Den första sträckan av Upplandsleden från Uppsala sett lär vara poppis som dagstur bland barnfamiljer, och jag har tänkt gå den många gånger. Jag och mina barn har kommit ett par kilometer på väg några gånger, för att plocka lingon, lära oss skillnaden mellan olika träd eller bara vara ute i friska luften.
Parkeringen ligger bortom Sunnersta, på andra sidan Flottsundsbron. En livsfarlig landsvägsövergång finns när leden knappt har börjat men man tror att den har det. Har man tagit sig helskinnad över vägen är det bara att njuta av resten av vägen.
Leden går genom en varierad och vacker skog. Lunsentorpet ligger ungefär 5 km in i skogen, och där finns det stora ytor för lek och rast och matsäcksintag. Det går t.o.m. att övernatta i torpet, som är en nybyggnad efter gamla metoder alldeles bredvid resterna, d.v.s. grunden, av det gamla torpet. Går man vidare kommer man enligt kartan snart till landsvägen på andra sidan skogen, som man måste följa en bra bit innan leden blir riktig led igen.
Men vägen fram och tillbaka från Sunnersta till Lunsentorpet kan varmt rekommenderas som en lätt och fin dagstur för människor i alla åldrar och former.
Oslo - Bygdöy
Fredag: Vi tog bussen till Bygdöy eftersom båtarna dit verkade ha vinterlov. Eftersom Vikingskeppen öppnade före Folkemuseet som stängde först av alla, och Fram och KonTiki hade öppet längst, så började vi med Vikingskeppen, som verkligen är maffiga! De kunde bygga skepp på den tiden!
Folkemuséet tog vi hela öppettiden på oss att se, de andra museerna är rätt små så vi unnade oss det. Det är ju inga aktiviteter i stugorna på vintervardagar, men många går att titta in i, och så såg vi inomhusutställningarna med folk- och kyrkokonst och folkdräkter. De verkar ha en helt annan dräkttradition i Norge än hemma, med allt från överdekorerade praktdräkter för bröllop och fest till påhittade massproducerade billighetsdräkter att använda på sjuttonde maj.
Gols stavkyrka är ju förstås en höjdpunkt på muséet. Förra gången jag var där så hade vi varit i Gol alldeles innan, och Golborna hade litet kul åt att deras förfäder lämnade över den äkta stavkyrkan till Folkemuséet och sen ångrade sig och byggde en kopia åt sig själva.
Vi gick promenaden runt friluftsmuséet, besteg berget där den nyinflyttade DNT-hytten står, och hamnade till slut i stadskvarteren, där det var mer att se än jag hade trott, så där fick vi litet bråttom. De visade bl.a. ett hyreshus från staden med fyra lägenheter inredda från olika tider från 1865 till 1976 och flera små slumlägenheter där det hade bott stora barnfamiljer i två pyttesmå rum.
Vi promenerade sedan ner till KonTiki och Fram och tittade på fler maffiga flytetyg.
Vi åt middag på Rorbua, vid Akers brygga, som visade sig vara rena restaurangstrandpromenaden. De hade god fisksoppa och trevlig interiör och personal. Sen provade vi på litet mer av Oslos nattliv med planen att sova på tåget hem.
Dagens tips: Planera din tid på Folkemuséet, så att du inte missar vare sig stadskvarteren eller Gols stavkyrka.
Och ska du segla över Atlanten i en av de många farkoster som finns utställda på Bydgöy, så bör du nog välja Fram.
Folkemuséet tog vi hela öppettiden på oss att se, de andra museerna är rätt små så vi unnade oss det. Det är ju inga aktiviteter i stugorna på vintervardagar, men många går att titta in i, och så såg vi inomhusutställningarna med folk- och kyrkokonst och folkdräkter. De verkar ha en helt annan dräkttradition i Norge än hemma, med allt från överdekorerade praktdräkter för bröllop och fest till påhittade massproducerade billighetsdräkter att använda på sjuttonde maj.
Gols stavkyrka är ju förstås en höjdpunkt på muséet. Förra gången jag var där så hade vi varit i Gol alldeles innan, och Golborna hade litet kul åt att deras förfäder lämnade över den äkta stavkyrkan till Folkemuséet och sen ångrade sig och byggde en kopia åt sig själva.
Vi gick promenaden runt friluftsmuséet, besteg berget där den nyinflyttade DNT-hytten står, och hamnade till slut i stadskvarteren, där det var mer att se än jag hade trott, så där fick vi litet bråttom. De visade bl.a. ett hyreshus från staden med fyra lägenheter inredda från olika tider från 1865 till 1976 och flera små slumlägenheter där det hade bott stora barnfamiljer i två pyttesmå rum.
Vi promenerade sedan ner till KonTiki och Fram och tittade på fler maffiga flytetyg.
Vi åt middag på Rorbua, vid Akers brygga, som visade sig vara rena restaurangstrandpromenaden. De hade god fisksoppa och trevlig interiör och personal. Sen provade vi på litet mer av Oslos nattliv med planen att sova på tåget hem.
Dagens tips: Planera din tid på Folkemuséet, så att du inte missar vare sig stadskvarteren eller Gols stavkyrka.
Och ska du segla över Atlanten i en av de många farkoster som finns utställda på Bydgöy, så bör du nog välja Fram.
Oslo-konst
Torsdag: Vi inledde dagen med att ta trikken till Vigelandsparken för att titta på skulpturerna. De föreställer lekande barn och vuxna i alla former med det såg rätt kallt ut för de var nakna allihopa. I parken låg också Oslo bymuseum, som mest visar bilder från Oslos historia som verkade ganska lik den vi är vana vid hemifrån, och så spelade vi ishockeyspel i 70-talsutställningen, och det var lika kul som jag minns det!
 |
| Skulptur i Vigelandsparken |
Sedan åkte vi till Kaffistova och åt raspeballar, som är som knödel, med kött och rotmos till lunsj.
Vi blev så mätta att vi behövde en promenad till Området vid botaniska trädgården, där vi först gick på Naturhistoriska muséet som var en trevlig samling med mest uppstoppade djur.
Sen gick vi till Munchmuseet, där den fasta utställningen var stäng p.g.a. flytt. De hade dock en väldigt bra tillfällig utställning om Gaugin och Munch, så vi blev rätt nöjda ändå, fast vi fick åka hela vägen tillbaka till Nasjonalgalleriet för att se på Skriet. Det fanns en massa bra konst där också, så det var faktiskt bra att vi fick lov att åka dit, men själva Munchdelen tyckte jag var mer intressant på Munchmuseet, för där gick de mer in på detaljer om varje konstverk, och jämförde olika tekniker med varandra. Som tur var så var båda museerna öppna längre på torsdagskvällar.
Dagens tips: Kolla efter muséer som är gratis på torsdagar!
Oslo-Holmenkollen
Tisdag: Två timmar försenade p.g.a. snön och litet andra saker. Anlände till vårt västra grannlands huvudstads sentralstasjon och promenerade ett par kilometer för att checka in på Oslo Apartments, till vår lägenhet alldeles vid stationen, lika lång väg tillbaka. Lägenheten är superfin! Kan rekommenderas!
Ut på stan och handla litet frukostmat till morgondagen och sen ta en vegohamburgare på the Scotsman, som också är supertrevligt och kan rekommenderas. Avslutade med en öl till på en krog till innan vi gick hem och knöt oss inför morgondagens äventyr.
Dagens tips: Köp öl innan kl 20:00 i matbutiken. Köp inte bärs över huvud taget!
Onsdag: Köpte ett Oslo pass, som ger oss fri åkning på lokaltrafiken och inträde på ett gäng museer. Invigde det på tunnelbanan till Frognerseteren. Åt Römmegröt, typ gräddfilsgröt, på kaféet. Intressant rätt, jag tyckte det var gott och påminde litet om youghurtsnacksen i tropiskt godis-plocket. Vi såg att en massa människor åkte kälke, så vi tänkte utforska det mer senare.
Men först tog vi en promenad ner till Holmenkollenbacken. Där hittade vi till Holmenkollens skidmuseum efter att ha kommit fram till att man går in på nordsidan, ungefär på mitten, i nivå med hoppet. Det var jättespännande! Utställningar från syd- och nordpolsexpeditioner och skidor av alla slag från för tusentals år sen till nu, vissa vackert dekorerade till och med. Där fanns också hissen upp i hopptornet och utsikten.
Och nu kommer vi till kälkåkandet. Upp igen till Frognerseteren och hyra kälke. Vi valde de som såg gedignast, och säkert dyrast ut, av tre hyrställen, de kostade 175 NOK inkl. hjälm och solbriller. Det finns en backe, ca 2 km lång, ned till tunnelbanan 7 stationer bort. Efter åket tar man tunnelbanan upp och åker igen. Det var jättekul och absolut värt pengarna!
Dagens tips: Ta med varma kläder till Frognerseteren! Och man kan ta med egen pulka.
Ut på stan och handla litet frukostmat till morgondagen och sen ta en vegohamburgare på the Scotsman, som också är supertrevligt och kan rekommenderas. Avslutade med en öl till på en krog till innan vi gick hem och knöt oss inför morgondagens äventyr.
Dagens tips: Köp öl innan kl 20:00 i matbutiken. Köp inte bärs över huvud taget!
Onsdag: Köpte ett Oslo pass, som ger oss fri åkning på lokaltrafiken och inträde på ett gäng museer. Invigde det på tunnelbanan till Frognerseteren. Åt Römmegröt, typ gräddfilsgröt, på kaféet. Intressant rätt, jag tyckte det var gott och påminde litet om youghurtsnacksen i tropiskt godis-plocket. Vi såg att en massa människor åkte kälke, så vi tänkte utforska det mer senare.
Men först tog vi en promenad ner till Holmenkollenbacken. Där hittade vi till Holmenkollens skidmuseum efter att ha kommit fram till att man går in på nordsidan, ungefär på mitten, i nivå med hoppet. Det var jättespännande! Utställningar från syd- och nordpolsexpeditioner och skidor av alla slag från för tusentals år sen till nu, vissa vackert dekorerade till och med. Där fanns också hissen upp i hopptornet och utsikten.
Och nu kommer vi till kälkåkandet. Upp igen till Frognerseteren och hyra kälke. Vi valde de som såg gedignast, och säkert dyrast ut, av tre hyrställen, de kostade 175 NOK inkl. hjälm och solbriller. Det finns en backe, ca 2 km lång, ned till tunnelbanan 7 stationer bort. Efter åket tar man tunnelbanan upp och åker igen. Det var jättekul och absolut värt pengarna!
Dagens tips: Ta med varma kläder till Frognerseteren! Och man kan ta med egen pulka.
Vinter! Snö! Skidor!
Jag har åkt skidor nästan varje helg sedan vi kom hem från Vemdalen. När man bor på ett ställe där det inte är så snösäkert är det tur att det finns konstgjorda vinteraktiviteter så att man kan leka vinter och ha det nästan lika bra som om det vore vinter i verkligheten.
Är det riktigt snö- och islöst finns alltid studenternas konstfrusna isbana. Bara att packa skridskorna och picknickkorgen och ge sig iväg till vintersportarenan. Flera år har det varit nästan den enda möjligheten att utöva vintersport, så det är tur att den finns så man inte blir helt vinterlös. Men i år har vi faktiskt haft turen att ha is på Dalkarlskärret. En mysig sjö att åka på, litet ojämn is bara.
Är det litet kallt öppnar sig en hel massa möjligheter, även då natursnön är för grund att åka skidor på. Flera helger i rad har vi skidat i Granåsens konstnöspår i södra Upplands skidmetropol Bålsta. Spåret är bara 2 km, men man kan ju köra några varv. Våffelstugan gör att det nästan känns som i fjällen. Tyvärr har slalombacken inte riktigt kommit igång i år. Annars är den helt ok att ta några åk i. Det är ju inte i klass med Vemdalsskalet, men vad kan man förvänta sig mitt på slätten?
En backe som däremot är igång är Skattmansöbacken, så dit åkte vi idag. Ett trevligt ställe, i samma stil som Bålstabacken. I Skattmansö finns dessutom riktiga knappliftar, till skillnad från i Bålsta, som bara hade små byglar som man fick åka med risk att slå sönder ryggen varje uppfärd. Det bästa med dagen var att det snöade på riktigt! Det känns som att det är en ganska verklig vinter i år trots allt!
Är det riktigt snö- och islöst finns alltid studenternas konstfrusna isbana. Bara att packa skridskorna och picknickkorgen och ge sig iväg till vintersportarenan. Flera år har det varit nästan den enda möjligheten att utöva vintersport, så det är tur att den finns så man inte blir helt vinterlös. Men i år har vi faktiskt haft turen att ha is på Dalkarlskärret. En mysig sjö att åka på, litet ojämn is bara.
Är det litet kallt öppnar sig en hel massa möjligheter, även då natursnön är för grund att åka skidor på. Flera helger i rad har vi skidat i Granåsens konstnöspår i södra Upplands skidmetropol Bålsta. Spåret är bara 2 km, men man kan ju köra några varv. Våffelstugan gör att det nästan känns som i fjällen. Tyvärr har slalombacken inte riktigt kommit igång i år. Annars är den helt ok att ta några åk i. Det är ju inte i klass med Vemdalsskalet, men vad kan man förvänta sig mitt på slätten?
 |
| Skattmansöbacken |
En backe som däremot är igång är Skattmansöbacken, så dit åkte vi idag. Ett trevligt ställe, i samma stil som Bålstabacken. I Skattmansö finns dessutom riktiga knappliftar, till skillnad från i Bålsta, som bara hade små byglar som man fick åka med risk att slå sönder ryggen varje uppfärd. Det bästa med dagen var att det snöade på riktigt! Det känns som att det är en ganska verklig vinter i år trots allt!
Ytterligare en årstid i Vemdalen
Jag funderar på att ha som utmaning att besöka Vemdalen under alla månader på året. Ett julfirande och även december är avprickat.
Vi anlände till Floda gård dagen före julafton. På julafton åt vi julbord på Vemdalsskalets högfjällshotells restaurang. Det var trevligt och gott men jag hittade ingen sillsallad. Sällskapsrummet på Floda gård lämpade sig sedan utmärkt för julklappsutdelning och sällskapsspel.
Juldagsmorgonen inleddes med julotta i Vemdalens kyrka. Fin musik med en morgonpigg kör och en vettig predikan om att göra något åt det vi hör, med anknytning till herdarna som gick till Betlehem för att ta reda på om det de hört stämde - källkritik - och sprida budskapet för att få till litet aktivitet, istället för att bara ägna oss åt fikarumssnack (och bloggande...) om vad vi borde göra åt klimatförändringar, flyktingkriser och annat.
Sedan åkte vi på tur från Vemdalsskalet till Jaktstugan. Det snöade en del så det kändes lagom att nöja sig med 3,6 km uppför dit och lika långt utför hem. Det gick vesslor också men vi ville verkligen åka skidor. Uppsalavädret bjöd på en enda skiddag förra året och risken finns ju att det inte blir fler i år.
Annandagen och tredjedagen blev det utförsåkning i Vemdalsskalet respektive Björnrike. Båda områdena var bra för oss som hade både små förstagångsåkare och medelbra skidsemestersvenssonåkare i gänget, med någorlunda varierad åkning även för den som skulle sällskapsåka i de flackaste nybörjarbackarna.
Kvällsåkning fanns på annandagen, och after ski, eller kanske snarare between ski, i skidbaren. När vi kom hem väntade en filmkväll för då sändes passande nog Sällskapsresan Snowroller på TV. Tredjedagskvällen hade vi bokat vedeldade bastun och utomhusbubbelbadet hemma på pensionatet. Helt underbart!
Efter två dagar i backen ville en mindre del av gänget ut på fjället igen, och vi tog en liten tur i snöyran från Storhogna till Samevistet. Storhogna är bra att utgå från för där kommer man direkt ut på fjället. Leden är lättåkt och platt. På ditvägen kunde vi följa den uppkörda skoterleden och när vi åkte hem hade de kört pistmaskin på skidleden, så den djupa nysnön var inget problem. Samevistet var öppet så vi kunde äta en dyr våffla till lunch.
Sista skiddagen ville en större del av gänget till Samevistet, medan en minoritet stannade på Storhognas bowlingbana och vinterträdgårdsfik. Skidturen var den bästa på hela veckan, vädermässigt i alla fall, för vi såg utsikten över fjällen och dalen! Samevistefiket var stängt men vi hade matsäck så det gjorde inte så mycket.
På kvällen tänkte vi gå på konsert i kyrkan men det var ingen som orkade utan vi tar det lugnt och spelar sällskapsspel och försöker äta upp alla matrester och dricka glöggrester. Vi ska väl packa för hemfärd också, via ICA i Söderhamn för att köpa hälsingsk ostkaka, en delikatess som är alldeles för omöjlig att få tag på i Uppsala. Sen väntar en lugn och opretentiös nyårsafton. Bara litet hummer och champagne, och ostkaka.
Vi anlände till Floda gård dagen före julafton. På julafton åt vi julbord på Vemdalsskalets högfjällshotells restaurang. Det var trevligt och gott men jag hittade ingen sillsallad. Sällskapsrummet på Floda gård lämpade sig sedan utmärkt för julklappsutdelning och sällskapsspel.
Juldagsmorgonen inleddes med julotta i Vemdalens kyrka. Fin musik med en morgonpigg kör och en vettig predikan om att göra något åt det vi hör, med anknytning till herdarna som gick till Betlehem för att ta reda på om det de hört stämde - källkritik - och sprida budskapet för att få till litet aktivitet, istället för att bara ägna oss åt fikarumssnack (och bloggande...) om vad vi borde göra åt klimatförändringar, flyktingkriser och annat.
 |
| Sakristians tak i Vemdalens kyrka. |
Sedan åkte vi på tur från Vemdalsskalet till Jaktstugan. Det snöade en del så det kändes lagom att nöja sig med 3,6 km uppför dit och lika långt utför hem. Det gick vesslor också men vi ville verkligen åka skidor. Uppsalavädret bjöd på en enda skiddag förra året och risken finns ju att det inte blir fler i år.
Annandagen och tredjedagen blev det utförsåkning i Vemdalsskalet respektive Björnrike. Båda områdena var bra för oss som hade både små förstagångsåkare och medelbra skidsemestersvenssonåkare i gänget, med någorlunda varierad åkning även för den som skulle sällskapsåka i de flackaste nybörjarbackarna.
Kvällsåkning fanns på annandagen, och after ski, eller kanske snarare between ski, i skidbaren. När vi kom hem väntade en filmkväll för då sändes passande nog Sällskapsresan Snowroller på TV. Tredjedagskvällen hade vi bokat vedeldade bastun och utomhusbubbelbadet hemma på pensionatet. Helt underbart!
Efter två dagar i backen ville en mindre del av gänget ut på fjället igen, och vi tog en liten tur i snöyran från Storhogna till Samevistet. Storhogna är bra att utgå från för där kommer man direkt ut på fjället. Leden är lättåkt och platt. På ditvägen kunde vi följa den uppkörda skoterleden och när vi åkte hem hade de kört pistmaskin på skidleden, så den djupa nysnön var inget problem. Samevistet var öppet så vi kunde äta en dyr våffla till lunch.
Sista skiddagen ville en större del av gänget till Samevistet, medan en minoritet stannade på Storhognas bowlingbana och vinterträdgårdsfik. Skidturen var den bästa på hela veckan, vädermässigt i alla fall, för vi såg utsikten över fjällen och dalen! Samevistefiket var stängt men vi hade matsäck så det gjorde inte så mycket.
 |
| Utsikten från Samevistet |
På kvällen tänkte vi gå på konsert i kyrkan men det var ingen som orkade utan vi tar det lugnt och spelar sällskapsspel och försöker äta upp alla matrester och dricka glöggrester. Vi ska väl packa för hemfärd också, via ICA i Söderhamn för att köpa hälsingsk ostkaka, en delikatess som är alldeles för omöjlig att få tag på i Uppsala. Sen väntar en lugn och opretentiös nyårsafton. Bara litet hummer och champagne, och ostkaka.
Gå till Länna, norrifrån.
Knutby-Kolsjön
Vi tog bussen till Knutby en eftermiddag och steg av vid vårdcentralen, där Upplandsleden viker av från stora vägen, in på en grusväg som snart leder fram till en oljegrusväg som den följer några kilometer genom skogen. Leden viker sen in på en skogsstig, den finaste sträckan den här etappen.
Efter några kilometer går den en kort bit på en annan väg och sen på en traktorväg fram till avstickaren mot vindskyddet vid Kolsjön, en vassrik fågelsjö där desperata djur trampat upp stigar till det stillastående utloppet, vars vatten vi först efter tio minuters kokning vågade använda till frukostgröten. Det är fin utsikt vid vindskyddet, och härligt befriat från andra ljud än fåglarnas och vindens.
Kolsjön-Länna
Vi började på en rätt fin skogsstig, som snart går över ett stort kalhygge och så småningom in i skogen igen. När vi kommit ut på vägen vid Söderby gick vi ned till badet vid Södersjön och åt lunch.
Sedan gick vi på väg och skogsstig till utkanten av Almunge där en bred och lättgången skogsstig tog oss till nästa väg som vi följde några kilometer fram tills leden åter viker in i skogen. Stigen är bitvis, dock inte alltid, lättgången, i synnerhet mot slutet efter Harparbol, där den går längs och över några små och vackra åkrar.
Efter det är det inte långt kvar till vindskyddet. Döm om vår förvåning när det visade sig vara upptaget! Vi har inte sett några andra alls på våra vandringar här förr, så egentligen var det trevligt att se litet folk, och de slog upp tältet och lämnade generöst vindskyddet till oss.
Sträckan var litet i längsta laget för oss slövandrare men den bjöd på en hel del av skogens delikatesser, blåbär och lingon till rasterna och enbär och stensöta till kvällsteet.
Länna-Uppsala Östra
Vi packade ihop efter frukost när första morgontåget hade passerat på andra sidan sjön, för att ta nästa tåg mot Marielund och Uppsala Östra. Vandringen började i skogen och fortsatte på vägen genom hela Länna, där vi kom i tid till rälsbussen mot Uppsala, som vi hoppade av i Marielund eftersom vi ville åka ångtåg hem.
Vi fikade och åt honungsglass innan vi gick ombord på tåget, la ryggsäckarna på de säkert sparsamt använda bagagehyllorna och satte oss på träbänkarna i tredje klass.
Vi tog bussen till Knutby en eftermiddag och steg av vid vårdcentralen, där Upplandsleden viker av från stora vägen, in på en grusväg som snart leder fram till en oljegrusväg som den följer några kilometer genom skogen. Leden viker sen in på en skogsstig, den finaste sträckan den här etappen.
 |
| Utsikt över Kolsjön |
Kolsjön-Länna
Vi började på en rätt fin skogsstig, som snart går över ett stort kalhygge och så småningom in i skogen igen. När vi kommit ut på vägen vid Söderby gick vi ned till badet vid Södersjön och åt lunch.
Sedan gick vi på väg och skogsstig till utkanten av Almunge där en bred och lättgången skogsstig tog oss till nästa väg som vi följde några kilometer fram tills leden åter viker in i skogen. Stigen är bitvis, dock inte alltid, lättgången, i synnerhet mot slutet efter Harparbol, där den går längs och över några små och vackra åkrar.
 |
| I blåbärs- och lingonskogen |
Sträckan var litet i längsta laget för oss slövandrare men den bjöd på en hel del av skogens delikatesser, blåbär och lingon till rasterna och enbär och stensöta till kvällsteet.
Länna-Uppsala Östra
 |
| Lennakattens rök skymtar bakom träden vid Långsjön |
Vi fikade och åt honungsglass innan vi gick ombord på tåget, la ryggsäckarna på de säkert sparsamt använda bagagehyllorna och satte oss på träbänkarna i tredje klass.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)