Höga kustenleden del 2

Så kom den stund när vi skulle fullfölja vandringen som vi påbörjade 2011. Det cirkulerar rykten om att vägen mellan Nordingrå och Skuleberget mest är transportsträcka, så vi bestämde oss för att inte slösa vår värdefulla vandringstid på det, utan tog bussen direkt från Uppsala till Docksta. Vi letade oss igenom ett bostadsområde och en gångbro över E4:an så vi kunde ansluta till leden på andra sidan vägen.

Skuleberget

Utsikt från Skuleberget

Vi började med en bestigning av Skuleberget. Det finns flera olika sätt att ta sig upp på toppen. Förutom leden som går rakt över berget finns fyra via ferrata och en linbana. Vi valde att gå vandringsleden som var väldigt brant, så brant att det stod stegar på de brantaste ställena. Vi gick den lilla omvägen via grottan halvvägs upp, och den var rätt fin med rinnande vatten som droppade ur berget. En liten bit från toppen blev det för mycket för min dotter, så jag gick upp med min ryggsäck och gick sedan ner och hämtade hennes så hon fick gå utan packning resten av vägen. Att fortsätta förbi toppen var inte att tänka på så vi tog oss friheten att övernatta i raststugan. Vi la oss sent och gick upp tidigt och ockuperade bara ett hörn, så vi tyckte inte att vi gjorde så mycket fel.

Dagen därpå fyllde vi på vatten från handfaten på toaletten och fortsatte. Vägen ner på andra sidan berget var inte alls lika brant. Leden fortsätter på en fin stig genom skog och mark, och en bit på väg fram till parkeringen vid Skuleskogens nationalpark.

Skuleskogen

Slåttdalsskrevan

Precis när man kommer ner till havet från den södra parkeringen ligger där en fin sandstrand med flera vindskydd och grillplatser. Det verkar vara en populär tältplats, med avskilda gläntor bland träden. Vi valde ut en glänta åt oss och slog upp tältet, begav oss till ett vindskydd, gjorde upp eld och samspråkade med några andra vandrare på kvällen. Badade gjorde vi också förstås.

Dagen därpå gick vi uppför en lång stigning mot Slåttdalsskrevan. Leden går rakt igenom den smala passagen mellan branta, höga klippväggar, som ger en mäktig känsla. När vi kommit ut på andra sidan betraktade vi den vackra utsikten över sjöarna och havet innan vi gick ner till Tärnättvattnen och tog ett middagsdopp. Vi hade tänkt gå en bit till och det var bra, eftersom övernattningsstugorna redan var fullbokade vid lunchtid.

Vi gick ned mot havet och kom fram ur skogen vid Salsviken. Där hittade vi en liten sandstrand och en fin tältplats där vi övernattade.

Vi vaknade tidigt och tog en morgonpromenad till en bäverdammruin i närheten. Sen packade vi ihop och lämnade parken för en lång transportsträcka på väg.

Köpmanholmen

Byn är inte stor, vi såg förutom bostadshusen en affär, en kyrka och ett museum, men vi var mest intresserade av affären och framför allt dess utbud av glass. Vi vet att det går båtar till några fina öar därifrån, men både kulturella aktiviteter och havsutflykter sparar vi till nästa besök.

Vägen nordväst om Köpmanholmen är visserligen en väg, men en rätt vacker sådan som går utmed havet, dock bebyggd nästan överallt. Ännu bättre blev de förstås när vi kom i Balesuddens naturreservat.

Balesudden

Vi övernattade i vindskyddet strax efter Hålviken. Det ligger en bit över havet med vacker utsikt.

Balestjärnen

Längst in i området finns en avstickare ut på Balesudden. Vi gick fram till Balestjärnen med det svarta, klara, kalkhaltiga vattnet vars smak lovprisas av alla Köpmanholmens invånare. Det smakar Uppsalavatten. Hur man upplever smak styrs alltså av ens fördomar.

Vi gick fram till Bodviken där vi övernattade i stugan. Det var lyx, där fanns t.o.m. madrasser. Tyvärr var det rätt skräpigt, och vi tyckte inte att det var vår sak att bära extra utan bil, och det var tur att vi tänkte så, för det fanns ingenstans att slänga sopor utanför reservatet. Vi fick bära vårt eget skräp alldeles för länge.

Norr om reservatet går leden än en gång på vacker, kustnära, bebyggd väg. Vi fick gå ganska långt innan vi hittade en äng vid vattnet där vi kunde äta lunch innan vi tog oss an den sista biten mot Örnsköldsvik.

Örnsköldsvik

När leden vikt av från landsvägen är det en bit kvar till småtjärnarna, där det finns en stuga med sovmöjligheter vid sjön. Stugan är liten och rymmer ungefär två personer, och det finns grillplats utanför. Vi stötte på en familj där vars barn lyckligtvis ville bo i tält, så vi tog stugan. Det fanns både spis och grillplats, men rätt dåligt med ved, förutom en två decimeter tjock bit, som vi imponerat beskådade familjefadern klyva med en liten lätt yxa. Själva gick vi och samlade i skogen, det gick bra det med, men sen ska jag öva mig på vedhuggning.

Från Småtjärnarna går leden först genom ett litet friluftsområde för Örnsköldsviksborna, med stigar till de små sjöarna: Sen går den genom ett bostadsområde, och över vattnet via en dammkonstruktion som ser väldigt konstig ut för det står tillträde förbjudet och livsfarligt och på egen risk etc. trots att leden är utmärkt där och det finns inget annat ställe att gå över förutom jättestora väg- och järnvägsbroar. Vi träffade ett par som vi frågade och de skrattade och sa att alla gick där.

På andra sidan bostadsområdet ligger Varvsberget som är fritidsområde och skidbacke med fin utsikt över stan och det märkliga röd-gul-gröna huset med balkonger åt alla håll. Vi kom till tågstationen några timmar innan tåget skulle gå och upptäckte att inga förvaringsboxar fanns, p.g.a. ombyggnad. Pressbyråpersonalen var snälla nog att låta oss förvara väskorna där, så vi kunde gå ut och äta på stan.