Skridskor på Dalkarlskärret

Dalkarlskärret, beläget nära Hammarskog, är en fågelsjö på sommarhalvåret och en fin skridskobana på vintern. I dag har det varit kallt ett tag, så isen ligger fin och tjock på sjön. En plätt nära bryggan och en bana runt den lilla sjön är plogad. Isen är rätt svåråkt en bit av banan, men större delen är väldigt trevlig.

Förr om åren har det känts väldigt tryggt att åka där för djupet i sjön har varit en halvmeter, men nu har de tydligen muddrat, så djupet är hela en och en halv meter, vilket gör mig mer tveksam till att känna den där riktiga säkerheten om att inget mer än att jag blir blöt om fötterna kommer att hända om jag går igenom isen. Det är dock fortfarande en väldigt fin plats att åka skridskor på och en fin utflyktsplats med grillmöjligheter. Man får bara tänka litet mer på säkerhetsutrustningen, som alltid när man åker på en sjöis.

Runt sjön går en stig som passar bra att vandra året runt, men framför allt under fågelsäsongen, när det är läge att klättra upp i de två fågeltornen som finns placerade runt sjön. Det är en bra vandringsslinga för små barn med liten ork att gå. Ett plus är klippblocken vid bortersta sidan av sjön, där det finns små grottor att utforska och leka i.

Man kan även följa lederna som hör till Hammarskogs friluftsområde, en kort slinga som leder till den parkering som ligger en bit bort från sjön, eller längre slingor hela vägen till herrgården. Bra vintrar med mycket snö finns preparerade skidspår, annars är spåren hemmagjorda av oss skidentusiaster som vill åka skidor ändå. Många har åkt skidor på sjön också, så om en skidåkare och en skridskoåkare vill slå sig ihop och åka tillsammans så går det utmärkt det med.

Höga kustenleden del 2

Så kom den stund när vi skulle fullfölja vandringen som vi påbörjade 2011. Det cirkulerar rykten om att vägen mellan Nordingrå och Skuleberget mest är transportsträcka, så vi bestämde oss för att inte slösa vår värdefulla vandringstid på det, utan tog bussen direkt från Uppsala till Docksta. Vi letade oss igenom ett bostadsområde och en gångbro över E4:an så vi kunde ansluta till leden på andra sidan vägen.

Skuleberget

Utsikt från Skuleberget

Vi började med en bestigning av Skuleberget. Det finns flera olika sätt att ta sig upp på toppen. Förutom leden som går rakt över berget finns fyra via ferrata och en linbana. Vi valde att gå vandringsleden som var väldigt brant, så brant att det stod stegar på de brantaste ställena. Vi gick den lilla omvägen via grottan halvvägs upp, och den var rätt fin med rinnande vatten som droppade ur berget. En liten bit från toppen blev det för mycket för min dotter, så jag gick upp med min ryggsäck och gick sedan ner och hämtade hennes så hon fick gå utan packning resten av vägen. Att fortsätta förbi toppen var inte att tänka på så vi tog oss friheten att övernatta i raststugan. Vi la oss sent och gick upp tidigt och ockuperade bara ett hörn, så vi tyckte inte att vi gjorde så mycket fel.

Dagen därpå fyllde vi på vatten från handfaten på toaletten och fortsatte. Vägen ner på andra sidan berget var inte alls lika brant. Leden fortsätter på en fin stig genom skog och mark, och en bit på väg fram till parkeringen vid Skuleskogens nationalpark.

Skuleskogen

Slåttdalsskrevan

Precis när man kommer ner till havet från den södra parkeringen ligger där en fin sandstrand med flera vindskydd och grillplatser. Det verkar vara en populär tältplats, med avskilda gläntor bland träden. Vi valde ut en glänta åt oss och slog upp tältet, begav oss till ett vindskydd, gjorde upp eld och samspråkade med några andra vandrare på kvällen. Badade gjorde vi också förstås.

Dagen därpå gick vi uppför en lång stigning mot Slåttdalsskrevan. Leden går rakt igenom den smala passagen mellan branta, höga klippväggar, som ger en mäktig känsla. När vi kommit ut på andra sidan betraktade vi den vackra utsikten över sjöarna och havet innan vi gick ner till Tärnättvattnen och tog ett middagsdopp. Vi hade tänkt gå en bit till och det var bra, eftersom övernattningsstugorna redan var fullbokade vid lunchtid.

