Swakopmund

Den 9 juli körde vi till Swakopmund. Det tog sin lilla tid fast det bara var drygt 20 mil. Vi passerade stenbockens vändkrets.

Sen såg vi det fantastiska "månlandskapet" som bildats när de tektoniska plattorna skjutits mot varandra för myriarder år sen och bildat stenskärvor som ligger i exakt samma riktning i alla berg i ett helt fashinerande randmönster.

Sen såg vi flamingor i Walvis bay. Både de mindre grå och de större vit/rosa.

Sen skulle vi på nåt aktivitetscentrum ocv se en reklamvideo men jag hade redan bedtämt mig för att bara strosa på stan.

När vi checkat in på hotellet åt vi middag på restaurang Napolitana som har all slags mat, även lokal. Jag lärde mig att Hansa-öl är från stan. Vanlig lager, inget märkvärdigt. Windhoek-ölet är snäppet bättre. De serverar i frysta glas så ölet fryser lite och har små isbitar i.

Nästa dag tog jag en långpromenad runt stan. På promenaden till museet passerade jag några vackra gamla tyska hus, några minnesmonument och fyren.

Museet var spännande och lite rörigt. Där finns geologi, flora och fauna till lands och sjöss, sjöfarts-, oxvagns- och järnvägshistoria, arkeologi, information om Namibias olika folkslag, om kolonisatörerna och kolonisationen och de folkmord och klncentrationsläger de utsatte lokalbefolkningen för.

Tjuvkikade lite på en skollektion, då elever på studiebedök i grå/gula skoluniformer stod och läste högt i kör ur ett häfte med information om olika saker på museet.

Jag gick vidare längs stranden men det var inget vidare badväder så jag nöjde mig med att doppa fötterna.

Gick vidare till folkmordsmonumentet vid begravningsplatsen.

Passerade den gamla järnvägsstationen, några kyrkor som tyvärr var stängda, och såg sedan konstgalleriet i Woerman Haus.

De hade en utställning med teckningar gjorda av barn i townshipet och man kunde köpa och donera pengar till projekt där. Kul att se vad barnen valde att måla, allt från Svampbob fyrkant till vackra bilder av sanddyner med böljandd skuggor. Jag köpte några vykort gjorda av några som vunnit en vykortstävling.

Man kunde gå upp i tornet, men det var dimma och började bli sent så jag gick och köpte lite mat som jag värmde i mikron i pentryt i rummet och hade en lugn "hemma"-kväll.

När vi körde ut ur Swakopmund dagen därpå passerade vi Wlotskabaken, en semesterort i ingenstans med färgglada hus, mdn ingen får bo där så de bara semestrar litd och åker hem. Sen såg vi skelettkusten och vraket Zeila. Skelettet på bilden är av sälben.

Vi tittade på ett fält med lavar men såg inget för man fick inte gå in. Man jag hade sett lite lavar på museet igår så det var okej. Sen åkte vi vidare till Brandberg.