Sydvästra Namibia

På kvällen den 6 juli kom vi till campingen vid Orange river i Namibia. De hade en finare men lika kall pool, och bar med brasa i en gammal trädrot på marken.

Upp tidigt för att paddla på Orange river, som är uppkallad efter nederländska kungahuset. 7 av oss 11 var med. Vi åkte en bit uppströms och la i kanoterna och paddlade tillbaka till campingen. Mestadels lugnt vatten men några små strömmar. Det var kul! Vi såg gråhägrar och någon annan hägerliknande fågel och små apor.

Åkte vidare till Fish river Canyon, Afrikas största canyon och världens näst största. Gick en bit längs kanten, med fantastisk utsikt.

Vi bodde över på hotell i Keemanshoop. De har både sydafrikanska och vanliga europeiska eluttag här också. Inga problem med laddningsställen.

Tidigt nästa morgon åkte vi till Giants playground, som är gamla lavaformationer som ser ut som att jättebarn har lekt med klossar.

Sen quiver tree-forest, ett träd i aloe-familjen som är vanligt men skyddat eftersom det ryktas om att det finns diamanter under, så folk grävde upp dem.

Quiver trees är giftiga så de använde dem som pilgift. De sköt djuret i benet och högg av benet direkt när djuret hade dött, så att giftet inte skulle sprida sig i kroppen.

Träden är också ihåliga och porösa inuti så folk gröpte ur dem och använde som pilkoger. Bladen kan användas som pilspetsskydd.

Nästa dag fortsatte vi med ökensightseekng i Namib-Naukunf nationalpark. Vi lämnade campingen tidigt för att hänga på låset när de öppnade grindarna i soluppgången.

Dune 45 är en av alla många röda sanddyner och den gick vi upp på. Rätt jobbigt att pulsa i sanden men de flesta av oss kom hela vägen upp.

Sedan till Dead vlei som är en uttorkad flodbädd sedan sanddynerna la sig i vägen för vattenflödet, med tusenåriga trädstammar kvar.

Nästa stopp var Afrikas minsta canyon, Sesriem canyon, bara 15 meter djup och 1 km lång. Man kunde lätt gå ner och den var jättemysig med häftiga klippformationer, små grottor och sånt.

Vi passerade Solitaire, ett ställe i ingenstans som hade bageri med kaffe och äppelpaj och en massa skumma bilvrak utanför.

När vi kom till campingen skulle vi på "bushman-upplevelse" fast det där med "bushmän" används helt fel. San är de som kallas bushmän nuförtiden, men det finns en massa Khoi-San folk och andra folk som alla levde i bushen för inte så länge sen.

Guiden pratade om att de borrar över 200 m för att få vatten här och han visade en blomma som verkade uttorkad men slog ut när han hällde vatten på den. Han visade ett Acaciaträd med ett jättestort fågelbo där de bor i en stor koloni.

Sen såg vi på solnedgången och guiden berättade om olika folkslag som trängts undan när staterna bildades, men sen kommit tillbaka, San-folket, som vägrade acceptera att djur kunde tillhöra någon och tog boskap, och bönderna jagade San-folket som man jagar vargar i Sverige, men de var smartare och lurade in bönderna i bakhåll och dödade tillbaka.

Guiden dansade också sitt eget folks festdans och berättade hur mycket mer de kunde äta nät de dansade ner maten, och om nomaderna som lämnade de gamla bakom sig och om en växt som gjorde en berusad och sen dog man, och vi funderade efteråt om vi borde ha frågat om gamlingarna åt den när de hade lämnats.

Han ritade också i sanden hur dynerna rörde sig och stängde in flodvatten i omgångar inåt land så att öknen breder ut sig. Sen åkte vi tillbaka till campingen och åt middag.