Vi gick ned mot havet och kom fram ur skogen vid Salsviken. Där hittade vi en liten sandstrand och en fin tältplats där vi övernattade.

Vi vaknade tidigt och tog en morgonpromenad till en bäverdammruin i närheten. Sen packade vi ihop och lämnade parken för en lång transportsträcka på väg.

Köpmanholmen

Byn är inte stor, vi såg förutom bostadshusen en affär, en kyrka och ett museum, men vi var mest intresserade av affären och framför allt dess utbud av glass. Vi vet att det går båtar till några fina öar därifrån, men både kulturella aktiviteter och havsutflykter sparar vi till nästa besök.

Vägen nordväst om Köpmanholmen är visserligen en väg, men en rätt vacker sådan som går utmed havet, dock bebyggd nästan överallt. Ännu bättre blev de förstås när vi kom i Balesuddens naturreservat.

Balesudden

Vi övernattade i vindskyddet strax efter Hålviken. Det ligger en bit över havet med vacker utsikt.

Balestjärnen

Längst in i området finns en avstickare ut på Balesudden. Vi gick fram till Balestjärnen med det svarta, klara, kalkhaltiga vattnet vars smak lovprisas av alla Köpmanholmens invånare. Det smakar Uppsalavatten. Hur man upplever smak styrs alltså av ens fördomar.

Vi gick fram till Bodviken där vi övernattade i stugan. Det var lyx, där fanns t.o.m. madrasser. Tyvärr var det rätt skräpigt, och vi tyckte inte att det var vår sak att bära extra utan bil, och det var tur att vi tänkte så, för det fanns ingenstans att slänga sopor utanför reservatet. Vi fick bära vårt eget skräp alldeles för länge.

Norr om reservatet går leden än en gång på vacker, kustnära, bebyggd väg. Vi fick gå ganska långt innan vi hittade en äng vid vattnet där vi kunde äta lunch innan vi tog oss an den sista biten mot Örnsköldsvik.

Örnsköldsvik

När leden vikt av från landsvägen är det en bit kvar till småtjärnarna, där det finns en stuga med sovmöjligheter vid sjön. Stugan är liten och rymmer ungefär två personer, och det finns grillplats utanför. Vi stötte på en familj där vars barn lyckligtvis ville bo i tält, så vi tog stugan. Det fanns både spis och grillplats, men rätt dåligt med ved, förutom en två decimeter tjock bit, som vi imponerat beskådade familjefadern klyva med en liten lätt yxa. Själva gick vi och samlade i skogen, det gick bra det med, men sen ska jag öva mig på vedhuggning.

Från Småtjärnarna går leden först genom ett litet friluftsområde för Örnsköldsviksborna, med stigar till de små sjöarna: Sen går den genom ett bostadsområde, och över vattnet via en dammkonstruktion som ser väldigt konstig ut för det står tillträde förbjudet och livsfarligt och på egen risk etc. trots att leden är utmärkt där och det finns inget annat ställe att gå över förutom jättestora väg- och järnvägsbroar. Vi träffade ett par som vi frågade och de skrattade och sa att alla gick där.

På andra sidan bostadsområdet ligger Varvsberget som är fritidsområde och skidbacke med fin utsikt över stan och det märkliga röd-gul-gröna huset med balkonger åt alla håll. Vi kom till tågstationen några timmar innan tåget skulle gå och upptäckte att inga förvaringsboxar fanns, p.g.a. ombyggnad. Pressbyråpersonalen var snälla nog att låta oss förvara väskorna där, så vi kunde gå ut och äta på stan.

Gå till Länna, ta katten hem.

Första delen av Upplandsleden avbryts snabbt av en lång sträcka på landsväg, och det är inte så kul om man har barn på sin första vandring med sig, så vi bad om skjuts till Kroken, där en relativt bilvägsfri sträcka till Länna, via Fjällnora, börjar.

