Del 1. Saltoluokta - Sitojaure tur och retur
Vi började som planerat med att gå längs
Kungsleden från Saltoluokta till Sitojaure, där två i sällskapet fick plats i
stugan, och vi två andra blev hänvisade till att tälta utanför. För min del gick
det bra, för regnet hade inte börjat än. Vi fick ändå sitta inne i stugan med de
andra.
Det varnades för storm, och han som skulle köra oss med båt till Rinim var
tveksam, men kunde tänka sig att köra oss tidigt på morgonen innan stormen. Vi
beslöt oss efter diskussioner för att inte åka in alls, och när båtföraren trots
vårt meddelande kom på morgonen höll han helt med och sa att han hade tänkt
avråda oss. Redan här gav en av oss upp och stannade en natt till i stugan. Vi
tre andra gick tillbaka till Saltoluokta och bodde där en natt. Där gav nummer
två upp och åkte hem, och vi var bara två kvar.
Del 2. Routesvagge i dimma
Det regnade och dimman låg tät,
men vi tog bussen till Ritsem för att se om vi kunde ta en promenad i
Ruotesvagge åtminstone.
Akka i dimma |
Vi gick till Kisurisstugan och låg torrt en natt till, men dagen därpå trotsade
vi regnet och dimman och gav oss in i Ruotesvagge. Vi gick lite förbi
renvaktarstugan vid Routesvarasj och slog upp tältet. Vi såg nästan ingenting.
Dagen därpå gick vi tillbaka, fortfarande i dimma.
I Ruotesvagge |
Del 3. Kisuris-Kutjaure-Vaisaluokta-Akkastugan
Väl tillbaka i Kisuris gav
den tredje av oss upp, och ville ligga kvar i stugan. Jag var ensam kvar att
vilja vandra. Jag ville gå den lilla slingan på Padjelantaleden ner till broarna
där man kan ta Nordkalottleden till Vaisaluokta.
Det slutade regna och dimman lättade, och de sista dagarna hade jag riktigt fint väder.
Padjelantaleden till broarna och Nordkalottleden förbi Kutjaure bjuder på fin utsikt mot Sareks bergsmassiv. Leden går bitvit på åsar som är lämningar från istiden. Jag slog upp tältet ovanför Kutjaurestugan. På morgonen sken solen igen.
Utsikt från tältplatsen |
Sträckan mot Vaisaluokta går igenom en karg, stenig dal. Vacker på det där vilda, råa sättet.