Västfjordarna

Efter Borgarnes ville vi till Västfjordarna, så vi sträckkörde till Latrabjarg, Europas västligaste punkt och en känd fågelklippa.

Det var spännande körning! Vi åkte över vackra bergspass och längs fjordar, de sista milen på en smal, ojämn grusväg som slingrade i serpentiner längs bergsväggarna. Väl framme fanns ett fantastiskt fågelberg med tiotusentals fåglar av olika arter och jag var inte ensam om att leka med kamerans teleobjektiv.

Vi valde att inte stanna på campingen därute. Det blåste rätt bra vid Latrabjarg och vi ville försäkra oss om att inte köra den läbbiga vägen i eventuellt dåligt väder.

Vi åkte till Patreksfjördur istället. Enkel och fin camping i lä, med vacker utsikt. Patreksfjördur är en fin liten by med vackra vyer, några statyer, en liten hamn och ett badhus förstås. Vi tog en liten tur på stan på morgonen innan vi åkte vidare. 

Vi tog den längre vägen mot Isafjördur, delvis grusväg, över bergspass, svindlande vackra dalar, snöfläckar vid vägkanten, vattenfall och små fjällsjöar.

Isafjördur är lite större och verkar mer turistanpassat. Vi bokade bord på Tjörudhusid. Det var fullbokat kl 18 men vi fick plats 20.30. Vi tog in på ett hyfsat billigt hostel för campingen låg en bit från stan. Isafjördur Inn. Jättefint och relativt prisvärt!

Vi promenerade till kulturhuset, ett stort hus som hade tjänat som sjukhus men nu är bibliotek, arkiv, och konst- och fotoutställning, men det var tyvärr stängt.

Sen gick vi till bymuseet som handlade om fiske, båtar, fiskarsamhället och dess människor, fiskare, kommunister och kapitalister. De visade en lång film om fiskare någon gång tidigt 1900-tal, i början av slutet på det traditionella fisket. Dragspelsutställning på övervåningen och en liten tornplattform med lite utsikt.

Buffen på Tjörudhusid var verkligen delikat! Hummersoppa och en massa färsk fisk tillredd på olika sätt. En del av fisken var fångad så sent som idag. Inte orimligt dyrt heller, ca 850 kr för buffe och öl per person.

Nästa dag lämnade vi Isafjördur och fortsatte längs kusten. Vi stannade vid fjällrävscentret i Sudavik. Där finns information om fjällrävar och människans relation till dem, som förr i tiden verkar ha liknat vår relation till vargen. De är inte hotade på Island, det är bara Skandinavien som har det problemet med konkurrens av rödrävar. 2 levande rävar fanns också och låg och slappade i solen i en inhägnad.

Vägen fortsatte in i och ut ur fjordarna, men nu var det asfalterat. I Holmavik gick vi på museet för häxkonst och fick veta lite om häxkonster och häxbränning. 

Vi tog sen den enklaste vägen tillbaka mot väg 1 och stannade vid Laugar camping vid Gudrunnarlaug, ett naturligt, gratis, litet varmbad, inte jättevarmt men ungefär som en babysimpool. Vi gick en av de 4 vandringsleder som utgick därifrån, det blev lite längre än vi trodde, eftersom leden vi hade tänkt gå var kortare än vi trodde så vi missade avtagsstigen. Vackert var det i alla fall.