Hassela Ski Resort

Beläget i Norra Hälsingland ligger Hassela på ganska bra avstånd för en kortsemester från både Sundsvall och Uppsala, och allt däremellan. Det är hyfsat stort och varierat för sitt läge, så pass att en person utan alltför stora krav kan roa sig i två dagar utan att tröttna. Det går att göra små rundturer i liftsystemet, och så kan man ju utnyttja det lilla glesbevuxna skogsområdet mellan pisterna på det lilla berget bakom det stora berget, för litet enkel offpiståkning mellan granarna.

Badet är också helt ok. Ett jätteplus för isvakskopian utanför bastun några meter från huvudbyggnaden.

Jag skulle vilja åka dit med mina barn. De skulle trivas i barnbackarna närmast hotellet, ha kul i lekbassängen, med dess små krökar, grunda områden och grottan med minivattenfall, och gilla pysselrummet med papper och färger.

Jag tog mig sedan enkelt därifrån med buss till Hudiksvall på fredagkvällen. Det går inte bussar varje dag, men y-buss och x-trafik går några gånger i veckan. I Hudiksvall hade jag sedan en timme och tjugo minuters väntetid, som jag ägnade åt att titta litet på stan, som ser litet trevligt småcharmig ut i en besökares ögon. Sedan åt jag middag på Hot chili, en prisvärd thairestaurang alldeles bakom de röda bodarna, innan tåget gick vidare mot Uppsala.

Biotopia

Jätten Kastanj och Maja Tumvante

Med anledning av kemins år så hade de utställning om Kemi för energi och klimat på Biotopia idag. Det gav oss inspiration att åka dit. Biotopia är redan utan kemiutställning ett trevligt litet familjemuseum, med fint uppbyggda landskapsscener med uppstoppade djur och ljud- och ljusillustrationer på övervåningen och litet information om Upplands geologi och natur, och en pysselhörna på nedervåningen, där barnen gjorde "knoppisar".

Kemiutställningen höll till i experimentverkstaden. Det som fascinerade mig mest var forskningen om hur man kan använda genmodifierade alger och cyanobakterier, och artificiell fotosyntes till att producera biodiesel och vätgas. Kanske går det även att tillverka läkemedel och andra saker genom att klippa in lämpliga gener i fotosyntetiserande mikroorganismer?

Barnen fick tillverka egen slime av polyvinylalkohol, borax och karamellfärg. Sen gjorde de solceller genom att klämma ihop blåbärssaft, membran, elektrolyt och blyertspennakladd mellan två glasskivor, och koppla sladdar till. Och byggde molekyler av filtbollar och tandpetare.

Asiatisk afton i Stockholm

Så kom vi äntligen till skott och gick på Östasiatiska muséets utställning om Kinas terrakottaarmé.

Den var maffig, utställd i två långa bergrum, förut tillhörande försvarsmankten, under Skeppsholmskyrkan. Det ena rummet handlade om Qin-dynastin, när kejsaren försökte ena Kinas provinser genom att införa gemensamma mått, mynt och skriftspråk, med hjälp av mäktiga arméer. En sådan armé ville han ha som vakt vid sin grav, för han skulle regera där i evighet. Figurerna var större än vanliga människor, övermänskliga, och stod avvaktande och väntade på slaget. Deras storlek och kläder visade deras rang, och de var tillverkade av schabloner som gick att variera mycket. Det avvaktande lugnet är en kontrast mot t.ex. europeiska bilder från den tiden, där stridsscener är vanliga.

Det andra rummet handlade om Han-dynastin, som kom strax efter. Där var det också viktigt att vara odödlig, att ha arméer som skydd, boskap som matförråd, tjänare och underhållare, allt i terrakotta. Kejsarens alkemister gjorde även dekokter, en del innehållande jade, som dracks ur jadebägare och sades leda till odödlighet, men i verkligheten mycket väl kan ha haft motsatt verkan. Rituella föremål som cirkelrunda bi-skivor och bilder av de fyra väderstreckens djur finns också utställda.

Efteråt åt vi på New Peking City vid Östermalmstog. Visserligen är restaurangen mer japansk-mongolsk-asiatisk, men namnet har i alla fall en doft av Kina. På buffén finns, förutom de vanliga "Biff med bambuskott", "Kycklingspett med jordnötssås" och "Friterade räkor i sötsur sås", både sushi och en buffé av rått kött, fisk, skaldjur, nudlar och grönsaker, som smaksätts med såser av olika slag och steks. Friterade bananer med glass ingår förstås också.

Härskarkonst på Nationalmuseet i Stockholm

I helgen var vi kulturella nog att besöka Nationalmuseet i Stockholm. Anledningen var att vi var nyfikna på utställningen om Härskarkonst som pågår fram till i Januari, och som visar några av Napoleons, Alexander I:s och Karl XIV Johans konstföremål från vardag och krig, som de använde till att befästa sin makt. En hel del inlånade saker från Erimitaget i St Petersburg och från Frankrike förgyllde utställningen bokstavligen.

När våra barn tröttnat, som barn gör, fortsatte de till verkstaden och tillverkade aliens av lera. Och vi fick se att det finns ett färgglatt picknickrum där, vilket kan reducera antalet restaurangbesök som alltid blir nödvändiga för familjer med trötta barn vars magar och munnar skriker så fort de närmar sig en korvkiosk.

