

Vad har jag gett mig in på? Jag var så kaxig när jag köpte biljetter och tänkte att alla 20-åringar klarar detta, så varför skulle inte jag? Samtidigt som jag längtar är jag orolig för en massa saker: Tänk om jag har missuppfattat visumreglerna och inte kommer in i landet, tänk om jag reagerar med överstress om mina bokningar inte går som de ska, tänk om jag blir rånad och bestulen. Jag gick till och med till resebyrån och frågade hur man gör när man flyger, för det har jag inte gjort på 6 år och då var det helt annorlunda än gången innan.

Men lugn, nödplan: Vietnam och Thailand har jag dubbelkollat med både Swedenabroad och ambassaderna, och alla åker dit utan att söka visum innan. Om jag inte kommer in i Kambodja får jag vänta några dagar och göra ett nytt försök, annars går det flyg från Ho Chi Minh-staden till Bangkok. Samma sak om tågen inte går, det finns fler sätt att resa och det finns alltid något ledigt hotellrum. Jag ska ha så lite värdesaker på mig som det bara går, och spara alla bilder online, för de är värdefulla för mig och går inte att ersätta.

Och ensam är väl att ta i. Det finns 100 miljoner vietnameser och en massa andra utländska turister.

Jag har gjort de flesta förberedelserna och inköpen. En väckarklocka för att dubbelsäkra om telefonen är urladdad. Jag ska ta passbilder för det står ibland att man måste ha det till Kambodja, det verkar oklart, men det lugnar mig. Till alla länder verkar man behöva utresebiljett och hotellbokning. Lika bra att boka, man kan ju ta det ombokningsbart om det går.

Jag bokade resa till Bac Ha också. Ska vara lite lugnare än Sapa och lika vackert.

Det blir nog jättebra det här.

Äntligen börjat boka!

Nu har jag bokat två hotellnätter i Hanoi, efter en eftermiddags vånda över vad jag skulle välja. Det kändes ganska bra först, eftersom det finns gott om hyfsade hotell för 200-300 kr natten, men sen blev det jobbigt för att det fanns så många att välja på. Till slut kom jag på att jag naturligtvis borde ta det med de bästa recensionerna och med frukost, eftersom jag tänkte åka på kryssning i Halong och Lan Ha-vikarna tredje morgonen och då är det ju bra med frukost serverad på hotellet. Sen skickade jag en bokning till en kryssning också, men den är inte bekräftad än.

Nu har jag fått hem alla böcker jag har beställt och börjat läsa Krigets sorger, som verkar lovande. Och jag har kommit på att medan vietnameserna dominerar på bokfronten så dominerar thailändarna inom film. Jag har redan sett två av alla som finns på filmkanalerna: Hunger och Doi Boy. Båda var riktigt bra. Enligt en någorlunda pålitlig källa ligger det något i att den skilda tillgången på medier litegrann speglar landsinvånarnas intressen.

På måndag är det 6 veckor kvar. Mindre tid än jag kommer att vara ute och resa. Det närmar sig, och det känns bra att veta vart jag ska ta vägen första dagen i Vietnam.

Åtta veckor kvar

Inget bokat än, förutom flygbiljetterna dit och hem då. Men jag har nog bestämt mig för att inte planera runt marknaden i Bac Ha. Kanske jag ska vänta med bokningen av bergsresan lite till och bara boka några nätter i Hanoi och Lan Ha-kryssningen? Och den långa resan till Saigon. Jag ska nog stanna i Hue och Hoi An några dagar. Då behöver jag inte vara låst till det enda tåget som går från Hanoi på kvällen och kommer fram till Saigon på morgonen heller.

Jag beställde 4 böcker i går:

"Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen" som är en novellantologi med författare från landet och den enda boken jag hittade från Kambodja.

"Skogens salt" av Nguyên Huy Thiêp, en vietnamesisk novellsamling som anses vara klassisk.

"Krigets sorger" av Bao Ninh, som ska vara den bästa skildringen av det amerikanska kriget sägs det.

"Ett dammkorn under dina fötter" av Khamsing Srinawk, en thailändsk novellsamling som också sägs vara klassisk och den enda boken från Thailand som jag hittade på svenska. 

Det ska finnas en till översatt till svenska, "Sightseeing" av Rattawut Lapcharoensap, men den hittade jag bara på engelska och jag ids inte läsa på engelska.

Så började jag se serien "Sympatisören" på en av filmkanalerna igår. Det är ju en bok från början, men om jag ser den som film får jag höra lite vietnamesiska också. Och det var jättekul för jag kunde faktiskt urskilja några ord!

En reseryggsäck, alltså dagtur/handbagage, har jag också införskaffat. En som går att vika ihop och stoppa in i en liten påse. Men viktigast är att den inte är tung och skrymmande för jag lär ju packa allt i packpåsar ändå, så den får fungera som en sån. Och jag hoppas att jag får ta stora ryggsäcken som handbagage. Det har jag gjort förr, den är inte så stor.

Nu så hoppas jag att jag snart kommer igång och bokar några hotellnätter och kryssningen.

Resfeber: Planering inför sommarresan till Sydostasien.

Nu är det bara 10 veckor kvar tills jag åker iväg på det största reseäventyret på många år: 7 veckors rundresa i Sydostasien, med tåg och lokalbuss och vad det nu blir. Backpacking lär det kallas, vad nu det betyder; att man packar i en ryggsäck, som om jag någon gång skulle ha packat på något annat sätt?

Planeringen är i full gång. Flygbiljetterna är köpta. Passet är fixat. Guidebok har införskaffats. Jag har börjat med vaccinationer, och med tanke på att jag nu har hört flera stycken oberoende av varandra som har blivit jättesjuka i denguefeber så kommer jag att köra på allt.

Jag försöker lära mig lite Vietnamesiska och Thailändska. Khmer borde jag också lära mig några ord på men det verkar svårt och skriftspråket ser om möjligt ännu mer komplicerat ut än det Thailändska. Vietnamesiska känns nästan som fusk; de skriver ju med latinska bokstäver. Fransmännens förtjänst. Det är lite prickar och streck på bokstäverna, men man kan i alla fall läsa på ett ungefär vad det står. 

Litteratur från länderna, översatt till svenska, har jag letat och listat. Jag har hittat en novellantologi från Kambodja, två böcker från Thailand, plus en på engelska, och hundratals från Vietnam. Mest förstås om "det amerikanska kriget" som det heter där. Just nu lyssnar jag på "När bergen sjunger" av Phan Que Mai Nguyen, som ljudbok på Biblio. Där finns fler.

Det börjar bli dags att boka lite också. Jag landar i Hanoi den 24 juni och åker från Bangkok den 11 augusti. Första veckan känns bra att ha planerad så jag inte behöver ge mig in i bokningsdjungeln det första jag gör i en helt ny världsdel. Jag vill gärna åka till bergen och vandra och på kryssning i Lan Ha-viken, och gå på någon konsert och vattendockteater. Och ska jag åka nattåg till Saigon sen borde jag boka det så att inte sovkupéerna tar slut. Just nu funderar jag på om jag ska stanna några dagar i Hoi An också, istället för att åka non stop genom hela Vietnam.

Men väl i Saigon blir det bra att bara köra på känn och lösa det längs vägen. Kanske Mekongdeltat, Phnom Pehn, Angkor Wat förstås, ett av huvudmålen med resan, någon badort, gärna mot slutet när jag säkert är lite restrött och troligen längtar efter någon västerlänningsanpassad turistort.

Jag fortsätter med min planering, det är ju en del av resan att drömma, planera och längta.