Roadtrip i Polen 2018 - Krakow

Eller bilsemester, men roadtrip låter ju klart coolare.

Resan till Krakow var den värsta långköraren sedan Irlands- och Skottlandsresan 2013, men den här gången var det planerat, och båten gick som den skulle. Egentligen hade vi tänkt åka tåg, men det var billigare att boka färjebiljetter med bil än utan, och med mitt halvsmåländska ursprung gjorde vi om resan till bilsemester.

Färjan M/F Wawel har verkligen karaktären av en ombyggd fraktfärja. Att färjan är liten och restaurangerna få gjorde inget eftersom TV-skärmarna visade fotbolls-VM lika bra, och Sverige slog ut Schweiz lika mycket i åttondelsfinalen som på lyxfärjorna. Att maten i den lilla finrestaurangen, som låg inklämd i ett hörn bredvid cafeterian, var vällagad och smakade gott var definitivt en fördel jämfört med de ibland litet mer massproduktionsinriktade Östersjöfärjorna.

Vi kom fram till Gdansk mitt på dagen och körde sedan 60 mil i sträck till Krakow. Tullvägarna i norr och den sista biten längst mot Krakow var fina, breda, raka och jämna, och hade inte särskilt mycket trafik. Mittenbiten däremot var en konstig sträcka, såg ut som en motorväg men var det inte, eftersom det var trafikljus och korsningar överallt, och igenproppat med tung trafik som kryssade ikapp med galna bilförare som tillämpade fri fart och en halvmeterns avstånd till bilen framför. Vi hittade till Friendhouse apartments och till vår privata garageplats. Rummet är litet men det ligger nära gamla stan.

Draken i grottan

Nästa dag promenerade vi till Wawelkullen och såg på kyrkan där Sigismund och en massa andra Vasaättlingar ligger begravda. Den vanliga delen av kyrkan är gratis men för att se kryptan och tornet måste man köpa biljett. I tornet leder en vindlande trätrapplabyrint till några jättestora klockor. Fin utsikt över stan fick man också. Till slottet var dagens biljetter slutsålda när vi kom vid 12-tiden, utom till tronsalen, men vi tyckte att kyrkan räckte som besöksmål. I stället gick vi ner i Polens sista drakes bostad i grottan under slottet, som leder ut till strandpromenaden. Åt italiensk mat på en fin krog till lunch och besökte sen Krakows lilla vaxmuseum.


Dag tre i Krakow strosade vi bara runt i kvarteren runt Oskar Schindlers fabrik, gettomuren och de vackra judiska kvarteren. Vi åt Thaimat idag, och kom på att man ska ge dricks i kontanter vid bordet om man betalar med kort. Det gäller att ha växel alltså.

På fjärde dagens morgon vaknade vi tidigt för att ta oss till Auschwitz och hänga på låset kl 8. Vi hade hört att man måste gå på guidad tur efter 10, och att det kunde bli lång kö vid ingången, så vi tänkte se det på egen hand innan dess. Auschwitz I och Auschwitz II-Birkenau är två olika läger som ligger en bit från varandra, med gratisbuss emellan. Vårt val att börja med Auschwitz I var helt rätt, för det är det som är huvudlägret och som blir fullt av besökare. Det är uppbyggt mer som ett museum och mer uppstyrt än det andra, med utställningar om vad som hände i lägret. Auschwitz II-Birkenau är mer ett minnesmärke. Det är mycket större och inte alls trångt med besökare, så där är det bara att gå in och titta som man vill. Det var dit de ökända tågen kom och folk sorterades och skickades vidare eller gasades.

Auschwitz II - Birkenau

Auschwitz I

Innan vi lämnade Krakow ägnade vi en dag åt ett besök i saltgruvan i Wieliczka. Vi hade förbokat turistturen tre dagar innan, och då var det redan fullt på de turer som gick på de bekvämaste tiderna. Det är en lång tur som börjar med en evighetslång trappa ungefär 100 meter ner under jorden. Vi blev visade uppbyggda scener om arbetet i gruvan, historia och berättelser om gruvan, saltskulpturer, den stora katedralen som visas på alla reklambilder, underjordiska sjöar och vattendrag.

Stora katedralen i saltgruvan i Wieliczka

Vi rörde oss nedåt hela tiden och undrade hur vi skulle komma upp till ytan igen, och det var faktiskt inte helt enkelt. Utgången gick med en utgångsguide en lång bit genom de nyare delarna, som var i bruk till 1996, och där man kunde se litet nyare maskiner. Till slut kom vi fram till några trånga, skrangliga hissar som vi gissar är gamla arbetarhissar från slutet av 1900-talet. Hela besöket tog tre timmar, som utlovat i informationen.