Hemavan 2010

Hemavan ligger i södra Lappland, och känns litet mer svårtillgängligt än Kebnekaise, Sarek och Jämtlandsfjällen från många platser i Sverige, eftersom det inte går tåg dit. För oss som bor norr om Stockholm finns det en direktbuss som heter Lapplandspilen som går tre gånger i veckan. Det går också flyg, men det är miljöovänligt och gick konstiga tider, så det valde vi bort.

Vi ville åka på natten, och eftersom två av veckans tre direktbussar till Hemavan är dagbussar valde vi ändå tåget till Vännäs och bytte till buss där, vilket visade sig vara ett smidigt sätt att ta sig dit, och en stor fördel var ju att ha liggplats åtminstone till kvart i 6 på morgonen. På hemvägen tog vi direktbussen, och det var visserligen ok, men man sover ju inte så bekvämt.

Vi kom fram till Hemavan klockan halv ett på dagen och gick till sittliften ett par km från busshållplatsen vid ICA-affären, men de stängde precis p.g.a. åska, så vi började gå istället. Vi följde ett fyrhjulingsspår som gick genom skidanläggningen fram till Kungsleden. När vi kommit halvvägs sken det upp och vi såg att liften gick igen, men det var ju så dags. Väl uppe på kalfjället började det regna igen så vi slog läger efter några kilometer.

Nästa dag fortsatte vi efter kungsleden. Det var lättvandrat och fint väder. I Viterskalsstugan fyllde vi på godisförrådet, sen tog vi in på leden mot Norra Sytertoppen, som började med ett vad över Syterbäcken. Det var litet djupare än min sjuåriga dotter trodde när hon obekymrat klev ut, vattnet gick över stövelskaften och hon blev skrämd och vände. Hon kom dock över med litet hjälp av mig, som sedan fick gå en runda till för att hämta ryggsäcken.

Men stövlarna var blöta, gympaskorna var inte vattentäta, och marken i Viterskalets mynning var sank. Vi slog upp tältet på en torr avsats i träsket.

Dagen efter fortsatte vi oledat in i mellan de böljande kullarna i Viterskalet, hoppade på stenar över glaciärbäcken från Norra Syterglaciären och kom fram till sjön några kilometer in i dalen. Vi insåg direkt att det var här vi borde ha övernattat! Där fanns gröna, plana ängar med fin utsikt över sjön, men det kändes för tidigt att slå läger än. Vi nöjde oss med en lång lunchpaus med bad i det iskalla vattnet.

Vi gick sedan längre in i dalen och gick upp mot passet där man ser Måskonåjveglaciären. Där var det mycket stenblock och inte lika lättgånget längre. När vi kom upp var vi trötta och ville slå läger, och hur det var så hittade vi en liten mossbevuxen jordplätt mitt i stenhavet, precis lagom stor för vårt tält!

Jag tog en kvällspromenad för att titta på glaciären, gick inte hela vägen ner, men till en hylla ungefär halvvägs med fin utsikt över glaciären och isbräckan mot sjön. Det är verkligen en vacker glaciär!

Dagen därpå följde vi bergssidan förbi de två bergen mot Norra Sytertoppen. Det var stenblock hela vägen. Vi åt lunch i det första passet, lade packningen i det andra, där marken tillfälligtvis var jämnare och litet sumpig. Det är häftigt att komma så nära Norra Syterglaciären. Sedan följde vi leden upp på Norra Sytertoppen. Utsikten var fantastisk! Stupet mot glaciären nedanför gjorde att det sög litet i magen.

Vi gick ned i passet igen och slog upp tältet på en mossbevuxen torr plats. Det blåste, men vi säkrade tältet så gott det gick och hoppades på att det skulle hålla.

Vi vaknade i ett oskadat tält, men omgivna av dimma. Det var långt ifrån den värsta dimman jag har varit med om, den där gången i Jämtland när jag var liten när vi knappt såg marken, men tillräckligt för att fundera över om det verkligen var en bra idé att gå över berget till Syterstugan. Men det kändes ändå rätt så tryggt när jag kom ut och såg de orangea ledmarkeringarna rada upp sig framför mig, så vi tog den vägen i alla fall. Det var synd på utsikten, som säkert hade varit lika bra som på Norra Sytertoppen, annars gick det bra, även om det var kallt och så blött i luften att vi blev genomvåta trots att det inte regnade.

Väl nere från berget slog vi läger på en torr kulle mellan träsken. Dimman låg fortfarande lika tät.

Dimman lättade alltmer under nästa dag, och när vi kom fram till Syterstugan var det klart igen. Vi köpte en korvburk och fruktcocktail och åt, och sedan badade vi i bäcken. Vi gick sedan efter Kungsleden, lättgånget och fint, fram till rastskyddet i Syterskalets mynning, där vi slog upp vårt tält.

Vi gick över de gröna ängarna i Syterskalet i strålande sol. Vi badade igen i Syterbäcken och njöt av den vackra u-dalen med sina branta bergssidor. Vi fyllde på matförrådet igen i Viterskalsstugan och fortsatte sedan till bron där leden delar sig. Vi slog läger på en underbar tältplats vid bäcken.

Sista dagen på vår vandring gick vi de kvarvarande 8 kilometerna tilll Hemavan. Vi passade på att njuta av de vackra vidderna över höjden innan skidanläggningen syntes. Sista biten tog vi den branta stigen efter Kvarnbäcken, som avslutades i nästan djungelliknande vegetation, och vi hamnade alldeles bakom macken tvärs över gatan mot ICA.

Vi unnade oss en middag på pizzerian. Gott efter en vecka med bara frystorkat, sånär som på den där korvburken vid Syterstugan.