Vinteräventyr i Kirunatrakten 2003

Sportlovet 2003 gjorde hela familjen, med mamma, pappa, 7-åring och bebis i mammas mage, ett omväxlande äventyr till Kiruna, Abisko och Jukkasjärvi.

Vi åkte nattåg till Kiruna den 26 februari, och besökte både bio och restaurangvagn innan vi kröp ner i sängarna i vår sovkupé.

Vi anlände till Kiruna på morgonen torsdagen den 27 februari, ställde väskorna i stationens förvaringsskåp och gick upp och tittade litet på stan. Vi hittade en lekplats i parken vid stationen, en samehantverksaffär och en vanlig affär där vi handlade mat inför Abiskoresan. men Hjalmar Lundbomsgården, där gruvans grundare bodde, var tyvärr stängd.

Efter ett besök på en lunchrestaurang begav vi oss till gruvan, där vi bokat en guidad tur i besöksgruvan 500 m under jorden. Vi fick se hur gruvdriften går till, från att de gräver gångar, rasborrning och nattliga sprängningar. Hur malmen tas upp i stora grävskopor som rymde hela turen på 35 barn och 10 vuxna, tippas ner på tåg och in i hissar som går i 60 km i timmen upp till ytan. Vidare till raffinering och bakning till pellets, som lastas på tågvagnar och transporteras via malmbanan till Narvik eller Luleå.

Detta berättades genom film och demonstration av maskiner. De flesta maskiner är fjärrstyrda nu, så det är inte så många som jobbar nere i gruvan.

Turen var slut vid 16.00 och sen var det med nöd och näppe vi hann med 16.40-bussen till Abisko, via stationen för att hämta väskorna.

I Abisko kvarterade vi in oss på vandrarhemmet som låg nära stationen Abisko östra. Vi fick bo i en egen lägenhet på vinden, på det mysiga vandrarhemmet, med tavlor på väggarna, målade av innehavaren själv.

Stationshuset i Abisko östra är väldigt originellt. Ett högt tegelhus som kom till när järnvägen skulle elektrifieras, för de behövde transformatorstationer här och var, och byggde en här.

Fredagen den 28 februari spände vi för hundarna och åkte en tur med hundspann ut på fjället. Dottern fick åka snöskoter med färdledaren i svår terräng, men när marken var jämn fick hon köra tillsammans med maken. Det var jättekul! Det gick fort. Det var ett trevligt sätt att komma ut på fjället.

Killen som har hand om hundturerna berättade att hundarna har blivit väldigt välbehandlade genom historien eftersom det var så viktigt för folket i Sibirien att ha bra transportmedel. Folket sa att om man retade en Sibirean Husky, så kom man inte in i himlen, för de vaktade himlens portar.

Men det är en sanning med modifikation, för även om de har kvar 15 av vargens 16 ursprungliga instinkter, så saknar de en, och det är just vaktinstinkten, vilket gör dem värdelösa som vakthundar. Men de är väldigt snälla och pigga och starka, och väldigt ivriga att dra, märkte vi.

De klarar värme lika bra som kyla, för där de kommer ifrån skiljer det 100 grader mellan sommar och vinter. Så Abiskos temperaturväxlingar är inga problem.

På eftermiddagen lånade vi gamla skruttiga skidor och åkte en tur ut på fjället igen. Bedårande vackert!

På kvällen badade vi vedeldad bastu.

Lördagen den 1 mars tog vi en promenad ut på Torne träsks is i det vackra vädret. Sedan åkte vi tillbaka till Kiruna och vidare i taxi till Jukkasjärvi och ishotellet. Vi checkade in och ställde väskorna i vårt förvaringsskåp. Sen tittade vi på alla fantastiska sviter. Det var stora rum med vackra isskulpturer, och vi blev ännu mer jätteglada över att vi hade en svit att sova i själva, för även om det hade varit en stor upplevelse att sova i ett vanligt rum, så var sviterna betydligt läckrare.

Vi tog en tur med spark på sjön innan informationen och rundvandringen för oss som skulle sova på ishotellet. Vi hann med en drink i isbaren också. Fast min och dotterns drinkar frös i isglaset, medan makens höll sig flytande för han hade alkohol i. Sedan gick vi till värdshuset och åt en jättegod middag som vi lyckligtvis bokat samtidigt som vi bokade rummen, för restaurangen var fylld till bristningsgränsen av både bröllopssällskap och andra gäster.

Inför kvällen hämtade vi ut overaller, skor och sovsäckar, bytte om och gick till rummet. Det var ju inte kallt precis, för vi kröp direkt ur overallen och in i den rumstempererade sovsäcken, som man gott kunde sova naken i.

Det var väldigt speciellt att sova där, en helt vansinnig kombination av tuffingäventyr och lyx.

Söndagen den andra mars vaknade vi och fick varm lingondricka som de gick runt och serverade på rummen. Sen serverades det en enorm frukostbuffé i värdshuset. Efter frukosten bastade vi i en fin anläggning med stolar och bord och juice utanför.

Sedan gick vi i kyrkan och fick kyrkkaffe och guidning av kyrkan, altartavlan av Bror Hjort och orgeln med tangenter av renhorn och masurbjörk. Den hade också samiska utsmyckningar och samiska symboler på registerandragen, som skulle symbolisera varje stämma. Sen spelades en jojk som smyckades med fågelsång, cymbelstjärna och samiska trumman, en stämma som nog den här orgeln är ensam om.

Vi åt lunch på hembygdgården, jättegod laxsoppa. Vi tittade litet på muséet innan vi gick tillbaka till ishotellet.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Kiruna, tittade på kyrkan, som var det enda som var öppet, och åt kvällsmat i en korv- och hamburgerbar som även hade souvas, rökt renkött på korvmojvis. Sen var det enda man kunde göra att titta på skulpturer på stan, och snöskulpturer i järnvägsparken.

Så tog vi sovtåget hem.