Kreta

I maj 2004 åkte vi på vår första greklandsresa, en charterresa till Kreta. Vi bodde i Analipsi, en söt by som inte alls var så överturistig som vi hade befarat, fast då var det ju inte högsäsong heller. Hotellet, Garden Apartments, var bättre än beskrivningen i resebyråns katalog. Vi hade 200 m till stranden och havsutsikt. Dessutom var stranden finare nedanför hotellet än inne i byn. Den blev finare ju längre bort man kom och det sades fortsätta så ända bortom Hersonissos.

Vi hade bokat en bil för hela veckan för att kunna åka runt litet. Vi började med att åka upp på Lassithiplatån och se på väderkvarnarna och byarna. Det var vackert i bergen och byarna såg så orörda ut att min make trodde att det var amerikanska skådespelare som hade hyrts in för att spela bybefolkning och glädja turisterna. Fast Zeus födelsegrotta var stängd för vi hade åkt för långsamt på de svindlande serpentinvägarna.

Nästa kväll var vi på researrangörens högst icke-obligatoriska fest: Kretensisk afton. 17 invånare i den potentiellt utdöende bergsbyn Karouzanos har hakat på trenden att sälja ett sånt här arrangemang till charterturisterna, som transporteras dit i bussar. Där står de och säljer souvenirer med en ambitiöst inövad svensk mening. Fast vi gick upp till kyrkan istället och såg på utsikten. Sen var det fest med bröd, tsatziki, grekisk sallad, kött och friterat bröd med honung. Och dans. Det var faktiskt kul.

En dagstur gick till Matala, på sydsidan om ön. Det var en underbart fin sandstrand med kristallklart turkost vatten mellan klippor med grottor i. Den öde massan av restauranger i närheten antydde att det finns tider på året när det inte är så lungt och behagligt som den dagen vi var där.

En dag ägnade vi åt äventyrsbad på Aqua Splash. Där fanns något åt alla i familjen, solstolar åt maken, lekplats åt yngsta dottern och vattenruschbanor och forsar åt äldsta dottern och mig! Det var ett rätt så variationsrikt äventyrsbad.

Den enda dagen det var litet mulet passade vi på att besöka Knossos. Jag antar att man måste åka dit om man är på Kreta, men ärligt talat har jag sett betydligt intressantare ruiner på annat håll. Det är några murar och rekonstruerade krukor, och en klump påbyggd cement som bildar några rum i mitten av anläggningen. Minotaurus ingång fanns också där, men jag vet inte om han finns kvar eller så för man fick inte gå in.

Sen åkte vi till Georgioupolis, som gav ett litet lyxigare intryck än Analipsi. Det var större och hade ett torg. Det fanns också en liten hamn med små fiskebåtar i mynningen av en smal vassbevuxen å. Vid byn började en milslång sandstrand som var tom idag men troligen inte i varmaste juli.

Det andra muséet vi var på var betydligt mer intressant: Hembygdsmuséet Lychnostatos i Hersonissos. Lychnostatos är en ljushållare, som kastar ljus på omgivningen, och så tänkte sig grundarna att de genom muséet skulle kasta ljus på historien och traditionen på Kreta. Det är uppbyggt av material från olika delar av Kreta. Det var en skolklass där samtidigt som vi och vi tänkte att det måste vara kul för dem att se hur livet på deras hemö såg ut innan vi turister massinvaderade den och blev till en lönsam affärsverksamhet.