Där grusvägen slutar går leden på en lättgången stig genom skogen. Första anhalten är Edagården, en lägergård med badplats. Det var inget läger där för tillfället, och vi träffade på några pålitliga personer som sa att det var fritt fram att tälta på gräsmattan vid badet, så det gjorde vi. Toaletterna var dock trasiga efter ett åsknedslag, men vi hade både picknickbord och grillplats, och det är ju lyx, om det nu inte är så torrt och blåsigt att eldningsförbud råder.

Pålsundet

Dagen därpå vek vi av den riktiga leden norr om Norreda och gick på sjön Ramsens västra sida. Stigen går en bit ovanför sjön med fin utsikt.

Vid Pålsundet blev det spännande, för där finns en dragflotte som man skall dra sig över vattnet med. Barnen blev förstås osams om vem som skulle dra, men vi kom till sist över och kunde rasta och bada vid Fjällnora.

Forntida skärgård vid Lötsjön

Norr om Fjällnora blir leden en s.k. Natur- och kulturstig med olika stationer som berättar om olika naturtyper, djur och växter som finns där, och spår av mänsklig aktivitet som kolning och jordbruk. Vid Lötsjön finns ytterligare en badplats. Vi sov i vindskyddet strax norr om Länna. Vi det laget hade vi slut på vatten och det var knepigt att ta sig fram till sjön.

Vi tog tåget tillbaka till Uppsala nästa morgon. Att stå ensamma på den lilla stationen mitt ute på landet var nästan samma känsla som att åka från Abisko östra eller något annat udda ställe. Det var dieseltåg till Marielund, där vi bytte till Ångtåg efter en fika i cafeet.

Bilsemester 2014. Del 3: Västra och norra Tyskland

En bit av Aachens katedral

Aachen är en fantastiskt fin tysk stad nästan på Belgiska gränsen. Katedralen är ruskigt gammal, från 786, och djävulens finger sitter i dörren, sen det slets av då stadens innevånare hade lurat honom på pengar och han blev litet putt på dem och försökte komma in. Han sparkade på dörren också, så sprickan syns än. Karl den stores kvarlevor ligger i katedralen och tronen som han satt på kan man skymta på en läktare.

På stan finns många kuriösa sevärdheter, som en fontän med armar som går att ändra ställning på, ett uråldrig rådhus och en liten betongkruksträdgård på torget.

Där finns också ett brunnshus med vatten från varma källor, som smakar som att det är litet för mycket mineraler i.

I närheten ligger berget med både treriksmötet mellan Belgien, Nederländerna och Tyskland, och Nederländernas högsta punkt, som faktiskt verkar vara hela 322 meter enligt alla källor på nätet.

Vi tar en avstickare till Nederländerna, och den skriver jag om här.

Poolen på travemündecampingen

På hemvägen till Rostock campade vi på vår favoritcamping i Travemünde, som inte ligger vid havet, men som har en dammliknande pool med biologisk rening, näckrosor och vass.

Vi tar vägen förbi Wismar och inspekterar Sveriges sista koloni, en pittoresk småstad med vackra hus och ett stort torg.

Havstillgången är det dock dåligt med. Stranden i Warnemünde var så fullproppad med folk att vi inte fick plats. Det går säkert att hitta tillgängliga badställen, men vi hade inte riktigt tid innan båten gick.

Bilsemester 2014. Del 4: Nederländerna

Nederländernas tak.

Nederländernas högsta punkt besteg vi från Aachen. Vaalserberg är faktiskt hela 322 m.ö.h. och det var högre än jag trodde.

Därefter åkte vi till Amsterdam för att göra två saker: Gå på tekniska muséet och äta indonesisk mat.

Vi hade varit i Amsterdam året innan och tittat på bl.a. blomstermarknaden och Rembrandtststyn på torget. Hittade då en bra indonesisk restaurang på gatan med alla stånd där de säljer tulpaner och cannabisplantor, som serverade riestafel, en massa små rätter som serveras med ris. Läckert uppbyggd stad också, med kanaler som ett spindelnät runt centrum.

Tekniska muséet kom vi till på eftermiddagen, men vi skulle ha behövt mer tid. Där finns interaktiva utställningar om hur vatten går runt i staden och hur en fabrik fungerar och mycket mer. Spännande att utforska både för riktiga barn och förvuxna barn.

Indonesisk mat ska man äta i Amsterdam, för det finns många personer med ursprung i den gamla kolonin. Vi åt riestafel på samma krog som förra året. I år hade vi inte lika bråttom hem, så vi campade både här och i Travemünde på vägen.

Enligt guideboken finns det ingen camping i centrala Amsterdam, men vi höll inte med om det, kanske för att vår definition av "centralt" är annorlunda än deras. Campingen låg precis utanför centrum, men knappast utanför staden.

Vägen tillbaka till Tyskland tog vi över de vallar som byggts för att hålla havsvattnet borta. Det är en speciell känsla att åka på en motorväg med vatten på båda sidorna.

Bilsemester 2014. Del 2: Frankrike

Verdun

Fort de Douaumont

Det första stoppet när vi hade passerat gränsen från Tyskland till Frankrike var Verdun, där vi såg på slagfältet med några bunkrar som användes fram till första världskriget, och en krigskyrkogård. 

Det första var benhuset Ossuaire de Douaumont, där det finns en massa oidentifierade soldater begravda i en märklig byggnad som påminner litetgrann om en enorm ubåt.

I närheten finns också Fort de Douaumont, en läskig befästning med kanoner, sovsalar och hygienanläggningar, där fukten i betongen har hunnit bilda droppstenar under de 100 år som gått sen den användes.

En bit bort finns en annan bunker, Fort de Vaux, som liknar den första men även har en sjukhusvrå, en telegrafstation och ett brevduvehägn.

Campingen där vi bodde var så fin att vi stannade en dag extra. Poolen med vattenrutschbanor användes flitigt av oss i det varma och soliga vädret.

Paris och Versailles

Vår middag på Brasserie Flo

Det tog en dag för oss, inklusive rusningstidskön i ringen runt Paris, att ta oss till Versailles där vi siktat in oss på en av två campingar av helt olika lyxkaraktär. Vi hittade den lyxigaste och dyraste, Huttopia, först, så vi tog den eftersom det inte kändes som att vi hade tid och ork för mer funderingar just då. Det var fortfarande lågsäsongspris, så vi blev inte ruinerade, och den är fin, med pool och terrasserade campingtomter, om man som vi ber om en husvagnstomt istället för att bo på tältängen. Att jorden förvandlas till geggamoja vid minsta regn är inte campingens fel.

Dag två gjorde vi vårt fjärde besök i Paris. Vi började med att se Louvren en gång till, sen lunchpicknickade vi i en liten park mitt i stan, åkte till den lilla frihetsgudinnan som står i Seine och åkte sen tillbaka till centrala staden och åt på Flo. Det blev skajdjursplafond den här gången, till ackompanjemang av ett självspelande piano.

Temple d'amour

Nästa dag promenerade vi till slottet i Versailles. När vi såg kön till huvudbyggnaden tackade vi för att vi redan hade sett den, och styrde stegen mot Trianon och Marie Antoinettes hus, som hon använde som reträtt från staden, istället. Där var det betydligt lugnare och lagom mycket att se. De tre minipalatsen har praktfulla rum med fina möbler och de ligger i en elegant park med olika trädgårdar och dekorationer.

Loiredalen

Att huvudsyftet med att åka till Loiredalen var att titta på slott var inget jag förstod när jag var barn och åkte kanalbåt där. Landskapet är idylliskt och det finns gott om enkla campingar som tilltalade mina föräldrar. Visst var vi nog på något slott, men mest för att fika i cafét.

Loirestranden vid campingen

Det här besöket blev desto slottstätare. Vi bodde på en camping i Blois, som var litet mindre billig utan att vara direkt dyr, för den hade pool, något som visade sig helt onödigt eftersom det gick utmärkt att bada i floden och det är en gåta för mig att folk inte gör det. Jag gissar på tradition. Eller så är de rädda för att bli bitna av uttrarna som simmade omkring där på kvällarna.

Slottet i Blois består av fyra delar från olika tidsperioder: en gotisk från 1200-talet, en flamboyansk från ca 1500, en rennässansk från 1500-talet och en klassisistisk från 1600-talet. Rådsalen och kung Francois I:s sovrum är magnifika. Där finns också en del stuckaturdetaljer och konst utställda.

Bloggaren framför Chenonceau

Chenonceau är byggt rakt över floden. Där finns förutom gallerierna och sovrummen en labyrint i trädgården, ett välutrustat kök i källaren och ett kapell som förkläddes till vedbod under revolutionen.

Pagode de Chanteloupe

Pagode de Chanteloupe är det enda som återstår av ett slott som förstördes i revolutionen. Man kommer dit genom en japansk trädgård och kan klättra de 44 meterna upp för att se en svindlande vy. Vid utgången finns det en massa utomhusspel som var kul att testa.

Chambord är häftigt, för det har en dubbelspiraltrappa, där två personer kan gå åt varsitt håll utan att mötas. Litet läskigt i och för sig när man har små barn att hålla reda på och inte kan vara säker på att man ser dem på språng i trappan. Eftersom det är byggt som jaktslott rymmer det en hel del jakttroféer, och på takterrassen kan man se på utsikten över trädgården.

Leonardos slusskonstruktion

Cheverny tjänade som förlaga till Tintins slott, minus sidorna. Den privata våningen innehåller bl.a. barnkammare och hobbyrum, och i vapenrummet finns även en bärstol och andra resegrejer från 1600-talet. I orangeriet finns apelsiner och café. Tintinmuseét utanför slottet är kul, med en massa spännande specialeffekter från historier i böckerna.

I Amboise ligger Leonardo da Vincis grav, men det spännande slottet är Clos Lucé som ligger en liten bit bort. Förutom att Leonardo har bott där när han var på besök, så är hela trädgården fylld av hans uppfinningar, som man får pröva och leka med.

Pierrefonds och Compiègne

Torget i Pierrefonds

Sista anhalten i Frankrike gjorde vi för att se på tågvagnen som både tyskar och fransmän skrivit under kapitulationer i. I Compiègne finns förutom tågvagnen stora monument som berättar om hur de ärorika fransmännen besegrat de kriminella tyskarna. Själva stan och dess rådhus verkar det heller inte vara något fel på, men det åkte vi bara förbi som hastigast.

Vi hittade istället till den lilla pärlan Pierrefonds och en trevlig camping med mogna plommon på träden. Ett stort om än litet rekonstruerat slott låg på höjden och i stan fanns fina hus, en park med sjö och en nedlagd järnvägsstation.

Vi fortsätter till Tyskland.

Bilsemester 2014. Del 1: Östra och södra Tyskland.

Efter en traditionsenlig midsommarafton styrde vi mot Trelleborg på midsommardagen. Vi skulle ta nattfärjan mot Rostock, men färjor tycks inte gilla oss, så den gick sönder den här gången också. Vi blev omdirigerade mot Swinocije och det gick nästan lika bra, förutom att vi bestämde oss för att vända varvet och börja med Tyskland innan Frankrike.

Gustav II Adolfs kyrka

från Swinocije brände vi på ner till Lützen. Där gick vi på visning vid Gustav II Adolfs kyrka och såg ut över slätten där det berömda slaget ägde rum. Bredvid finns en park med promenadvägar och djur.

Vi tog in på en camping med en badplats som såg nedlagd ut. Sjön var pytteliten och gick att gå runt på en stig. Det var en trivsam camping med trevlig personal. Där fanns också en liten restaurang som vi åt på. Billigt var det också.

Julaffären i
Rothenburg

Nästa dag åkte vi söderut. Campade i Bamberg och fortsatte direkt till Rothenburg. Där tog vi en promenad på stadsmuren, strosade på stan över torget med rådhuset som har ett klockspel som vi tyvärr missade. Vi tittade också på den vansinniga julpyntaffären Käthe Wohlfahrt som säljer julsaker året runt, och köpte en adventskalender som souvenir.

Det fanns två små campingar bredvid varandra som såg rätt likvärdiga ut, så vi tog den som vi hittade till först.

Nästa dag tittade vi in i den lilla kyrkan bredvid campingen och fortsatte till Frankrike.