Dalafjällen 2009

Hela stora familjen skulle ut på fjällvandring. Vi hade tillgång till en bil, två tält, två stora ryggsäckar, en barnbärstol, fem sovsäckar och ett gammalt trangiakök. Så vi lastade in allt i bilen och satte oss och körde. Efter en övernattning på badet i Nusnäs hamnade vi i Grövelsjön, ett av min ursprungsfamiljs favorittillhåll, dock mest vintertid. Där är fjällen såväl som skogsskidspåren så nära och så snälla, backarna är små, men för den som vill ligger Idrefjäll nära.

Men nu var det sommar och fjällstationen höljd i grönska. Grövelsjöns vatten lyste blått i dalen och de snälla fjällen låg som böljande gröna kullar framför oss. Packningen tyngde oss vuxna, som dessutom skulle ha ork över att bära lillebror, men han knatade på bra själv, så det underlättade en del. Fem kilometer upp längs leden till Storvätteshågna slog vi upp vårt basläger, njöt av lugnet och tystnaden, åt en måltid bestående av snabbmakaroner och pulversås, något som skulle ha ratats direkt av samtliga hemmavid, men här ute, kryddat av den storslagna naturen, och av några proteinrika myggor, smakade det himmelskt gott.

Dag två gjorde vi vårt toppförsök. Storvätteshågna skulle besegras. Vi tog dagturspackningen och började vandringen. Det gick bra fram till stigningen efter bäcken, då mellansysters ben började säga ifrån. Men även om hon var för stor för den av lillebror nästan outnyttjade bärstolen, var hon liten nog att bäras på ryggen. Så fortsatte färden bitvis i fortsättningen. Vi åt lunch vid sjön precis innan toppen. En stund senare stod hela familjen på Svealands högsta punkt.

Väl nere vid baslägret var några i familjen mätta på fjällvandring för den här gången, så dagen efter rev vi lägret och vandrade tillbaka till fjällstationen.

Vi satte oss i bilen igen och körde längs Övre Dalälvsdalen. Vi tog av vid vägen mot Njupeskär, för ytterligare en dags vandring, men i litet mer låglänt terräng. Stigen går över myrar och genom barrskog, längs bäckar och fram till Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på ca 90 meter. Vattenångan ligger tät nedanför fallet och lockar gröna växter att spira på de fuktiga klipporna. Stigen tillbaka går först litet högre upp bland jättetallar innan den sänker sig ned mot myrmarkerna igen.

Sista natten bodde vi på en av de många spartanska betala-i-lådan-campingplatserna vid älven, det enda campingalternativet som finns i det långsmala naturskyddsområdet. Där grillade vi på eldplatsen vid vindskyddet på kvällen, medan solen sakta gick ner över det stilla flytande vattnet och augustidunklet sänkte sig över oss.