Vemdalen och Storhogna året runt

Vinter

Skolresan till Vemdalsskalet vintern 1990 var en både rolig och intelligenshöjande utflykt. Jag och min kompis hade veckan innan blivit allvarlig avrådda av vår fysiklärare att åka dit, eftersom det var helgen innan centralprovet och ingen av oss hade lyckats särskilt bra på den senaste skrivningen. Nog för att vi tog med läroböckerna, och min kompis gick nog även runt och bar på den ett tag, men ingen av oss öppnade dem så vitt jag kan minnas.

I stället hade vi en fantastisk långweekend med massor av skidåkning och festligheter i campingstugan, dock inget besök på skalets disco, eftersom vi var de enda som fyllt 18 år och inte var så sugna på att gå dit utan resten av sällskapet. Björnrikes disco kom visserligen alla in på, men så var vårt sällskap de enda som var där på den mer familjeorienterade anläggningen.

Nuförtiden har kanske skidanläggningen utökats något, och i och med att Storhogna och Klövsjö har byggts ihop finns det fler litet medelstora liftsystem i området.

Och hur gick det med centralprovet i fysik? Jo, vi två var naturligtvis de som fick bäst resultat i klassen. Fjälluft är onekligen bra för hjärnkapaciteten.

Vår

Sista veckan i april 1995 låg snön fortfarande kvar på både på fjället och nedanför, men vägarna blev mer och mer bara under de dagar vi var där. Vi åkte i Vemdalsskalets backar en dag, där liftarna fortfarande var igång, men eftersom turåkning är mer gratis, så blev det den här gången mer av den varan i trakten av Storhogna där vi bodde i stugområdet. Terrängen är flack, och snällare fjäll att åka skidor i får man leta efter. Spåren går vackert över heden, och om bilen går sönder, som vårt skrälle behagade göra, är det bara att spänna på sig laggen och ta Karl XI:s spår till Vemdalsskalets affär och fylla på matförrådet i ryggsäcken.

Sommar

I augusti 2003 blev det mer vandring än skidåkning. Leden mot Fallmoran var lika fin som på vintern, men betydligt grönare. Dessutom blev det en del hjortronplockning. På hotellet avnjöt vi måltiderna i den grönskande vinterträdgården, och badade i poolen och bubbelpoolen, och eftersom vi åkte med en stor grupp fick vi även förmånen att testa den vedeldade bastun och badtunnan som ligger ett hundratal meter från huvudbyggnaden.

Höst

I förra veckan, 13-14 oktober 2010 hade de första snöflingorna redan fallit och lagt sig som ett tunt puder över de ännu skönjbart höstfärgsprakande vidderna. Vi bodde åter på hotellet i Storhogna, och vandrade både den två och en halv kilometer långa hotellslingan och en längre rundvandring mot Samevistet strax innan Fallmoran, och vidare ned och tillbaka längs Karl XI:s led. Båda var omväxlande, i synnerhet naturligtvis den längre, som bjöd på varierande naturupplevelser i lättgången terräng.

Även om höstkylan tagit den mesta av grönskan utomhus, så var vinterträdgården lika grön som förra gången. Badtunnan var dock inte längre vedeldad, men lika utomhus som förr, vilket gjorde kontrasten till den kalla luften intressant.

Bland getter, skvadrar och bergatroll

Nu har jag förstått hur Norra Berget fungerar! Man måste lusläsa kalendern, annars ser det tomt och öde ut. När vi har droppat in spontant på friluftsmuséet har bara skvaderboden med tillhörande museum varit öppet, och utsiktstornet på sommaren, då även litet små djur brukar beta i hagarna.

Den här gången hade vi siktat in oss på sagostigen vid fäboden, och genast sprudlade hela friluftsmuséet av liv: det slöjdades, vallades getter, kokades kaffe och lektes på lekplatsen som aldrig förr.

Vi gick på promenad med fäbodstintan och hennes getter, och fick se både bergatroll och älvor. Ingen blev bergtagen den här gången, jag räknade barnen när vi kom fram och de var fortfarande tre. Sen satt vi i timmerkojan och hörde en historia om vittrorna, som man skall hålla sig väl med om man vill att det skall gå bra på gården.

Dock har jag aldrig sett till några skvadrar, vare sig på berget eller i skogen, förutom den uppstoppade i sin monter. Allvarligt talat så misstänker jag faktiskt att han ljög, han som sa att han hade skjutit den i skogen. Jag tror han har tillverkat den själv.

Årets friluftskommun

Jag vet inte vad kriterierna var för att bli utnämnd till årets friluftskommun, men ett var i alla fall tillgänglighet. Av de Sundsvallsbor som bor i tätorten Sundsvall har 97% mindre än 200 meter till en grönyta, enligt Sundsvalls hemsida.

Idag testade vi en av alla aktiviteter på friluftsanläggningen på Södra Berget. Vi gick äventyrsbanan "Björnstigen" som var spännande för barnen, med balansövningar och små klätterklippor, och rätt trevlig för oss vuxna med att göra familjeutflykt på.

Sedan badade vi i Sidsjön, ungefär vid backen där vi åkte skidor och pulka och grillade korv i vintras.

Friluftsliv för mina tankar till något litet mer avskilt läge i skogen, men fina och lättillgängliga utflyktsmål är det i alla fall!