White Lady är egentligen en shaman, som förvandlas till ett djur i transdans, och det är fler gestalter som är blandningar av djur och människor på klippmålningen. Den är ungefär 1000 år gammal, från den tiden alla var bushmän sa guiden. Själv kom han inte från Sanfolket men ett annat folk som också har klickljud i språket. De har 4 klick, San har 7.
Vi campade i den lilla f.d. gruvstaden Uis. Förr hade de tenngruvor, och det gick bra tills världsmarknadspriset sjönk och stan höll på att dö ut. Men då kom turismen igång och de lyckades sälja in staden som ett lämpligt stopp för att titta på klippmålningarna på väg mellan Swakopmund och Etosha.
Den 12 juli lämnade vi campingen tidigt och gav oss av norrut. Det finns en hel del byar längs vägen, med hyddor och getter, som tillhör himba och herrero-folken. Vi stannade vid rn liten souvenirmarknad, tror det är herrero, där kvinnorna bär trekantiga hattar. Där sålde de egenhändigt gjorda grejer som i bergen i Vietnam.
Nu kommer en liten fundering om de där byvandringarna som erbjuds här och var. Jag kände mig rätt obekväm med det eftersom de innebär att man betalar för att se någons hem. Jag är visserligen intresserad av hur folk lever men vill hellre se det på museum. Jag gick alltså inte på någon av dem, och det var fler som kände som jag, även om de som gick tyckte att det var ok.
Den första himbabyn hade en skola vid parkeringen, några bänkar och tavla under ett tak, och de hade en låda för donationer som det kändes rätt att lägga en slant i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar