Tisdag: Två timmar försenade p.g.a. snön och litet andra saker. Anlände till vårt västra grannlands huvudstads sentralstasjon och promenerade ett par kilometer för att checka in på Oslo Apartments, till vår lägenhet alldeles vid stationen, lika lång väg tillbaka. Lägenheten är superfin! Kan rekommenderas!
Ut på stan och handla litet frukostmat till morgondagen och sen ta en vegohamburgare på the Scotsman, som också är supertrevligt och kan rekommenderas. Avslutade med en öl till på en krog till innan vi gick hem och knöt oss inför morgondagens äventyr.
Dagens tips: Köp öl innan kl 20:00 i matbutiken. Köp inte bärs över huvud taget!
Onsdag: Köpte ett Oslo pass, som ger oss fri åkning på lokaltrafiken och inträde på ett gäng museer. Invigde det på tunnelbanan till Frognerseteren. Åt Römmegröt, typ gräddfilsgröt, på kaféet. Intressant rätt, jag tyckte det var gott och påminde litet om youghurtsnacksen i tropiskt godis-plocket. Vi såg att en massa människor åkte kälke, så vi tänkte utforska det mer senare.
Men först tog vi en promenad ner till Holmenkollenbacken. Där hittade vi till Holmenkollens skidmuseum efter att ha kommit fram till att man går in på nordsidan, ungefär på mitten, i nivå med hoppet. Det var jättespännande! Utställningar från syd- och nordpolsexpeditioner och skidor av alla slag från för tusentals år sen till nu, vissa vackert dekorerade till och med. Där fanns också hissen upp i hopptornet och utsikten.
Och nu kommer vi till kälkåkandet. Upp igen till Frognerseteren och hyra kälke. Vi valde de som såg gedignast, och säkert dyrast ut, av tre hyrställen, de kostade 175 NOK inkl. hjälm och solbriller. Det finns en backe, ca 2 km lång, ned till tunnelbanan 7 stationer bort. Efter åket tar man tunnelbanan upp och åker igen. Det var jättekul och absolut värt pengarna!
Dagens tips: Ta med varma kläder till Frognerseteren! Och man kan ta med egen pulka.
Vinter! Snö! Skidor!
Jag har åkt skidor nästan varje helg sedan vi kom hem från Vemdalen. När man bor på ett ställe där det inte är så snösäkert är det tur att det finns konstgjorda vinteraktiviteter så att man kan leka vinter och ha det nästan lika bra som om det vore vinter i verkligheten.
Är det riktigt snö- och islöst finns alltid studenternas konstfrusna isbana. Bara att packa skridskorna och picknickkorgen och ge sig iväg till vintersportarenan. Flera år har det varit nästan den enda möjligheten att utöva vintersport, så det är tur att den finns så man inte blir helt vinterlös. Men i år har vi faktiskt haft turen att ha is på Dalkarlskärret. En mysig sjö att åka på, litet ojämn is bara.
Är det litet kallt öppnar sig en hel massa möjligheter, även då natursnön är för grund att åka skidor på. Flera helger i rad har vi skidat i Granåsens konstnöspår i södra Upplands skidmetropol Bålsta. Spåret är bara 2 km, men man kan ju köra några varv. Våffelstugan gör att det nästan känns som i fjällen. Tyvärr har slalombacken inte riktigt kommit igång i år. Annars är den helt ok att ta några åk i. Det är ju inte i klass med Vemdalsskalet, men vad kan man förvänta sig mitt på slätten?
En backe som däremot är igång är Skattmansöbacken, så dit åkte vi idag. Ett trevligt ställe, i samma stil som Bålstabacken. I Skattmansö finns dessutom riktiga knappliftar, till skillnad från i Bålsta, som bara hade små byglar som man fick åka med risk att slå sönder ryggen varje uppfärd. Det bästa med dagen var att det snöade på riktigt! Det känns som att det är en ganska verklig vinter i år trots allt!
Är det riktigt snö- och islöst finns alltid studenternas konstfrusna isbana. Bara att packa skridskorna och picknickkorgen och ge sig iväg till vintersportarenan. Flera år har det varit nästan den enda möjligheten att utöva vintersport, så det är tur att den finns så man inte blir helt vinterlös. Men i år har vi faktiskt haft turen att ha is på Dalkarlskärret. En mysig sjö att åka på, litet ojämn is bara.
Är det litet kallt öppnar sig en hel massa möjligheter, även då natursnön är för grund att åka skidor på. Flera helger i rad har vi skidat i Granåsens konstnöspår i södra Upplands skidmetropol Bålsta. Spåret är bara 2 km, men man kan ju köra några varv. Våffelstugan gör att det nästan känns som i fjällen. Tyvärr har slalombacken inte riktigt kommit igång i år. Annars är den helt ok att ta några åk i. Det är ju inte i klass med Vemdalsskalet, men vad kan man förvänta sig mitt på slätten?
![]() |
| Skattmansöbacken |
En backe som däremot är igång är Skattmansöbacken, så dit åkte vi idag. Ett trevligt ställe, i samma stil som Bålstabacken. I Skattmansö finns dessutom riktiga knappliftar, till skillnad från i Bålsta, som bara hade små byglar som man fick åka med risk att slå sönder ryggen varje uppfärd. Det bästa med dagen var att det snöade på riktigt! Det känns som att det är en ganska verklig vinter i år trots allt!
Ytterligare en årstid i Vemdalen
Jag funderar på att ha som utmaning att besöka Vemdalen under alla månader på året. Ett julfirande och även december är avprickat.
Vi anlände till Floda gård dagen före julafton. På julafton åt vi julbord på Vemdalsskalets högfjällshotells restaurang. Det var trevligt och gott men jag hittade ingen sillsallad. Sällskapsrummet på Floda gård lämpade sig sedan utmärkt för julklappsutdelning och sällskapsspel.
Juldagsmorgonen inleddes med julotta i Vemdalens kyrka. Fin musik med en morgonpigg kör och en vettig predikan om att göra något åt det vi hör, med anknytning till herdarna som gick till Betlehem för att ta reda på om det de hört stämde - källkritik - och sprida budskapet för att få till litet aktivitet, istället för att bara ägna oss åt fikarumssnack (och bloggande...) om vad vi borde göra åt klimatförändringar, flyktingkriser och annat.
Sedan åkte vi på tur från Vemdalsskalet till Jaktstugan. Det snöade en del så det kändes lagom att nöja sig med 3,6 km uppför dit och lika långt utför hem. Det gick vesslor också men vi ville verkligen åka skidor. Uppsalavädret bjöd på en enda skiddag förra året och risken finns ju att det inte blir fler i år.
Annandagen och tredjedagen blev det utförsåkning i Vemdalsskalet respektive Björnrike. Båda områdena var bra för oss som hade både små förstagångsåkare och medelbra skidsemestersvenssonåkare i gänget, med någorlunda varierad åkning även för den som skulle sällskapsåka i de flackaste nybörjarbackarna.
Kvällsåkning fanns på annandagen, och after ski, eller kanske snarare between ski, i skidbaren. När vi kom hem väntade en filmkväll för då sändes passande nog Sällskapsresan Snowroller på TV. Tredjedagskvällen hade vi bokat vedeldade bastun och utomhusbubbelbadet hemma på pensionatet. Helt underbart!
Efter två dagar i backen ville en mindre del av gänget ut på fjället igen, och vi tog en liten tur i snöyran från Storhogna till Samevistet. Storhogna är bra att utgå från för där kommer man direkt ut på fjället. Leden är lättåkt och platt. På ditvägen kunde vi följa den uppkörda skoterleden och när vi åkte hem hade de kört pistmaskin på skidleden, så den djupa nysnön var inget problem. Samevistet var öppet så vi kunde äta en dyr våffla till lunch.
Sista skiddagen ville en större del av gänget till Samevistet, medan en minoritet stannade på Storhognas bowlingbana och vinterträdgårdsfik. Skidturen var den bästa på hela veckan, vädermässigt i alla fall, för vi såg utsikten över fjällen och dalen! Samevistefiket var stängt men vi hade matsäck så det gjorde inte så mycket.
På kvällen tänkte vi gå på konsert i kyrkan men det var ingen som orkade utan vi tar det lugnt och spelar sällskapsspel och försöker äta upp alla matrester och dricka glöggrester. Vi ska väl packa för hemfärd också, via ICA i Söderhamn för att köpa hälsingsk ostkaka, en delikatess som är alldeles för omöjlig att få tag på i Uppsala. Sen väntar en lugn och opretentiös nyårsafton. Bara litet hummer och champagne, och ostkaka.
Vi anlände till Floda gård dagen före julafton. På julafton åt vi julbord på Vemdalsskalets högfjällshotells restaurang. Det var trevligt och gott men jag hittade ingen sillsallad. Sällskapsrummet på Floda gård lämpade sig sedan utmärkt för julklappsutdelning och sällskapsspel.
Juldagsmorgonen inleddes med julotta i Vemdalens kyrka. Fin musik med en morgonpigg kör och en vettig predikan om att göra något åt det vi hör, med anknytning till herdarna som gick till Betlehem för att ta reda på om det de hört stämde - källkritik - och sprida budskapet för att få till litet aktivitet, istället för att bara ägna oss åt fikarumssnack (och bloggande...) om vad vi borde göra åt klimatförändringar, flyktingkriser och annat.
![]() |
| Sakristians tak i Vemdalens kyrka. |
Sedan åkte vi på tur från Vemdalsskalet till Jaktstugan. Det snöade en del så det kändes lagom att nöja sig med 3,6 km uppför dit och lika långt utför hem. Det gick vesslor också men vi ville verkligen åka skidor. Uppsalavädret bjöd på en enda skiddag förra året och risken finns ju att det inte blir fler i år.
Annandagen och tredjedagen blev det utförsåkning i Vemdalsskalet respektive Björnrike. Båda områdena var bra för oss som hade både små förstagångsåkare och medelbra skidsemestersvenssonåkare i gänget, med någorlunda varierad åkning även för den som skulle sällskapsåka i de flackaste nybörjarbackarna.
Kvällsåkning fanns på annandagen, och after ski, eller kanske snarare between ski, i skidbaren. När vi kom hem väntade en filmkväll för då sändes passande nog Sällskapsresan Snowroller på TV. Tredjedagskvällen hade vi bokat vedeldade bastun och utomhusbubbelbadet hemma på pensionatet. Helt underbart!
Efter två dagar i backen ville en mindre del av gänget ut på fjället igen, och vi tog en liten tur i snöyran från Storhogna till Samevistet. Storhogna är bra att utgå från för där kommer man direkt ut på fjället. Leden är lättåkt och platt. På ditvägen kunde vi följa den uppkörda skoterleden och när vi åkte hem hade de kört pistmaskin på skidleden, så den djupa nysnön var inget problem. Samevistet var öppet så vi kunde äta en dyr våffla till lunch.
Sista skiddagen ville en större del av gänget till Samevistet, medan en minoritet stannade på Storhognas bowlingbana och vinterträdgårdsfik. Skidturen var den bästa på hela veckan, vädermässigt i alla fall, för vi såg utsikten över fjällen och dalen! Samevistefiket var stängt men vi hade matsäck så det gjorde inte så mycket.
![]() |
| Utsikten från Samevistet |
På kvällen tänkte vi gå på konsert i kyrkan men det var ingen som orkade utan vi tar det lugnt och spelar sällskapsspel och försöker äta upp alla matrester och dricka glöggrester. Vi ska väl packa för hemfärd också, via ICA i Söderhamn för att köpa hälsingsk ostkaka, en delikatess som är alldeles för omöjlig att få tag på i Uppsala. Sen väntar en lugn och opretentiös nyårsafton. Bara litet hummer och champagne, och ostkaka.
Etiketter:
Vemdalen och Storhogna året runt
Gå till Länna, norrifrån.
Knutby-Kolsjön
Vi tog bussen till Knutby en eftermiddag och steg av vid vårdcentralen, där Upplandsleden viker av från stora vägen, in på en grusväg som snart leder fram till en oljegrusväg som den följer några kilometer genom skogen. Leden viker sen in på en skogsstig, den finaste sträckan den här etappen.
Efter några kilometer går den en kort bit på en annan väg och sen på en traktorväg fram till avstickaren mot vindskyddet vid Kolsjön, en vassrik fågelsjö där desperata djur trampat upp stigar till det stillastående utloppet, vars vatten vi först efter tio minuters kokning vågade använda till frukostgröten. Det är fin utsikt vid vindskyddet, och härligt befriat från andra ljud än fåglarnas och vindens.
Kolsjön-Länna
Vi började på en rätt fin skogsstig, som snart går över ett stort kalhygge och så småningom in i skogen igen. När vi kommit ut på vägen vid Söderby gick vi ned till badet vid Södersjön och åt lunch.
Sedan gick vi på väg och skogsstig till utkanten av Almunge där en bred och lättgången skogsstig tog oss till nästa väg som vi följde några kilometer fram tills leden åter viker in i skogen. Stigen är bitvis, dock inte alltid, lättgången, i synnerhet mot slutet efter Harparbol, där den går längs och över några små och vackra åkrar.
Efter det är det inte långt kvar till vindskyddet. Döm om vår förvåning när det visade sig vara upptaget! Vi har inte sett några andra alls på våra vandringar här förr, så egentligen var det trevligt att se litet folk, och de slog upp tältet och lämnade generöst vindskyddet till oss.
Sträckan var litet i längsta laget för oss slövandrare men den bjöd på en hel del av skogens delikatesser, blåbär och lingon till rasterna och enbär och stensöta till kvällsteet.
Länna-Uppsala Östra
Vi packade ihop efter frukost när första morgontåget hade passerat på andra sidan sjön, för att ta nästa tåg mot Marielund och Uppsala Östra. Vandringen började i skogen och fortsatte på vägen genom hela Länna, där vi kom i tid till rälsbussen mot Uppsala, som vi hoppade av i Marielund eftersom vi ville åka ångtåg hem.
Vi fikade och åt honungsglass innan vi gick ombord på tåget, la ryggsäckarna på de säkert sparsamt använda bagagehyllorna och satte oss på träbänkarna i tredje klass.
Vi tog bussen till Knutby en eftermiddag och steg av vid vårdcentralen, där Upplandsleden viker av från stora vägen, in på en grusväg som snart leder fram till en oljegrusväg som den följer några kilometer genom skogen. Leden viker sen in på en skogsstig, den finaste sträckan den här etappen.
| Utsikt över Kolsjön |
Kolsjön-Länna
Vi började på en rätt fin skogsstig, som snart går över ett stort kalhygge och så småningom in i skogen igen. När vi kommit ut på vägen vid Söderby gick vi ned till badet vid Södersjön och åt lunch.
Sedan gick vi på väg och skogsstig till utkanten av Almunge där en bred och lättgången skogsstig tog oss till nästa väg som vi följde några kilometer fram tills leden åter viker in i skogen. Stigen är bitvis, dock inte alltid, lättgången, i synnerhet mot slutet efter Harparbol, där den går längs och över några små och vackra åkrar.
| I blåbärs- och lingonskogen |
Sträckan var litet i längsta laget för oss slövandrare men den bjöd på en hel del av skogens delikatesser, blåbär och lingon till rasterna och enbär och stensöta till kvällsteet.
Länna-Uppsala Östra
| Lennakattens rök skymtar bakom träden vid Långsjön |
Vi fikade och åt honungsglass innan vi gick ombord på tåget, la ryggsäckarna på de säkert sparsamt använda bagagehyllorna och satte oss på träbänkarna i tredje klass.
Österbybruk
Slingan vid Österbybruk är en tur för dem som gillar att gå både i skogen och i bebyggd miljö. Det är ingen landsvägsvandring, utan smågator genom bruket och ett villaområde med gröna trädgårdar. Vi parkerade vid badet i Österbybruk, och började smågatsvandringen där. Ungefär halvvägs, när leden nästan kommit fram till landsvägen genar den över en gräsmatta och fram till en parkering varifrån det utgår ett motionsspår, som leden följer en liten bit innan den viker in på en skogsstig som rör sig runt i samma område som spåren, korsar dem ibland, går över ett blött hygge och slutligen längs sjöstranden, där det även finns en grillplats. Vi plockade blåbär och johannesört, som fanns i rikliga mängder.
Vid badet, som ligger precis på andra sidan campingen, finns en rastplats med picknickbord, vindskydd och grillplats vid ena sidan om vallen mellan dammarna, som vägen går på, och en liten sandstrand, en lång brygga och ett hopptorn vid andra sidan.
Det är en bra sträcka för en familj som vill både promenera och bada, och som tycker att vildmarkskänsla inte är så viktigt just idag.
Vid badet, som ligger precis på andra sidan campingen, finns en rastplats med picknickbord, vindskydd och grillplats vid ena sidan om vallen mellan dammarna, som vägen går på, och en liten sandstrand, en lång brygga och ett hopptorn vid andra sidan.
Det är en bra sträcka för en familj som vill både promenera och bada, och som tycker att vildmarkskänsla inte är så viktigt just idag.
Tågluff 2016. Del 3: Prag
Lördag kväll och framme i Prag, efter en tågresa via Wien och middag i restaurangvagnen. Tog oss till Chill Hill appartments och vår vindsvåning med egen tvättmaskin.
![]() |
| Statybesmyckat hus i Prag. |
Prag är en fin stad att strosa i. Husen är så vackert utsmyckade med målningar, ornament och statyer att det är som att gå i ett konstgalleri.
Spök- och legendmuséet är litet läskigt med spännande historier om spöken och legender. Bland annat om Golem, som rabbi Lööw skapade men som stojade så på sabbaten att rabbinen fick plocka ur den magiska sten som höll honom vid liv och stänga in honom på synagogans vind.
Sen åt vi lyxlunch på restaurang Svejk, Malostranska Pivnice. Vi åt Böhmisk panna med olika köttsorter och knödel, och drack Becherovka.
| Golems vind, och brandtrappan där de nedersta trapp- stegen tagits bort av säkerhetsskäl |
Vi hade köpt en kombibiljett till alla judiska sevärdheter så vi gick till Maiselsynagogan som har en utställning med tavlor, silver, textiler och annat ur Prags judiska historia. Sen var vi litet trötta och de skulle snart stänga, så vi bestämde oss för att fortsätta turen i morgon för biljetten gäller i en vecka.
Måndag fortsatte vi vår tur genom det judiska Prag med att gå till Pinkas synagoga som är ett minnesmonument för de döda i förintelsen och rymmer alla namn, och barnteckningar från Therezinghettot, den gamla judiska begravningsplatsen, där stenarna står tätt som en skog, ceremonihallen, som beskriver begravningsritualer och Klausensynagogan med utställningar om andra ritualer och vardagsliv. Vi avslutade med den spanska synagogan i litet morisk stil, som också hade utställningar, silver och andra föremål, om judiska traditioner, vardagsliv, författare och litet till.
Efter det hittade vi en normal mataffär, Alberts supermarket på Náměsti Republiky, där både texter och priser var tjeckiska, så vi fick litet mat inhandlad.
På kvällen gick vi på teater. Divadlo Ta Fantastika spelar svart teater, en speciell sorts pantomimteater, där osynliga svartklädda figurer rör föremål mot svart bakgrund, medan skådespelare spelar, filmer visas och musik spelas. Vi såg en Alice i underlandet-inspirerad pjäs om en ung flickas inträde i vuxenlivet i Pragmiljö, och om människolivets gång. Väldigt sevärt!
Tisdag började vi med Jakobskyrkan. Där finns armen som kyrkans stenjungfru slet av en tjuv som försökte stjäla juveler där.
Resten av dagen tillbringade vi på Pragborgen. Vi köpte en kombibiljett här med. Själva slottet rymde bland annat en ceremonihall där det hållits allt från kröningar till tornerspel, och rummet där några protestanter slängde ut några katoliker från ett fönster, och startade 30-åriga kriget.
St Veitsdomen med färgglada fönster och överdådiga gravar, och den litet mer sparsmakade
St Georgsbasilikan med en skelettstaty i en krypta ingick också.
| Bloggaren själv, på Pragborgens utsiktsterrass. |
Vi avslutade med en promenad i södra trädgården som var gratis liksom huvudgatan på borgområdet.
På onsdagen satte vi oss på tåget mot Berlin, där vi bytte till Snälltåget, ett gammalt slitet nattåg till Malmö. Mitt i natten släpade vi oss upp för att uppleva färjan mellan Sassnitz och Trelleborg, vars sparsamma utbud i shoppen (som inte är taxfree längre men ändå) inte har utökats sen 1990. Sen stod vi stilla och sov i Trelleborg innan vi åkte in till Malmö på morgonen.
Vi fortsatte med ett annat Snälltåg till Stockholm. Trots sitt litet skamfilade utseende finns det en viss charm med gamla tåg. Förutom att det är bra att de tynande statliga bolagens utrensade vagnar kommer till användning är det faktiskt mer tågkänsla att sitta i kupé än i salong. Och restaurangvagnen är mycket trevligare än på snabbtåget, som inte ens går så mycket snabbare.
Tågluff 2016. Del 2: Strobl och St Wolfgang
Vi anlände till vår Ferienwohnung på Windhagbauer efter en liten oplanerad omväg till Strobls busstation där vi tog en kall dryck på stationskrogen. Lägenheten är fin och utsikten fantastisk och vi har redan klättrat halvvägs upp i bergen från busshållplatsen Aigen-Voglhub där bussarna går en gång i timmen.
Onsdag morgon köpte vi nyplockade ägg och mjölk direkt från ladugården och hemgjort smör och åt till frukost.
| St Wolfgang |
Sen åkte vi till St Wolfgang och strosade bland de vackra husen och de mindre vackra souvenirshopparna. Vi åt en riktig finlunch på Vita Hästens terrass, där både maten och utsikten är underbar. Jag åt en helstekt rödingliknande fisk, som heter Rössling. Översättning sökes. Till efterrätt åt vi Kaisersmarrln som är lyxpannkakor med russin, och värmda plommon.
Väl hemma tog vi en kvällspromenad till byn på andra sidan fälten. Väldigt vackert!
Torsdag åkte vi till St Wolfgang igen och åkte Bergbanan upp på Schafberg. Vi åkte till toppstationen Shafbergspitze 1780 m ö h. Det var klart och fin utsikt utom alldeles på toppen. Vi fikade i topprestaurangen.
| Utsikt från Schafberg över Wolfgangsee. |
Sen tog vi en vandringstur på ett par km till mellanstationen Schafbergalm. Åt termossopplunch på vägen och njöt av utsikten över de gröna höga bergen och kossorna som betade i branta backar. Några hjortar höll också till där. Vid Schafbergalm hoppade vi på bergbanan och åkte den tillbaka till byn.
Lördag morgon tog vi bussen till Salzburg. Där hade vi tre timmars byte och hann strosa till gamla stan, äta kroglunch och strosa tillbaka innan tåget mot Wien och Prag gick.
Del 3: Prag. →
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





