När vi kommit ut på väg 1 igen passerade vi 2 kyrkor. Thingeyrakirkja var stängd men hade vacker utsida och omgivningar, och man kunde tjuvtitta på strärntaket genom fönstret. Vidimyri torvkyrka var öppen och mycket intressant. Trästommen är original från mitten av 1800-talet men torvtaket, som går ner till marken, byts då och då. De två båsen i fram var inte för fint folk utan det vänstra för ogifta kvinnor och det högra, närmast predikstolen, för odygdiga kvinnor som prästen behövde ha pli på. Numera är det oregelbundna gudstjänster och förrättningar för upp till 100 personer! Trångt!
Vi åkte också genom Blönduos, en mysig by där kyrkan användes för boende men det finns en annan kyrka också.
Campingen i Varmahlid ligger i en av Islands få skogar, planterad av en entusiast i forskningssyfte eller nåt. Många arter, presenterade med små skyltar som i en botanisk trädgård. Det finns en stig i skogen till ett minnesmärke.
Vi såg att det var konsert i Siglufjörður den 10 juli, så vi bestämde oss för att passera Akureyri den 9:e och åka till Siglufjörður sen. I Akureyri tittade vi lite på stan och kyrkan, och satte oss sen på ett cafe och skrev vykort. Ja, vi tillhör de sista entusiasterna.
Vägen till Siglufjörður går genom 3 långa tunnlar, varav en 3 km lång enfilig. Ingen bra ide. Mötesplatser finns men det kändes läskigt ändå.
Siglufjörður är däremot en superfin by. Ser ut som en småstad fast det är en by. Campingen är väldigt central, typ på torget. Det var 4 platser kvar där när vi kom vid 14.30-tiden, men det finns lite andra campingområden också.
Vi hade en heldag då vi började med sillmuseet, som är det finaste museet på den här resan. Det är inrymt i flera gamla byggnader från sillindustritiden i byn.
Det första huset är uppbyggt som en hamn med en massa båtar, varav man kan gå in i det största, med matburkar i skåpen och kläder i lådorna. Ute på bryggan är det bodar, redskap och försäljare i form av trädockor, och det spelas en gammal film på väggen så man får intrycket av att befinna sig i hamnen med verksamheten igång.
Det andra huset är den gamla fiskfabriken där det tillverkades fiskmjöl och fiskolja, med maskiner och bilder på arbetare vid maskinerna. Det tredje huset är ett av över 100 salterier som fanns i byn, med bostäder för sillflickorna, unga tjejer som kom från hela Island och säsongsarbetade, på övervåningen.
Folkmusikcentrumet ingick i samma biljett, och dit gick vi på eftermiddagen. De hade information om upptecknade sånger och de som samlade in, framför allt han som grundade centrumet. Lite instrument, långspel, ungefär som hummel, och isländsk fiol, lite som psalmodikon, två strängar på en bräda.
Men det har mest varit sång på Island. Rimur är deras stora tradition, med strikta versmått och rimregler och melodin har varit sekundär. Sen är det berättande sånger om allt möjligt, fiske, vädret, djur. Därför är det ganska simpla melodier, men troligen har sångarna ornamenterat dem också. Tvåstämmiga sånger med parallella terser eller kvinter blandat med unison sång är också vanligt.
Det spelades videor med musik och dans och det finns datorer som man kunde klicka sig fram till det man ville se. Danserna som visades var ganska avancerade med många turer och dansas mest av entusiaster berättade guiden. Det fanns något som liknade balladdans också. Efter det gick vi och tog en öl på det lokala bryggeriet.
På kvällen var det konsert med två mycket bra dragspelare. En tjej från byn, Ásta Soffía Þorgeirsdóttir, och en kille från Röros, Daniel Falcon Græsdal, och de spelade blandad musik från Norge, Island och övriga världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar