Färöarna

 Vi anlände alltså till Torshavn kl 03:00 färöisk tid den 18 juli. Vi hade planerat att åka till Gjogv och runtom öarna i norr, men det var så dimmigt så att vi vände. Senare fick vi veta att det nästan alltid är dimma i Torshavn på somrarna, men det är klarare väder norrut, så det hade kanske blivit bra i alla fall.

Istället åkte vi till Kirkjuböur. Det har liknats vid Färöarnas gamla Uppsala, och det har varit biskopssäte och det fanns tre kyrkor på gång samtidigt en gång i tiden. Numera finns det en hel kyrka, som var öppen när vi kom, så det var bara att traska in, en stor ruin av den andra kyrkan, och lite rester av den tredje.

Vi åkte tillbaka till Torshavn för att reka lite, och gick till turistinformationen som var öppen men obemannad, så man kunde ta lite broschyrer. Sen strosade vi lite på stan, i de gamla kvarteren i Tinganes, och till Skansin, en gammal försvarsanläggning med kanoner från 1700-talet och andra världskriget.

När konstmuseet öppnade åkte vi dit. Det var fint uppbyggt i teman med tavlor av hav, sten, upp, traditioner, landskap.

Sen var vi trötta på dimman och styrde norrut för att se om det var bättre där, och det var det. Vi kom till Saksun, där det finns ett litet museum i en gammal bondgård med hus med torvtak, och ett fik som hade kaffe och våfflor. Sen åkte vi tillbaka till Torshavn, checkade in på campingen och vilade där resten av eftermiddagen.

Dagen efter hade det klarnat och solen sken. Vi tog en biltur norrut. Först kom vi till Tjörnuvik, som är en mysig liten by vackert belägen i en fjord. Det är fin utsikt till "jätten och kärringen", några klippor i havet som ska illustrera något ur en saga som går ut på att herr och fru jätte skulle släpa med sig Färöarna, men sen gick solen upp och de blev förstenade. På torget satt en trevlig man och sålde kaffe och våfflor. Han tog bara kontanter, men man kunde ta en bild på hans adress och skicka pengar i efterhand. Tyvärr sa han att han skulle lägga ner nästa år och flytta till Torshavn permanent. Annars var han guide för bussresenärer. Han växte upp i byn som hade 105 invånare och skola när han var barn, men 40 invånare och 14 km till närmaste skola nu.

Sen åkte vi över bergspasset till Gjogv, via en utsiktsplats där man kunde se jätten och kärringen en gång till, lite närmare i en annan vinkel. Gjogv är en annan mysig by, lite större utan att vara stor, och har en häftig naturhamn långt nere i en skreva. På vägen tillbaka råkade vi åka fel och ta samma väg som vi åkt dit, så vi fick inte se rondellkonsten i Eysteroyartunneln idag som vi hade planerat.

Tredje dagen på Färöarna var det dimma i Torshavn igen. Vi såg alla tre ställena för nationalmuseet. Det första är det största museet, om geologi, historia, arkeologi, kultur, lite gravar, de två vikingagravar de har hittat på Färöarna, en i Sandur och en som vi såg lite av igår i Tjörnuvik, bänksidorna från kyrkan i Kirkjuböur, några fiskebåtar och lite om fiskeindustrin från förr till nu.

Det andra stället är ett friluftsmuseum på en gammal gård i närheten, och det tredje är en valfångsstation en bra bit norrut, på samma väg som vi åkt förr, mot Tjörnuvik. Den var jätteintressant. De har sparat den gamla stationen som industriminne och där finns den jättestora plattformen med vinschar där de drog upp valarna, tryckkokarna där de stoppade ner de styckade delarna, och separatorer och torkar som användes till att utvinna olja och valmjöl.

Vi hade ju ett tag på oss tills båten gick, och det utnyttjade vi till att göra en utflykt till lite fler ställen i norr. Vi tog en tur till Fuglafjördur, genom undervattenstunneln (som det finns mellan nästan alla öar) till Klaksvik och ut till Vidareydi. Det sades vara mer dramatiska klippor på nordöarna men det var ganska dramatiskt på de andra öarna också tyckte jag. Kul att se lite mer av öarna i alla fall.

Vägen hem tog vi genom Eysteroyartunneln, som är den längsta, och dyraste, undervattenstunneln, men har det där konstverket av traditionellt dansande färöingar i rondellen. Konstigt att det tar så mycket mer emot att betala för tunnlar än för färjor egentligen. Om färjorna, som gick innan tunnlarna byggdes, hade kostat lika mycket skulle jag inte ha på det tänkt på ens. Och det var enkelt att betala genom att gå in på hemsidan i efterhand.

Väl tillbaka i Torshavn åkte vi till puben i Brandan hotell där de hade levande musik av en finsk/färöisk folkmusikgrupp som spelade irländsk och finsk musik. Trevlig avslutning innan vi åkte på båten halv tolv på natten.