Årets tur är den mest särpräglade och mest avancerade jag har gjort i fjällvandringsväg. Enastående vacker, unik miljö med massor av variation. Är man blase på Sarek och vill ha något riktigt speciellt och mer krävande kan man ge sig på det här området.
Jag kom till Ritsem mitt på dagen den 30 juli, och tog båten till Vaisaluokta. Den här dagen skulle jag bara upp för den långa backen och sedan vila. Dagen därpå fortsatte jag till Kutjaurestugan. Jag kom dit tidigt och ägnade resten av dagen åt att ta det lugnt, njuta och ladda upp inför äventyret mot norska gränsen.
Den 1 augusti gick jag de 6 lättgångna km till broarna där Padjelantaleden och Nordkalottleden möts. Där hade jag stämt träff med Madde som kom från andra hållet. Hon kom vid 14-tiden, varm efter vandringen i den brännande solen. Vi hade en lång lunchpaus och följde sen stigen till Saluhavrre sameviste för att fylla på vatten och fråga om råd.
I backen upp på Svartinjunjes finns mycket vide och inget vatten. Det finns en ås att gå på, den syns inte så bra nedifrån, men ligger något norr om mitten av backen, upp mot toppen. Vi kom en bit upp innan vi höll på att duka under av värmen. Vi slog läger och precis då kom ett oväder med blåst, regn och åska över oss. Vi gjorde som det rekommenderas, satte oss på skumplastliggunderlagen och väntade ut åskan. Allt gick bra. Snart var ovädret bortblåst.
Vi övernattade och fortsatte nästa dag med att kryssa på åsarna mellan videsnår och träsk fram till Gievgesjavrasj. Det är en härlig badsjö. Lite lerbotten, men lagom varm för att svalka sig och simma i. Vi gick norr om sjön och fortsatte upp i passet och på hyllan söder om Svartijåkkå. Hittade en ok tältplats vid sjön 769, myggig och något ojämn, men det gick bra att sova där.
Nästa dag började med ett oproblematiskt vad över inloppet till sjön 774 öster om Arajavre. Vi gick runt kullen på norrsidan och kom till en fantastiskt vacker vik i Arajavre med strand och ängar. Vi rastade där och bara njöt av utsikten. Det var is kvar i vattnet så det var kallt.
Vi fortsatte sedan längs sjön och in i nästa vackra dal med 3 sjöar, den sista lite gömd bakom en kulle. Vi gick längst ut på berget och möttes av en storslagen utsikt över Vastenjaure, Virihaure och de snöstrimmiga bergen runtom. Det var lättgången fjällhed, men söder om Baktegiesjjavrasj fanns ett vad som ingen har pratat om men som vi upplevde som det värsta på hela turen. Inte mest för att det, nu med hög vattenföring, nådde till mitten av knäna och var jätteströmt, men för att det var väldigt nära det höga vattenfallet nedanför och det kändes rätt läskigt. Annars var vattenfallet mäktigt.
Efter vadet gick vi upp på höjden för att gå ner mot Hurrejåkkå men kom för högt så vi fick kryssa mellan terrasser och branter, vackert blombevuxna men lite jobbiga. Längre ner såg marken jämnare ut. Vi hittade en fin tältplats på en hylla med utsikt.
Hurrejåkkå i högvatten var ett enkelt vad vid utbuktningen där det ser ut som en triangel med en ö. Två fåror där det var strömt men inte djupt och en där det var djupt men inte strömt. Bortom det fanns rösen upp på berget, som vi följde till måttlig höjd på andra sidan, där rösena fortsatte ner mot vattnet. Vi höll lite höjd längs Guovdelisjåkkå ända in i dalen där det var tre vad, 2 jättelätta och det mittersta helt ok, och ett fint vattenfall att titta på.
Vi fortsatte längs Guovdelisjåkkå och försökte hålla oss ovanför snöfälten. Öster om Guovdelisjavrasj finns en liten sjöliknande utbuktning med ett enkelt vad i mitten.
Här börjar ett område med klippor som korsar vägen, med snöfält i sprickorna emellan. Man får leta sig fram till ställen där det går att ta sig ner och upp igen bland sprickorna, och använda händerna ibland. En bit upp i backen hittade vi en vacker tältplats där vi övernattade.
Dagen efter fortsatte vi att kryssa mellan klipporna och snöfälten runt Rastesjavrasj och in i dalen. Det här området är rätt jobbigt att ta sig igenom. Kanske finns det rösen, några tyskar vi mötte hävdade att de hade sett rösen på andra sidan bäcken i dalen, vilket innebär två vad, men vi såg inga. Första röset vi såg var ungefär vid sjö 710, i backen upp mot de små sjöarna vid norska gränsen. Det här är ett helt fascinerande område med väldigt speciell miljö. Granitklippor som ser ut som klippor vid havet fast i fjällformat. Otroligt vackert!
Backen ner mot norska gränsen är också en stenhäll, som nu lyckligtvis var torr, men jag kan tänka mig att den kan bli hal vid regn. Rösena visade sig fortsätta och övergå i stigen till Ragohytta, som är utmärkt på norska sidan på kartan. Vi passerade gränsen som utmärktes av en liten gul skylt mitt i ödemarken. Rolig gränsövergång, både i ordets svenska och norska betydelse.
Hyttan var upptagen av två polacker, men vi fick i alla fall äta och ställa packningen inne, så slog vi upp våra tält utanför.
I Rago nationalpark finns en välmarkerad led men det är ändå ingen söndagspromenad i trädgården. Det är väldigt vackert, men bitvis svårgånget med brant blockterräng och lite scrambling på klippor och några vad. Vi hade utsikt över dalen med Storskogsvattnet och tre bergskammar bakåt. Ju längre ner vi kom desto grönare blev det med fjällbjörkar och så småningom barrträd.
Efter lunch bestämde vi oss för att gå till Storskogshytta och nöja oss med utsikten över Litlverivassforsen från andra sidan dalen. Jag som precis har varit på Island kände ett större behov av att ta det lugnt än att se ytterligare ett vattenfall, och Madde hade redan sett vattenfallet förra året. Stugan ligger i relativt myggfri torr tallskog. Vi var själva där, för de andra besökarna i området ville hellre bo i tält. Fin stuga, det finns till och med el med solpaneler, det fanns i Ragohytta också, så man kan ladda telefonerna och tända lampor.
Sista dagen gick vi de sista 8 km till Lakshol. Första dagen på vår vandring som det regnade. Det var dock bara ungefär halva tiden och det gjorde inget eftersom vi visste att vi skulle sova torra och varma inomhus till kvällen. Det var mer lättgångna sträckor nu men fram till de sista kilometrarna var det en hel del riktigt branta upp- och nergångar längs bergväggen. Stigen går genom skogen med fantastisk utsikt över dalen med Litlverivassforsen och några mindre vattenfall.
En brant nedstigning ledde oss till en klyfta med en älv med underbart turkost, klart vatten, och alla gröna nyanser var jättevackra tillsammans.
Från Lakshol tog vi taxi till Fauske där vi hade bokat rum på hotell, åt middagsbuffe, tvättade oss själva och lite kläder för att vara fräscha till tågresan dagen efter, och fick en god välförtjänt sömn.
 |
| Vår färdväg |
